Har stor sorg

Det är jobbigt när hjärtat och hjärnan går i otakt. Ditt förnuftiga jag vet att detta är det rätta beslutet men hjärtat har inte riktigt hunnit med. Det är en alldeles naturlig känsla att sörja det som inte blev, fundera på vem det skulle blivit. Låt sorgen ha sin tid men fastna inte i den, det är så lätt att det blir så.

Det lättade för mig när aborten väl var gjord, jag sörjde, grät, pratade med min dåvarande pojkvän. Han var tyvärr inte det bästa stödet, det ör kanske annorlunda för män som inte går igenom den hormonstorm som startar när man är gravid. Jag glömmer aldrig, nu efter flera år ligger den kvar som en tid av sorg och smärta. Men jag ångrar mig inte, det var det bästa i den situation vi befann oss i.

Jag tror att det är en sorgeprocess man går igenom och den har sina faser. Jag lärde mig mycket om mig själv och hittade min egen styrka vilket gjorde att jag insåg att jag klarar så mycket mer än jag tidigare trodde. Jag mognade.

Ingen av oss slipper sorg och smärta, det gäller att ta sig igenom.