Jag tycker att sambolagen är konstig och ett sett för staten att till viss del "gifta ihop" par som av en eller annan anledning inte vill gifta sig. Tycker det vore rimligare om man fick ta ett aktivt beslut (äktenskap eller skriva kontrakt) om man vill betraktas som ett par i statens ögon och t.ex. samäga saker som den ena betalat för.
Det upplägget skulle jag aldrig någonsin gå med på så ingen risk där.
Angående citatet nedan så är sambos faktiskt inte försörjningsskyldiga mot varandra.
Intressant hur olika man kan se på saken. En stor del av min invändning mot sambolagen är ju att jag tycker man ska ta ett aktivt ska registrera sitt partnerskap/samägande för att det ska ha gälla juridiskt, medan du ser frånvaro av aktiva beslut som sambolagens styrka.
Ok, det blev bara så absurt när du skrev att jag skulle tänka mig att jag själv levde på det sättet.
Jag tycker det rimliga vore om paret gifte sig, delade lika på föräldraledighet och VAB eller skrev papper på att de vid separation eller dödsfall ska dela lika på inkomsten och pensionen som de båda tjänat in.
Det kan ju uppstå situationer som man kan tycka är väldigt orättvisa med sättet sambolagen är utformad på idag också.
Precis, socialtjänsten utgår att den som står utan inkomst blir försörjd av sin sambo och kan därmed neka denne bidrag, men det finns inget som tvingar sambon att dela med sig av sin ikomst. Alltså är sambon inte försörjningsskyldig och den svagare parten är inte alls skyddad i detta fall.