uffe 2

Äldre 19 May 14:50

30 svar

Lyckad utåt- självhat inuti...

Ett till maskrosbarn skrev 2018-05-18 15:41:07 följande:

Intressanta reflektioner. Jag måste nog förtydliga, jag gillar småprat, jag är den som först frågar vad man gjort i helgen osv... Har arbetskollegor som jag trivs rätt bra med, men jag upplever att jag associerar och pratar ganska fritt och ibland om avancerade saker. Det är som att de inte hänger med riktigt. Jag har inte aspergers eller autism, har det i släkten och har därför frågat vid all kontakt med psykolog och kurator. De säger alltid med eftertryck att jag inte har autism.

Jag har "självdiagnosticerat" mig med hsp. Jag känner av stämningar och läser av saker betydligt mer än många andra i min omgivning. Men det gör också att jag enklare blir sårad eller tar åt mig av avd folk gör och säger. Jag vill därför ha vänner och bekanta som liksom jag kan reflektera och se nyanser i allt. Jag blir ofta trött på att folk är svartvita i sitt tänk medan jag ser alla gråskalor och gärna vill diskutera dem. Svårt att beskriva exakt.

Önskar bara att jag kunde slappna av, inte ha tusen tankar i huvudet om vad alla tycker om mig. Lita mer på mig själv och känna att jag duger oavsett.

Välkommen jag känner igen mig :) Jag har åxå en hsp-personlighet och behöver djup i diskussioner för att känna stimulans. Man behöver prestera för att hålla självkänslan uppe och hur man än jobbar så mår man aldrig riktigt bra med sig själv och trycks ner av lågintensiv ångest. Man vill gärna ligga andra människor tillåts och söka deras godkännande för att tycka om sig själv.

uffe 2

Äldre 19 May 14:56

#9

Jag kommer också från liknande miljö där mina föräldrar hade stora problem och missbruk. Jag kan säga såhär att du kan vara lycklig att du hsp-personlighet vilket du redan har listat ut, plus att de inte är en sjukdom :)

Hade du inte haft de så är risken väldigt stor att du hade varit långt nere i skiten i dag kan man säga. Hur länge har du känt dig udda ?

Jag känner mig alltid mycket äldre än vad jag är :)

uffe 2

Äldre 19 May 16:56

#13

Ett till maskrosbarn skrev 2018-05-19 16:43:36 följande:

Vi verkar ha en del likheter :) ja jag är själv förundrad ibland att det ändå gått bra för mig. Men insidan har tagit stryk, eftersom jag så desperat längtar efter bekräftelse och kärlek. Den jag får av vänner och sambo är som att den aldrig räcker... Jag har som ett stort hål inombords som aldrig kan fyllas. Haft diverse depressioner och har lätt att få ångest. Har stort kontrollbehov och är väldigt mån om att saker ska vara korrekta och rätt. Hur gammal är du och hur länge har du känt dig udda?

Förstår dig. HSP-personligheten är du född med men för övrigt är vi något som kallas för vuxna barn. Vi växte upp för fort och fick ta för stort ansvar för våra föräldrar. Troligtvis så finns de en del medberoende hos dig åxå men som är förklätt?

För mig så har jag en psykopatisk mor och en far som är som ett trasigt barn. Deras beteenden och mående har ju passerat vidare till mig som jag jobbat med som fan på sista tiden. Jag är 36 år och välutbildad och har väl gått på en del av samhällets snack om karriär och sånt. För oss så finns de inga pengar, inga utbildningar eller status som kan göra oss hela och fylla tomrummet. Jag har själv alltid haft ångest och inte ens förstått att jag har de utan kört på en då detta har orsakat mycket spänningar i kroppen och inland till och med panikångest. Men jag kan sitta t.ex. på en arbetsintervju med panikångest och ingen märker något, jag tränger undan de bara.

uffe 2

Äldre 19 May 16:59

#15

Ett till maskrosbarn skrev 2018-05-19 16:43:36 följande:

Vi verkar ha en del likheter :) ja jag är själv förundrad ibland att det ändå gått bra för mig. Men insidan har tagit stryk, eftersom jag så desperat längtar efter bekräftelse och kärlek. Den jag får av vänner och sambo är som att den aldrig räcker... Jag har som ett stort hål inombords som aldrig kan fyllas. Haft diverse depressioner och har lätt att få ångest. Har stort kontrollbehov och är väldigt mån om att saker ska vara korrekta och rätt. Hur gammal är du och hur länge har du känt dig udda?

Själv har jag också mycket kontrollbehov. Jag har känt mig udda hela mitt liv och saknat all kärlek och bekräftelse man behöver ha som barn för att fungera som vuxen. Ofta så stärker man upp självkänslan med att öka på självförtroende genom massa presteringar och krav på sig själv. Men jag kan säga såhär att om du är villig att jobba med dig själv så kan du få bort allt :)

uffe 2

Äldre 19 May 17:03

#17

Ett till maskrosbarn skrev 2018-05-19 16:58:02 följande:

Jag uppfyller inte allt i hsp-beskrivngen men dessa egenskaper stämmer med mig : jag är känslosam, kan bli väldigt lycklig eller väldigt ledsen av små saker. Kan gråta till barnfilmer för jag lever mig in i rollernas öden. Jag är väldigt uppmärksam och ser små detaljer som andra missar. Jag har ett väldigt rikt inre liv och uppfattar att många inte har det så. Jag oroar mig lätt. Jag är väldigr empatisk, tar hänsyn till allt och alla fastän jag ibland borde priotera mig själv istället. Kan få lyckorus genom hela kroppen av musik, kan spela om samma tre sekunder ur en låt för att få känna känslan i kroppen igen... Jag märker hur folk mår och även främlingar läser jag enkelt av. Jag överanalysetar och vänder och vrider på saker hur mkt som helst. Vilket tröttar ut mig. Kan säkert hitta fler saker men har begränsad tid att skriva nu :)

Ja de kan lätt bli så att hjärnan går på högvarv o.s.v.

Jag brukar åxå väldigt lätt läsa av hur andra människor mår och känner oavsett vad dom än säger :)

uffe 2

Äldre 19 May 17:06

#18

Ett till maskrosbarn skrev 2018-05-19 17:00:58 följande:

Ja jag gick också på det där med karriär, hade ett avancerat arbete tidigare men efter en utmattningsdepression valde jag ett mindre ansvarsfullt arbete. Vilket gjort att jag mått bättre. Men du hat helt rätt, vad jag än gör och vad jag än uppnår så försvinner inte ångesten... Det är. Frustrerande.

Förstår de. Jag ska förklara nyckeln som finn till ångesten. För oss så finns de inga vanliga psykologer som kan hjälpa oss för vi ser igenom dom och känner av deras egna olösta problem. Ångest kan man endast bara få när de finns undanträngda känslor som skapa blockeringar i kroppen. Ångest är ett kvitto på att tanken där dom undanträngda känslorna finns är proppfull och att de inte går att lagra mer.

uffe 2

Äldre 19 May 17:16

#21

Ett till maskrosbarn skrev 2018-05-19 17:00:58 följande:

Ja jag gick också på det där med karriär, hade ett avancerat arbete tidigare men efter en utmattningsdepression valde jag ett mindre ansvarsfullt arbete. Vilket gjort att jag mått bättre. Men du hat helt rätt, vad jag än gör och vad jag än uppnår så försvinner inte ångesten... Det är. Frustrerande.

För att du ska må bättre så måste du komma åt roten till allt i ditt liv. För tomheten och bekräftelsebehovet med självhat o.s.v. är bara känslor som tillhör ditt inre trasiga barn. Dessa känslor har inget att göra i ditt vuxna medvetande. Utan hjärnan kopplar om de bortträngda barndomskänslorna till något som finns i nutid så du kan fortsätta din kamp. Om man t.ex. som barn kämpade att få sin mammas kärlek så kommer du som vuxen fortsätta den kampen och mamma ersätts av t.ex. en partner där du jobbar och jobbar för att bli tillfredsställd och känna att du är värd att älskas. De kanske är väldigt viktigt för dig vad andra människor tycker om dig och upplever dig ?o.s.v.

Dina känslor kommer att switcha mellan dina vuxna känslor och dina bortträngda barndomskänslor. Ett barn kan dö av en för kraftig känsla av hopplöshet och att inte känna sig existensberättigad så hjärnan skyddar då barnet genom att tränga bort allt som behövs. De kan ta lång tid och mycket jobb med sig själv att verkligen känna vilken känsla som verkligen ligger till grund för allting. Men hopplösheten över livet och dig själv garanterar jag att de finns under ytan .

uffe 2

Äldre 19 May 17:18

#22

Ett till maskrosbarn skrev 2018-05-19 17:10:27 följande:

Det låter ju som en dröm, att få bort allt. Har du lyckats med det? Och hur isf?

Lösningen är känslomässig läkning. De är en mödosampeocess men de är de värt :)

Sen mentala delen är långt före våra känslor kan man säga.

uffe 2

Äldre 19 May 17:23

#23

Ett till maskrosbarn skrev 2018-05-19 17:15:47 följande:

Har ju gått hos flera olika. Utan att säga för mkt har jag likande utbildning som dem och vet ofta vad de ska säga innan de säger det. Kan deras metoder. Och metoderna är bra, och rationellt förstår jag dem. Men känslomässigt har jag svårt att sluta överanalysera mig själv och söka prestationbaserad bekräftelse...

Som jag upplever den vetenskapliga psykologin är att man inte lyckas komma åt roten utan pratar mest beteendeförändringar och de är inte lösningen. Man måste känslomässigt läka ut alla gamla känslor från barndomen. De är viktigt att du hittar dina symboler, alltså vilka situationer som uppstår som gör att du switchar över i dina bortträngda barndomskänslor. De kan t.ex. vara att din sambo suckar och är uttröttad och less, du blir livrädd och får panik och tar på dig skulden fast du inte har med det att göra. Hur mycket du än är medveten och förstår de så infinner sig ändå oro och känslan att du är värdelös och att de är du själv på något sätt som orsakat de. I den stunden så är du till 100 procent fast i din barndoms oläkta känslor.

uffe 2

Äldre 19 May 17:27

#24

Ett till maskrosbarn skrev 2018-05-19 17:15:47 följande:

Har ju gått hos flera olika. Utan att säga för mkt har jag likande utbildning som dem och vet ofta vad de ska säga innan de säger det. Kan deras metoder. Och metoderna är bra, och rationellt förstår jag dem. Men känslomässigt har jag svårt att sluta överanalysera mig själv och söka prestationbaserad bekräftelse...

De du ska tänka på är att vara dig själv, tro på dig själv och lita på dig själv. Vad alla andra människor tycker är egentligen helt oviktigt för dig och ditt liv. Utan du måste laga dig själv inifrån. Här kommer de vara sorgen och de arbete i den regressiva processen som gör att du kan läka. Men först skulle jag börja göra en lista över situationer som är symboler för dig. Alltså där du hur medveten du än är bara hamnar i dessa barndomskänslor och du känner dig maktlös.

Lyckad utåt- självhat inuti...

INNEHÅLL