Hur kommer vi framåt med vår treåring?

Vi väljer verkligen våra strider och det märker han. Det är i de situationer som vi vill något annat än honom som bråken uppstår.

Han beter sig som värst när en av oss är ensam med honom. Han får mycket egentid med både pappa och mamma (jag har alltid hämtat tidigt på förskolan och sedan har det bara varit han och jag tills pappa har kommit hem och då har jag försökt leka med honom men när pappa kommer hem är jag helt slut efter allt bråkande, och pappa har egentid på helgerna med samma resultat).

Han bråkar i alla situationer under hela dagen. När vi ska äta frukost vill han inte äta frukost utan kastar maten på golvet och på bordet. När vi ska tvätta händerna efter frukost ska han inte tvätta händerna utan spruta vatten i hela badrummet. När vi hindrar honom får han ett utbrott. Han får istället hålla duschslangen vid de tillfällen han badar duschar och spruta vatten var han vill i duschen, men då blir det istället bråk när han ska sluta och gå upp. Efter att han ätit frukost och tvättat händerna går han loss på leksakerna, kastar, slår osv. Eller så vill han titta på TV/iPad och får utbrott när jag säger nej. Så här håller det på under resten av dagen. När de andra föräldrarna på förskolan/grannar säger nej till sina barn i samma ålder ute så lyssnar de oftast men vår son får istället utbrott och vrålar över hela området.

På BVC är han en ängel och helt normal så de tycker att det är konstigt att han inte slutat med blöja än då de tycker att han är mogen för det och förstår. Han verkar vara tidig för sin ålder med det mesta enligt dem. De säger bara att vi ska hänga i och inte ge oss utan vara bestämda och konsekventa. BUP känns inte aktuellt för hans del, han vet ju hut man ska bete sig, han hör det bara inte mot oss föräldrar.

Idag hade vi tre bråk, först ett när jag skulle hämta på förskolan (han vägrade gå hem trots att alla andra 15-timmarsbarn gick), sedan ett när vi gick hem (han fick prova att gå själv hem för första gången och stack då ifrån mig gång på gång och var på väg rakt ut i gatan framför kommande bilar ett flertal gånger innan jag lyckades fånga in honom. Hans förskolekompisar i samma ålder går eller springer snällt på trottoaren och stannar när deras mammor säger till dem men inte min unge som hädanefter får fortsätta åka vagn, trots att han behöver röra på sig) och sedan ett hemma. Tillslut sa jag till honom att han fick gå upp på sitt rum och stanna där tills han blev glad och snäll igen. Efter ett tag ropade han på mig och vi kramades och pratade om vad som hade hänt och hur vi båda kände (precis som vi brukar göra efter bråk). Efter det var det lugnt resten av kvällen.

Ska också säga att det inte bara är på förskolan som han uppför sig som en ängel utan även hos morfar/farmor och farfar, kompisar, kusiner osv. I alla andra sammanhang förutom hemma alltså.

Har inte känt mig bekväm med sele, det känns så fel att koppla ett barn, men det får väl bli så då. Jag kommer dock skämmas ögonen ur mig.

Min treåring blir trotsig, får helvilda humörsvängningar, gör en massa hyss osv när hen är överstimulerad eller övertrött. Då hjälper det med ett par dagar med mer sömn - tidigare läggning/middagsvila/längre tupplur på dagen. Det är svårt som sjutton att få hen att sova när hen är sådär för hen vill absolut inte vila, men får vi till någon timmes extra sömn per dygn blir livet mycket lättare och trevligare för oss alla igen. Din son kanske också behöver mer tid för återhämtning och för att hantera alla intryck på förskolan? 12-13 timmar var optimalt för barn i treårsåldern enligt en studie genomförd i ett sömnlabb i USA (sen är det ju såklart väldigt individuellt men kan ju vara bra att känna till som riktlinje). Vi har svårt att få vårt barn att sova mer än ca 10 timmar - speciellt nu när det är så ljust! - men får vi inte in mer sömn under dagen orkar hen som sagt inte riktigt med livet och sina egna känslor sen.