Fler som ska föda i maj som vill samlas och leta alla små tecken på förlossning som finns?

Skönt ändå med ganska kvicka förlossningar, man är så himla uppe i vad som händer att man bara får "gilla läget", kan tänka mig att en utdragen förlossning tär så himla mycket på energin och humöret.

Känner igen detdär med lustgasen. Jag kom in öppen 7 cm med första barnet, blev helt paff så jag fick bara hoppa i ett bad typ 15 minuter och sedan andas lustgas, tyckte inte heller att den tog bort smärtan men den hjälpte mig att fokusera på andningen och det var skönt att få vara lite degig i huvudet när allt ändå var kaos :) däremot kunde jag inte andas lustgas alls när det var dags att krysta, det kändes helt omöjligt.

Nu verkar nåt hända här också! Fick lite förvärkar igår vid 15 som blev väldigt täta och regelbundna så jag packade färdigt väskan och ringde förlossningen redan vid 16.30 då jag hade en snabb första förlossning så vill jag inte chansa även fall det "bara" är 30-40 min till sjukhuset så kan mycket hända.

Men såklart så lugnade allt ner sig efter jag ringt så jag vågade stanna hemma däremot fortsatte jag ha sammandragningar med typ 3-5 minuter emellan i flera timmar. Kunde inte riktigt somna och fick nån värk här och var så vid 2-tiden fick jag bara känslan av att jag inte vågade vänta på att det drog igång utan jag ville in på kontroll. Ctg visade att jag hade jättetäta sd, tappen var 2 cm och jag var öppen kanske 1 cm. Visste inte riktigt vad jag skulle göra med den infon men jag fick en sovdos och de ville behålla mig på sjukhuset över natten. Gick för en ny undersökning på förmiddagen för att se om nåt hade hänt eller om jag kunde få åka hem och då nästan under undersökningen så öppnade jag mig till 3 cm och tappen var nu 1-1,5 cm och mjuk.

Så nu är jag kvar på sjukhuset tills imorgon bitti iallafall, vet inte alls om detta betyder att det verkligen är igång men barnmorskan verkade verkligen tro det och var också lite oroad över att det bara kan smälla till när son helst så det var tryggt för personalen att behålla mig i närheten.

Nu längtar man verkligen ihjäl sig!

Typ samma här. Var inne 1.5 timmar innan. Var både förvånad och inte när hon så att jag var helt öppen. Förvånad för att jag hade rätt glest mellan värkarna, inte förvånad för jag kände igen hur det kändes med sonen. Denna gång gick det dock fortare i slutet vilket var skönt.

Skönt att ni hann till bra ställe, strongt att sitta i bil 40 min i värkarbete, tycker helt klart det är jobbigast med de sista cm i öppningsskedet när det börjar trycka på men man ska andas ändå. Vi födde på sjukhuset närmast och fick en taxi till deras familjebb som ligger i grannstaden. Trodde det skulle vara jobbigare att åka taxi 5 timmar efter jag fött men det gick bra, inte så värst långt.

LYCKA TILL!!! åååh, knådningen på ryggen är ju det bästa, och HÅRT ska det vara! :D :D

Igår kl 17:27 föddes min guldklimp, 3665kg perfektet.

Efter en väldigt långdragen förlossning men det är han mer än värd! <3

Hej alla! Här har ni en som håller på att bli galen, litar inte alls på min kropp längre! Igår fick jag ?riktiga? värkar som verkligen tryckte på, gjorde ont i svanken och jag var tvungen att andas och gråta igenom. Mådde illa och har fått gå på toa (nr2) 5ggr! Men ingen diarré utan bara körig mage efter värkarna. Har inte sovit ngt på natten förutom fläckvis mellan värkarna. Började kl 22. Vid 03-04 var de 3 min mellanrum. Tänkte jag skulle ringa förlossningen och åka in på morgonen... MEN då började värkarna komma med först 10min mellanrum, sedan 20min, sedan 1h. Idag har det kanske varit varannan timme? Men så starka att jag inte kunnat gå, gråtit och knappt kunnat andas. Nu har det inte kommit ngn värk på 3h!?!? Så känns som det stannat av. Alltså varför gör kroppen såhär??? Man blir ju helt slut! Och jag litar inte på något nu.. hur när blir det på riktigt?

Någon annan som känner igen sig? Tror ni det är snart på g eller ska jag räkna detta till hopplösa pinvärkar/förvärkar med? Kändes verkligen riktigt...

Först och främst grattis till alla bebisar i tråden som kommit! :) så härligt!

För det andra så har inget särskilt hänt här, går in i vecka 42 imorgon. Med andra ord nionde veckan med dessa onda förvärkar och sammandragningarna. Jag har senaste dagarna fått riktigt kraftiga värkar, mycket värre än dom jag haft innan. Dom har haft annan karaktär däremot och varit en konstant smärta som pulserar istället för värkar som kommer och sen avtar. Jättejobbigt! Sen efter någon timme slutar det helt och jag är som vanligt igen. Lite som du EhxJ känner tror jag! Igår trodde jag verkligen att det var på gång, har undrat om jag ska känna skillnad på förvärkar och när det väl är dags eftersom jag haft så ont så himla länge men igårkväll gjorde det så ONT! Jag var hemma hos mamma på middag och vid matbordet kände jag att nu händer det något så fick gå ifrån och la mig på soffan. Där började jag kallsvettas och fick så smärtsamma värkar att jag skrek rakt ut, började skaka och blev kallsvettig. Sambon och mamma hjälpte mig in i duschen och påminde mig att andas och inte hyperventilera. Vi ringde förlossningen som tyckte jag skulle avvakta. Jag blev såklart lite besviken för jag var så säker på att jag skulle föda. Fick nästan panik då mamma bor en bit ifrån förlossningen. Men såklart klingade allting av efter två tre timmar och sen dess har allt varit preciiiis som normalt. Blir så irriterad! Igår hade jag även värk i ryggslutet och höfterna. Kunde inte gå eller stå. Jag sa även på dagen att det kändes annorlunda mot innan för trycket neråt kändes tydligare nu än innan. Men som vanligt falskalarm. Hur länge ska man behöva orka med det här? Dom där långdragna värkarna tar sån energi! Dom släpper som sagt var inte utan är konstanta och mer pulserande.

Ursäkta långt inlägg men besvikelsen, orken och känslorna är så svåra att kontrollera nu såhär på ?övertid? :P

Yeeeey! Det går framåt! :D Känns dock väääldigt långt bort ännu. Känslan jag hade imorse är borta. Blir nog första gången över BF!

Hej alla! Till er vars förlossningar inte startat än: håll ut! Det är sååå tråkigt men varje dag är ju ett steg närmre :) Igårkväll på BF+7 (vecka 42) föddes i alla fall våran efterlängtade bebis! En flicka på 50 cm och 3120 gram. Större och tyngre än både sin mamma och pappa var :) Såhär gick förlossningen:

Kl 07 - slemproppen lossnade

Kl 09 - vattnet gick. Kändes som det kom flera liter! Kom massor i flera omgångar fram till kl 11 ungefär. Inga värkar än här dock. Ringde förlossningen som bokade in oss för undersökning kl 19 om inget hänt innan dess för då skulle vi självklart komma in innan.

Kl 11 (ungefär) - värkarna började lite sakta med endast mensvärk känsla. Tilltog sen stadigt i styrka

Kl 13:30 - smärtsamma värkar med 2 minuters mellanrum

Kl 14 - inskrivning på förlossning och värkarna var hemska! Bad om både lustgas och epidural.

Kl 17 - lustgasen hjälpte ingenting men fick äntligen epidural och mådde prima! Åt glass och spelade spel.

Kl 18:30 - värkarna började kännas som ett tryck neråt och började göra ont igen

Kl 19:30 - krystvärkarna började. Jag var helt slut efter bara 30 min eftersom jag bara ätit frukost på morgonen och en glass. Hade inga krafter kvar men tog i för kung och fosterland ändå.

Kl 20:54 - äntligen var hon ute!!! Bästa känslan jag någonsin upplevt. Moderkakan kom på en krystning strax efter.

Sprack extremt mycket! En läkare fick sy mig i över en timme!!! Dom slutade räkna stygnen till slut. Tur bedövningen fortfarande satt i. Men så värt det!!

Kommer fortsätta kika in här och se hur det går för er andra. Håller alla tummar och tår för att ni snart har era små bebisar hos er :)

Ooh hade ju varit roligt om iallafall en bebis var punktlig i tråden :D jag ska till bm imorgon på undersökning och förhoppningsvis hinnsvepning, hade ju varit överlycklig om det fick igång det :)

Lite längre emellan värkarna nu, men mer intensiva! Blodblandade flytningar också. OMG. Jag kanske får en bebis idag!!

Hej tjejer!

Inne på förlossningen 11.40. Värkarna hade då glesnat till ca 6min emellan. Bm gjorde en undersökning vid 12.10 där jag blev sjukt besviken: 2 max 3 cm öppen. Tänkte att det här skulle nog ta hela dagen och natten om jag öppnat mig typ 1 cm på 7 timmars värkar.

13.15 är jag öppen 4 cm men värkarna har tagit rejäl fart och jag känner att det händer saker "där nere" vid varje värk. Byter till förlossningsrum då jag ber om att få lite lustgas.

13.35 ska de sätta elektrod på huvudet och då är jag öppen 8cm!!!! Så från 4-8cm på 20 min! Det berömda trycket börjar kännas på.

13.53 är hon ute efter 3 krystvärkar. När jag känner hur hon slinker ut häver jag mig upp och skriker "MEN FY FAAN VAD BRA DET GICK!!!" Alltså, sjuuuukt bra förlossning! Tyckte min förra förlossning var en dröm, men den här var ännu bättre! Inga stygn heller och inga andra komplikationer.

Nu väntar vi bara på att barnläkaren ska göra en bedömning som skulle ske vid 21.45, sen åker vi hem med det här vackra lilla knytet <3 <3

GRATTIS!

Vi kom ju in vid 8.45. 2,5 cm öppen. 4 värkar per 10 min. Lustgas. Fick epidural 12.30, välkommen värkvila.

13.50 skulle jag upp på benen och kissa och då gick vattnet! De undersöker, 4 cm öppen, sätter skalpelektrod på andra försöket (först tog den bara i håret som är jättelångt och tjockt!). Men 14.15 skriker jag att jag måste krysta och då är jag öppen 8 cm!! Tog också bara tre-fyra krystvärkar här så var hon ute, 14.28. 52 cm lång och 3980 gram!

Jag fick stygn på 2 ställen, dock bara grad 1-2 så lite lindrigare än första gången till och med. Men en rejäl adrenalinkick blev det för jag var inte beredd på att det skulle gå så fort. Var alldeles skakis efteråt, hua! Väntar nu också på barnläkarundersökning, borde bli av inom en halvtimme sen får vi också sova hemma!

Vilka snarlika förlossningar vi fick marsen! Grattis igen!

Nu börjar jag tvivla.. gör ju fortfarande ont, men oregelbundna och samma nivå senaste 2,5h! Vill ju bara att det ska bli mer och mer och mer! Är ju omfödelska så tänker att det borde märkas skillnad för varje timme om det är på riktigt. Nu försöker jag stå/gå/gunga under tiden (för)värkarna är för att ev hjälpa till. Önskar så med hela kroppen att det ska dra igång nu! Någon som har något tips?

Här är en till otålig som är 40+3 idag och fruktansvärt less på det.. Första barnet och har varit helt inställd hela graviditeten att gå över tiden och få ett junibarn, inte ens varit inställd på bf dagen. Till & med sagt till anhöriga när de räknat ner till BF att bebis inte kommer komma förens i juni så är lönlöst. Nu sitter man här och sekunden jag passerat bf försvann hela hoppet och glädjen! Känns som bebis aldrig kommer komma????. Har knappt haft kännbara sd ens, ännu mindre "riktiga" tecken. Inte sett någon slemmis, inte någon smärta i mage eller rygg.. Vet inte hur jag ska fördriva tiden längre, så idag har jag läst igenom heela denna tråden för underhållning och kände att vi stackare som är kvar får hålla varandra sällskap ???? grattis till alla er som fått era bebbar!

Hej alla! Tack för era peppade ord <3 Nu kommer ni andra som väntar och gått över BF säkert avsky mig.. men beslutet att sätta igång gick så snabbt och jag kände inte att jag riktigt hann känna efter. Började tänka på komplikationer (ökad risk för sugklocka och kejsarsnitt) och var helt slut i huvudet över att inte ha sovit på 2 nätter. Kände inte att jag kände mig fit for förlossning idag egentligen när dagen började med att vara trött och slut.. SÅ... jag tackade faktiskt nej till igångsättning idag och nu är jag hemma igen. :-/

Känner mig dum i huvudet som tog det beslutet när jag har haft det som jag haft det OCH egentligen bara längtar att bebis ska vara här när de ERBJUDER att hjälpa mig?! Men om jag ska lyssna på mitt hjärta så önskar jag nog innerst inne att han ska komma ut när kroppen är redo och startar igång självt. Åh vacklar fortfarande i om jag tog fel beslut, speciellt när alla andra runt om (släkt, sambo mm) tyckte jag skulle göra det. Men samtidigt är det ju bara JAG som ska orka trycka ut honom när det är dags... och idag finns inte den kraften. Nu ska jag försöka vila och samla tankarna/känslorna.

Fortsättningen:

Efter vattnet gått, och vi var inne på förlossningen med värkar var 2e/3e min gjordes en undersökning 19.30.. var bara öppen 2cm! Blev less och tänkte att det skulle dröja, men visste att det gjorde för ont för att åka hem så fick börja med lustgas och in på förlossningsrum. Kl 22 gjordes en ny kontroll och då var jag öppen 4cm! Skönt att vara i mer aktiv fas! Jag tyckte fortfarande lustgasen funkade finfint så ville avvakta med annan smärtlindring.. men sen började helt plötsligt värkarna ändra karaktär och gjorde ap-ont och jag fick ingen värkvila utan de kom efter varandra gång på gång på gång. Började kännas lite panikartat då jag inte fick någon vila utan fick andas i lustgasen hela tiden. Ville ha eda och läkaren kommer in 22.50... men då var jag öppen 7cm helt plötsligt. Barnmorskan trodde inte edan skulle hinna verka och läkaren kunde ändå inte sätta edan pga att det inte fanns någon värkvila (kunde inte vara still under värkarna). Han gick och skulle återkomma efter en stund. Vid nästa undersökning 23.50 skrek efter jag efter eda och vägrade (som ett trotsigt barn haha) att typ fortsätta (sa enligt sambo att de fick söva ner mig).. då var jag fullt öppen och bebisen hade åkt ner! Krystade 2 krystvärkar sen var han ute! Barnmorskan ville att jag skulle försöka hålla emot krystvärkarna för att minska att spricka... men det var heeelt omöjligt!

Jag sprack grad 1 bara pyttelite i mitt gamla klippärr efter förra förlossningen. Bebisen (lillebror) mådde jättebra hela tiden. Barnmorskan skrattade och sa att det inte såg ut som att han ens märkte att han förlöstes, så påverkade hjärtljud och blodprover var det.

Nu är vi på BB. Så skönt att det är gjort! Vi får stanna hela familjen, skönt att det var lugnt just när vi kom. Jag är trött men bebisen vill vara vaken och amma.. varför ska han sova? Han märkte ju knappt förlossningen? Haha.

Grattis till er andra som fått! Och lycka till ni som väntar <3

Vi kvinnor och våra kroppar är fan så sjukt bäst!

Hej alla nya och blivande bebismammor!! 2a juni kom vår fina tjej ut till oss efter 30 timmars kämpande. Just vår förlossning är bäst att inte berätta, om någon inte verkligen vill (då tar vi det i pm;). Vi fick inte plats på vårt tänka sjukhus tyvärr, och väl ute behövde hon lite hjälp så då transporterades vi till ytterligare ett -med neoavdelning och barnspecialister. Väl här kändes allt genast tryggare, min fina tjej kommer bli bra, jag får bra vård, men vi får nog stanna veckan ut i alla fall..

Helt galet att man älskar någon så mycket <3

Kan ju uppdatera hur det gick för mig :) hade ju inbokad igångsättning 09.00 den 29/5 (BF+11) pga vattenavgång, men vid 03.00(efter 1h sömn) vaknade jag av en stark värk, det kom ett par till innan jag kände att jag behövde gå upp. Gick upp och tog alvedon och försökte vila men det var omöjligt så jag började klocka och hade då ca 3min emellan värkarna. Gick på toa igen och upptäckte teckenblödning så ringde förlossningen vid 4 och hon sa dusch och äta något sen ringa när det blev värre, väckte sambon vid 5 och vi var inne på förlossningen 06.30 och var då öppen 4 cm så vi fick stanna :) fick antibiotika påkopplat för att jag hade vattenavgång tre dagar innan. Bm kände att hinnan måste brustit högre upp och att det var därför det sipprat så lite för det fanns hinna över bebisens huvud som hon tog hål på för att snabba på det. Efter ca 4-5 timmar med täta smärtsamma värkar så hade jag inte öppnats mer så det beslutades att kopplas in värkstimulerande och då ville jag även ha eda så jag kanske kunde vila lite emellan värkarna för jag hade ju bara sovit en timme. Men edan tog bara på ena sidan och efter ca 20min gjorde värkarna fruktansvärt ont igen och min foglossning i höften ballade ur och gjorde ondare och ondare. Öppnade mig 6cm på 45min och sen började jag krysta, det kändes lite kaos men efter ca 1timmes krystande kom en tös ut på 4165g och 53cm lång. :D vi var tvungna att stanna på BB två dagar för extra kontroller av lilltjejen pga vattenavgången men hon mår bra!

Lycka till alla ni som är kvar och hoppas inte väntan blir allt för lång! :D

Grattis till alla bebisar ????

Imorse fick jag en liten blödning. Blev så himla glad för det måste vara ett bevis på att NÅGOT händer i alla fall! Ni som fått det, efter att ni gått över tiden framför allt, hur lång tid har det tagit sen innan det dragit igång på allvar? Har haft en del känningar sen under dagen så jag hoppas verkligen att det börjar bli dags. Gått över en vecka idag liksom ??