• Anonym (Evy)

    Känner agg mot sambo och bonusbarn!

    Först och främst så är det tips och råd jag är ute efter och inte glåpord. Vill ha tips på hur jag ska ta mig ur denna dåliga spiral?

    Lever med min sambo, hans barn som bor här mer än varannan vecka och vår gemensamma tvåmånaders bebis. Enligt mig så uppstod problemen i samband med min graviditet.

    Vår relation har varit harmonisk och kärleksfull, jag och bonus har också haft en bra relation. När vi äntligen blev gravida med vårt gemensamma barn så visste lyckan inga gränser, iallafall till en början.

    Har försökt engagera bonus i graviditeten och till sitt nya syskon och det verkade gå bra till en början. Men när förlossningen närmade sig så kom första konflikterna från hans ex och barn. Bonus var helt knäckt över att vi skulle få ett gemensamt barn och hans ex började komma med hot om att deras barn ska prioriteras framför bebisen. Hon sa att bebisen är mitt ansvar. Nej jag överdriver inte utan på denna låga nivå har det hamnat. Ren skär svartsjuka från både ex och hans barn.

    Största sveket kom däremot från min sambo. När bråken uppstod så har jag känt hur han har förändrats radikalt. Jag känner inte denna människa längre, från att vara överlycklig över bebis och galet förälskad i mig så har han distanserat sig helt. Jag överdriver inte, han håller ett avstånd till mig och vårt barn.

    De veckor som bonus är här så är det 100 % fokus på denne men under de veckor som vi inte har denne så ignoreras vi totalt. Och det här börjar ta knäcken på mig, är helt färdig av sömnbrist och kolikbebis. Jag känner mig helt ensam i det här, jag får ingen kontakt med honom. När jag försöker prata med honom så landar det bara i konflikt, vi har helt tappat bort varann.

    Sista veckan så har jag känt hatet växa mot honom, hans barn o mot allt o alla som har med dom att göra. Kan inte ha det så här.

    Snälla hjälp mig. Vad ska jag göra för att bryta denna nedåtgående spiral?

    PS. Trodde aldrig att det här kunde hända oss, vi har vart ihop länge o vi har följt alla regler i boken eller hur man ska säga.

  • Svar på tråden Känner agg mot sambo och bonusbarn!
  • Anonym (Lämna)

    Tycker du ska lämna honom. Han verkar ju ha valt bort er och är en jävla toffel till sitt ex. Då kannan sitta där ensam också.

  • Anonym (Kaguya)
    Anonym (Tidigare) skrev 2018-05-10 19:15:45 följande:

    Även om det inte är din tråd så tror jag att en del av råden kanske hjälpt dig med

    www.familjeliv.se/forum/thread/78470462-jag-vs-sambo-och-bonus

    Har du någonstans att ta vägen så rekommenderar jag dig att flytta ut en period. Har du nån förälder eller vän du kan bo hos ett tag?

    Det blir kanske inte mer avlastning men distansen och att inte behöva vara ständigt frustrerad och irriterad över hans distanstagande ska inte underskattas


    Jag tyckte också jag kände igen TS situation men jag tänkte mer på denna tråd!

    www.familjeliv.se/forum/thread/78549813-jag-blev-gravid-och-da-forandrades-allt/1

    Sjukt om detta skulle vara tre olika TS... på så kort tid dessutom.
  • Anonym (mmmm)
    Anonym (Evy) skrev 2018-05-10 18:43:26 följande:
    Nej det var längesen jag skrev en tråd på familjeliv och har inte skrivit nåt inom denna genre tidigare.
    Jag tänkte också att det var den mamman. Skulle få barn i april i år ungefär. Din info låter helt identiskt med den tråden i af. 
  • Anonym (Syskonrivalitet)

    Hej,

    Låter som du går igenom en tuff tid. Att få barn kan vara en chock för många förhållanden oavsett om det finns barn från ett tidigare förhållande involverat eller inte. Jag och min man hade nästan aldrig några konflikter innan vårt första barn föddes. Ett oerhört efterlängtat barn som kom till efter många års IVF-försök ska tilläggas. Men när hon väl kom blev inget riktigt som vi tänkt oss - hon sov oerhört dåligt väldigt länge och jag höll bokstavligen på att under. Sedan hände väldigt mycket med mig - jag kan i efterhand se att hela min tillvaro rubbades och jag tappade fotfästet - inte så att inte skötte och äskade mitt barn. Men jag mådde stundtals väldigt dåligt - jag var arg, ledsen och irriterad nästan jämt under en längre period. Det var inte alltid helt logiskt och idag kan jag se att mycket av det handlade om mig och hur jag påverkades rent hormonellt. Vid andra barnet var det annorlunda för mig.

    Jag tänker vidare att många barn - inte alla - reagerar på att få syskon så det har nog inte med dig att göra utan en naturlig del i att behöva dela som förälder med en annan individ. Din bonus har dessutom gått igenom en separation, nu har jag inte läst hur länge sedan bonus föräldrar separerade eller hur gammal bonus är idag. Men det spelar nog in också.

    Jag skulle inte råda dig att hota med separation i det här läget - risken är att mycket hormoner och annat kopplat till din förlossning också spelar in och du tar ett förhastat beslut. Däremot behöver du hitta ett sätt att försöka nå din man - på ett lungt sätt utan bråk, tårar osv. Ibland är der bästa kanske att hitta en bra stämning göra något trevligt och visa omtanke och omsorg så kan det vara lättare att nå fram. Sedan hoppas jag du får bra stöd av din psykolog och BVC.

    Önskar dig lycka till!

  • Anonym (Nej fy)

    Din partner verkar ha tappat förståndet.Jag tycker att du ska tänka på dig själv och ditt eget ,eftersom ingen annan gör det.Ni två ska må bra.Vill han separera?Prata med honom och sätt tydliga gränser.Hjälper inte det ,lämna.

  • Anonym (n)
    Anonym (Titti) skrev 2018-05-10 18:02:47 följande:

    Jag beklagar verkligen och stärks ännu mer i min åsikt att man inte ska starta familj med någon som redan har gjort det med någon annan.


    Jag med.
  • Anonym (Evy)
    Anonym (Kaguya) skrev 2018-05-10 21:06:22 följande:
    Jag tyckte också jag kände igen TS situation men jag tänkte mer på denna tråd!

    www.familjeliv.se/forum/thread/78549813-jag-blev-gravid-och-da-forandrades-allt/1

    Sjukt om detta skulle vara tre olika TS... på så kort tid dessutom.
    Har inte skrivit dom där trådarna men tack för länken. Det är tråkigt att vi är fler med problem men samtidigt intressant läsning.
  • Anonym (B))

    Du har rätt till att må bra i ditt eget hem. Har du någonstans att bo? Vems är lägenheten/huset? Det behöver inte bli bråk och hot om separation, det räcker med att du sakligt förklarar att du mår inte bra och att du inte kan fortsätta så här längre.

    Och ta inte tillbaka honom förrän du ser att det skett en verklig förändring. Många ringer och gråter när de blivit lämnade. De bedyrar sin kärlek, säger att det ska bli bättre, men ord betyder inte ett skvatt. Det är handling som betyder något.

  • Anonym (Lia)

    Samma sak hände mig/oss när vi fick barn. Skillnaden var att det inte var bonusbarnets mamma som blandade sig i, utan pappan fick skuldkänslor mot bonus och dissade mig och våra gemensamma barn både själsligt, tidsmässigt och ekonomiskt. Det gick så långt att jag till slut lämnade honom.

    När våra barn blev så stora att de började ifrågasätta varför bonus särbehandlades blev det för mycket och jag kunde inte längre utsätta dem för pappans särbehandling.

  • Anonym (Sofie)

    Börja med att prata med din sambo. Om han viftar bort det du säger eller vägrar följa med på familjeterapi/lösa situationen på annat sätt, skulle jag lämna åtminstone temporärt. Du ska ju inte behöva ha det sådär.

Svar på tråden Känner agg mot sambo och bonusbarn!