Hoppas verkligen att du avstyr införskaffandet av katt. Det är inte rätt mot dig att övriga familjen skaffar fler djur utan ditt godkännande, och det är ännu mindre rätt att ha en katt "på nåder" som du beskriver det. Skillnaden är att du kan påverka din egen situation, det kan inte kattungen. Med privilegier följer ansvar. Ditt är att se till att ingen kattunge hamnar hos er från första början.
Tycker synd om katten. Du tror inte att den kommer att känna att den inte är välkommen den där första tiden den "tyvärr" kommer att bo inne? Det är visserligen ett plus i kanten att ni inser att det inte är okej att låta en kattunge flytta ut i stallet direkt. Men jag undrar verkligen hur lyckat det blir för den här lilla katten då den är så uttalat ovälkommen. Otrygga katter riskerar att utveckla beteenden utifrån detta, exempel på det är bl.a. urinmarkeringar på fel ställen. Något du själv skrivit att i så fall leder till att den skänks bort (förhoppningsvis till någon person som har gott om kärlek och tålamod för den).
Jag förstår egentligen inte vart du vill komma med den här tråden. Ingen som svarat verkar tycka att idén med kattunge i er familj är särskilt lysande, allra minst du själv. Likafullt så verkar du fast besluten att låta den här stackaren komma till er, trots att du enkelt skulle kunna förhindra det. För ärligt talat, är du bekymrad över att bli impopulär om du säger ifrån om katten nu, så undrar jag vad du tänker dig att blir resultatet om du skänker bort ett djur som barnen fäst sig vid.
Dags för dig att visa pondus och inte bara tramsa med på bekostnad av kattens välmående. Eftersom att du uttryckligen inte vill ha den i ditt liv -vilket i sig är helt okej- så kan du ju visa den goda smaken att låta den slippa flytta till er och istället låta den få chansen att bli 100%-igt önskad hos någon annan.
Enligt trådstarten så är det snart dags -eller inte dags!- för ts med familj att skaffa hem en kattunge. Jag funderar på om du ts tagit till dig något av alla svar på din initiala frågeställning?
Din son verkar vara en fin liten kille. Ja kel och trygghet kommer den att behöva, den är fortfarande en baby och får den ingen social prägling kontinuerligt (varannan vecka, när du beskrivit att sambons barn bor på annat håll och sambin är ute på jobb större delen av dagen) är för stora glapp) så är risken stor att den blir skygg. Med följden att barnen tröttnar då den inte upplevs som lika kul när den drar sig tillbaka.