Jag är så ledsen för att han inte fick uppleva detta med mig... =(
Jag blev farmor för en kort tid sedan, jag är så glad och stolt över min son och hans lilla familj.
Min man gick bort för mer än tio år sedan, han var en underbar människa. Han älskade djur och barn och jag vet att han hade varit en underbar farfar.
Mitt barnbarn har inte heller morfar i livet utan bara mig och sin mormor. Inte så bara men jag är så ledsen för att farfar inte fick uppleva detta.
Jag gråter flera kvällar i veckan, jag är så innerligt ledsen för farfars skull. Jag hoppas att han någonstans ifrån kan se hur bra det gått för vår son och viket underbart barnbarn vi har.
Ja VI har detta barnbarn, jag ska göra allt i min makt för att barnbarnet ska få "lära känna" sin farfar så gott det går.
Men hur ska jag släppa detta? Hur ska jag komma över att han inte fick uppleva detta med mig, med oss?
Jag har accepterat förlusten av honom även om sorgen är livslång, men mitt i denna bebislycka tappar jag ibland nästan andan av sorgen att han inte fick vara med om detta.
Min man blev bara lite över 40 år och det känns som att han blev bestulen på livet... och det gör så ont!