Lyckad utåt- självhat inuti...

Ja jag tror att du behöver ett sammanhang där du känner att du hör hemma. Du saknar din ursprungsfamilj och det är en sådan känsla man får av den. Hur har du det på jobbet med det sociala?

Att få vänner tror jag också skulle hjälpa dig men det låter lite knepigt med dina problem. Just att vilja ha diskussioner på hög nivå är inte dåligt i sig men att inte vilja variera högt och lågt och blanda diskussionerna med småprat är ett problem för det är i småpratet vi binder oss närmare i relationen. Diskussioner sliter och utmanar och får en att utvecklas som person men de får en inte att bli närmare vänner med den man pratar med. Bägge behövs i en bra vänskapsrelation.

Personer med tex autism/asperger kan tycka om att strunta i småpratet men de föredrar å andra sidan oftare vissa ämnen att prata om och om du då inte har intresse för dem så kan det slita sig även där, annars hade det varit ett bra alternativ.

Fundera på varför du inte tycker om småprat.

Det med att du är orolig att andra inte tycker om dig hör nog också ihop med småpratet. Det är där man implicit känner av hur relationen mår och får du inte den biten kan det säkert skapa en oro.

Nej jag tror inte TS har autism, jag uppfattade som att hon inte gillade småprat och tänkte att hon kanske skulle kunna bli vän med någon som har autism då de kan känna så...

Jag tror helt enkelt att du behöver vänner du kan lita på finns där, TS, för då slipper du vara orolig och överanalysera. Kanske vänner som är mer som du då ifall du inte har något emot småprat. Att kunna ha djupare samtalsämnen också är viktigt håller jag med om och ifall det är där det blir fel och de inte hänger med så kanske det är för att ni inte kommit till vänstadiet än... men det känns också lite mysko. Vad är det för avancerade saker de inte hänger med på? Det kan ju bero på umgänget också om de inte intresserar sig för sånt.

Ett tips då är ju att prova gå med i mensa, där uppskattas det nog :) Om du tror att det går.

Hsp tycker jag är en konstig "personlighetstyp". Just att känna av stämningar och sånt socialt är en sak medan att vara känslig för ljud, ljus etc känns som en helt annan så jag förstår inte att man grupperar ihop dem till en sak.

Den första delen känns liksom empatisk bara medan det andra blir som motsatt. Hur kan man känna in underliggande stämningar i rummet och antydan till ansiktsuttryck hos andra människor om man blir lätt distraherad av buller och ljussättning. Vore intressant att höra mer om det om du orkar förklara TS :)

Jag har jobbat med personer som haft svårt med det sociala pga att de överanalyserar och då har det i ca hälften av fallen varit pga social fobi och i andra hälften att de är högintelligenta och att det blir fel för att de tror att andra tänker på samma sätt som de gör. Eftersom folk har svårt att hänga med i dina resonemang TS tänker jag att det kanske kan vara så? Därför jag föreslog mensa :)