Orolig inför första jobbet

Jag tror att jag har någon form av social ångest, och precis som i ditt fall har det uppenbarligen inte märkts så mycket utåt för jag har också fått höra att jag har social kompetens och även att jag är social. 

Har jobbat på äldreboende och, ja, det har utvecklat mig mycket! Min sociala ångest har absolut inte försvunnit men jag har utvecklats mycket som person och klarat många situationer som 18-åriga jag inte trodde att jag skulle klara. 

Ska jag ge dig något slags tips så tänk på att visa att du vill jobba! För även om det är jobbigt att ta initiativ så kan man vara noga med att undvika saker som signalerar att man inte vill jobba (som att dra sig undan eller sitta med sin telefon på arbetstid). Egna initiativ är bra, men jag vet att det kan vara jättesvårt i början så kommer du inte på själv vad du kan göra så fråga! 

Och om du känner att du kan och vågar - prata med dina kollegor om hur du känner! Hittar du någon bland personalen som du känner förtroende för så berätta vad du tycker är jobbigt och be om tips och råd. Har du förstående kollegor så kan jag nästan lova dig att de kommer att se det som något positivt att du berättar hur du känner, och jag tror att de vill dela med sig av sin erfarenhet och hjälpa dig så länge du bara försöker och visar att du vill! 

Stort lycka till! 

Jag är sådan att jag tycker att det är jättejobbigt att hamna i nya sociala sammanhang (ny klass i skolan, nytt jobb, ny social gemenskap etc), men när jag väl blivit varm i kläderna och lärt känna alla, lärt mig vad som förväntas av mig och hur det fungerar så brukar jag känna mig mer självsäker och inte tycka att det är jobbigt längre. Det kanske är likadant för dig?

Mitt tips är att du tar ett steg i taget. När de ringer in dig första gången och du kanske funderar på att låta bli att svara, tänk såhär: Svara ja och gör ditt bästa för att ge ett gott första intryck första dagen och tänk att det förmodligen kommer gå bra och att alla dessutom vet att det är din första dag och ditt första jobb (du kan gärna berätta detta för kollegorna så får de mer förståelse för om du gör något fel, säg också till dem att du vill göra ett så bra jobb som möjligt och att du gärna vill att de berättar för dig om du ska göra något annorlunda).

Sedan, om det mot förmodan skulle gå så katastrofalt som du är rädd för, så kan du tänka att du har en livlina i att du faktiskt aldrig behöver gå tillbaka dit och träffa de här människorna igen, som en sista utväg. Men då har du i alla fall gett det ett försök, eller hur? Och dessutom har du blivit en liten erfarenhet rikare som kommer hjälpa dig att känna dig lite, lite mer van till nästa gång du börjar på ett nytt jobb. Om du säger nej direkt så får du heller aldrig veta om du kanske hade gjort ett fantastiskt jobb och trivts jättebra på den arbetsplatsen när du väl lärt känna alla och hittat din roll. Du har egentligen ingenting att förlora på att åtminstone prova jobbet.