Lyckad utåt- självhat inuti...

Ja jag tror att du behöver ett sammanhang där du känner att du hör hemma. Du saknar din ursprungsfamilj och det är en sådan känsla man får av den. Hur har du det på jobbet med det sociala?

Att få vänner tror jag också skulle hjälpa dig men det låter lite knepigt med dina problem. Just att vilja ha diskussioner på hög nivå är inte dåligt i sig men att inte vilja variera högt och lågt och blanda diskussionerna med småprat är ett problem för det är i småpratet vi binder oss närmare i relationen. Diskussioner sliter och utmanar och får en att utvecklas som person men de får en inte att bli närmare vänner med den man pratar med. Bägge behövs i en bra vänskapsrelation.

Personer med tex autism/asperger kan tycka om att strunta i småpratet men de föredrar å andra sidan oftare vissa ämnen att prata om och om du då inte har intresse för dem så kan det slita sig även där, annars hade det varit ett bra alternativ.

Fundera på varför du inte tycker om småprat.

Jag kommer också från liknande miljö där mina föräldrar hade stora problem och missbruk. Jag kan säga såhär att du kan vara lycklig att du hsp-personlighet vilket du redan har listat ut, plus att de inte är en sjukdom :)

Hade du inte haft de så är risken väldigt stor att du hade varit långt nere i skiten i dag kan man säga. Hur länge har du känt dig udda ?

Jag känner mig alltid mycket äldre än vad jag är :)

Jag kommer också från liknande miljö där mina föräldrar hade stora problem och missbruk. Jag kan säga såhär att du kan vara lycklig att du hsp-personlighet vilket du redan har listat ut, plus att de inte är en sjukdom :)

Hade du inte haft de så är risken väldigt stor att du hade varit långt nere i skiten i dag kan man säga. Hur länge har du känt dig udda ?

Jag känner mig alltid mycket äldre än vad jag är :)

Nej jag tror inte TS har autism, jag uppfattade som att hon inte gillade småprat och tänkte att hon kanske skulle kunna bli vän med någon som har autism då de kan känna så...

Jag tror helt enkelt att du behöver vänner du kan lita på finns där, TS, för då slipper du vara orolig och överanalysera. Kanske vänner som är mer som du då ifall du inte har något emot småprat. Att kunna ha djupare samtalsämnen också är viktigt håller jag med om och ifall det är där det blir fel och de inte hänger med så kanske det är för att ni inte kommit till vänstadiet än... men det känns också lite mysko. Vad är det för avancerade saker de inte hänger med på? Det kan ju bero på umgänget också om de inte intresserar sig för sånt.

Ett tips då är ju att prova gå med i mensa, där uppskattas det nog :) Om du tror att det går.

Hsp tycker jag är en konstig "personlighetstyp". Just att känna av stämningar och sånt socialt är en sak medan att vara känslig för ljud, ljus etc känns som en helt annan så jag förstår inte att man grupperar ihop dem till en sak.

Den första delen känns liksom empatisk bara medan det andra blir som motsatt. Hur kan man känna in underliggande stämningar i rummet och antydan till ansiktsuttryck hos andra människor om man blir lätt distraherad av buller och ljussättning. Vore intressant att höra mer om det om du orkar förklara TS :)

Förstår dig. HSP-personligheten är du född med men för övrigt är vi något som kallas för vuxna barn. Vi växte upp för fort och fick ta för stort ansvar för våra föräldrar. Troligtvis så finns de en del medberoende hos dig åxå men som är förklätt?

För mig så har jag en psykopatisk mor och en far som är som ett trasigt barn. Deras beteenden och mående har ju passerat vidare till mig som jag jobbat med som fan på sista tiden. Jag är 36 år och välutbildad och har väl gått på en del av samhällets snack om karriär och sånt. För oss så finns de inga pengar, inga utbildningar eller status som kan göra oss hela och fylla tomrummet. Jag har själv alltid haft ångest och inte ens förstått att jag har de utan kört på en då detta har orsakat mycket spänningar i kroppen och inland till och med panikångest. Men jag kan sitta t.ex. på en arbetsintervju med panikångest och ingen märker något, jag tränger undan de bara.

Själv har jag också mycket kontrollbehov. Jag har känt mig udda hela mitt liv och saknat all kärlek och bekräftelse man behöver ha som barn för att fungera som vuxen. Ofta så stärker man upp självkänslan med att öka på självförtroende genom massa presteringar och krav på sig själv. Men jag kan säga såhär att om du är villig att jobba med dig själv så kan du få bort allt :)

Förstår de. Jag ska förklara nyckeln som finn till ångesten. För oss så finns de inga vanliga psykologer som kan hjälpa oss för vi ser igenom dom och känner av deras egna olösta problem. Ångest kan man endast bara få när de finns undanträngda känslor som skapa blockeringar i kroppen. Ångest är ett kvitto på att tanken där dom undanträngda känslorna finns är proppfull och att de inte går att lagra mer.

De du ska tänka på är att vara dig själv, tro på dig själv och lita på dig själv. Vad alla andra människor tycker är egentligen helt oviktigt för dig och ditt liv. Utan du måste laga dig själv inifrån. Här kommer de vara sorgen och de arbete i den regressiva processen som gör att du kan läka. Men först skulle jag börja göra en lista över situationer som är symboler för dig. Alltså där du hur medveten du än är bara hamnar i dessa barndomskänslor och du känner dig maktlös.

Jag förstår hur du menar, men jag har så svårt att lita på mig själv, mitt värde och att lita på andra människor. Sätter upp skyddsbarriärer och förväntar mig svek hela tiden, att jag inte är värd andras uppmärksamhet och kärlek. Det är så tröttsamt att känna så.

Har läst någonstans just om maskrosbarn att de blir experter på att känna in sin omgivning just vid uppväxt med till exempel missbrukande föräldrar. Att barnet då hela tiden försöker läsa av föräldrarna om de har en bra eller dålig dag och barnen dessutom försöker göra föräldrarna glada.

Iallafall för att känna ett lugn tror jag att man behöver finna ett lugn. Skulle satsa på meditation och liknande om jag var dig. Alltså försöka komma åt dina grundläggande värderingar och vad som är viktigt. Då tror jag att mycket av de krav och förväntningar du känner kommer släppa.