Lyckad utåt- självhat inuti...
Intressanta reflektioner. Jag måste nog förtydliga, jag gillar småprat, jag är den som först frågar vad man gjort i helgen osv... Har arbetskollegor som jag trivs rätt bra med, men jag upplever att jag associerar och pratar ganska fritt och ibland om avancerade saker. Det är som att de inte hänger med riktigt. Jag har inte aspergers eller autism, har det i släkten och har därför frågat vid all kontakt med psykolog och kurator. De säger alltid med eftertryck att jag inte har autism.
Jag har "självdiagnosticerat" mig med hsp. Jag känner av stämningar och läser av saker betydligt mer än många andra i min omgivning. Men det gör också att jag enklare blir sårad eller tar åt mig av avd folk gör och säger. Jag vill därför ha vänner och bekanta som liksom jag kan reflektera och se nyanser i allt. Jag blir ofta trött på att folk är svartvita i sitt tänk medan jag ser alla gråskalor och gärna vill diskutera dem. Svårt att beskriva exakt.
Önskar bara att jag kunde slappna av, inte ha tusen tankar i huvudet om vad alla tycker om mig. Lita mer på mig själv och känna att jag duger oavsett.