Själviskt att skaffa fler barn?

Vi har 4,5 år mellan våra, det var perfekt för vår familj. Storebror var stor nog att förstå att det var en bebis på gång i mammas mage och han längtade. Han pussade magen varje dag och ropade ofta till lillbrorsan att skynda sig ut.

När han äntligen kom tvingade han mormor att åka till lillebror i samma sekund de fick beskedet. Han har älskat sin bror sedan dess. Ibland tror jag att han betraktar lillen som sin bror i första hand och oss som leverantörer av sagda bror.

De är nu 19 och 15 år och någon svartsjuka eller trots kopplat till syskonet har det aldrig varit. De är bästa vänner och lillen (nåja) ser verkligen upp till sin bror. Storebror å sin sida känner ett visst (ganska stort) ansvar för sin bror och de har verkligen detta "vi grabbar".