Fler 40 plussare som plussat?

Väntar barn i september, efter 3 års försök blir 40 i november. Har flera missfall i bagaget.

Jag är nog mest orolig för att något ska drabba mig som påverkar mina två döttrar 6 och 11 år. Jag har alltid varit lite hypokondrisk. Mår redan nu sjukt illa och är förlamande trött. Orkar inget och det får mig att känna mig extra tjock och i dålig form tror jag.

Tack för alla grattis. Håller tummar och tår för oss alla

Angående Nipt så har jag velat fram och tillbaka. Visst, är det helt positivt så är det, men visar det på någon avvikelse så hade jag ändå gått vidare med mkp. Dessutom så gör man det i ungefär samma vecka om jag förstått det rätt så då kan jag lika gärna gå direkt på mkp, tänker jag. Visst, missfallsrisken finns där i bakhuvudet men så läser man att den inte är så hög som det anges på vissa sidor och någonstans känner jag att vi som gör mkp gör det ofta pga ålder och då är missfallsrisken ändå stor så hur vet de att det beror på mkp. Lite så resonerar jag. Kanske inte helt logiskt

Har ni berättat? Vi har inte gjort det och tänker göra det först när vi är safe isf. Första ggn och med det som blev MA så berättade vi direkt och så jäkla jobbigt det var när folk sedan frågade hur det var med magen och man fick berätta att det inte fanns ngt där, nej, så vill jag inte ha det igen.

Det känns helt osannolikt. Jag har inga direkta symptom, men det har jag iofs inte haft någon gång. Och vikten är på tok för hög här också. Har laddat ner Olga Rönnberg gravidträningsapp och tänkte börja köra efter den. Jag var helt förstörd i kroppen efter förra graviditeten, även om både den och förlossningen var relativt enkla. Men bålen har tagit stryk. Så jag tänkte försöka att förebygga så mycket som möjligt I alla dessa år har jag nästan gått och hoppats att det i vart fall inte skulle ta sig i april så man får ett decemberbarn. Och så när man väl blir gravid så får man BF 23/27 december Ska bli kul att se vad det blir för faktiskt datum, om vi kommer så långt.

Tack för alla grattis. Håller tummar och tår för oss alla

Angående Nipt så har jag velat fram och tillbaka. Visst, är det helt positivt så är det, men visar det på någon avvikelse så hade jag ändå gått vidare med mkp. Dessutom så gör man det i ungefär samma vecka om jag förstått det rätt så då kan jag lika gärna gå direkt på mkp, tänker jag. Visst, missfallsrisken finns där i bakhuvudet men så läser man att den inte är så hög som det anges på vissa sidor och någonstans känner jag att vi som gör mkp gör det ofta pga ålder och då är missfallsrisken ändå stor så hur vet de att det beror på mkp. Lite så resonerar jag. Kanske inte helt logiskt

Har ni berättat? Vi har inte gjort det och tänker göra det först när vi är safe isf. Första ggn och med det som blev MA så berättade vi direkt och så jäkla jobbigt det var när folk sedan frågade hur det var med magen och man fick berätta att det inte fanns ngt där, nej, så vill jag inte ha det igen.

Det känns helt osannolikt. Jag har inga direkta symptom, men det har jag iofs inte haft någon gång. Och vikten är på tok för hög här också. Har laddat ner Olga Rönnberg gravidträningsapp och tänkte börja köra efter den. Jag var helt förstörd i kroppen efter förra graviditeten, även om både den och förlossningen var relativt enkla. Men bålen har tagit stryk. Så jag tänkte försöka att förebygga så mycket som möjligt I alla dessa år har jag nästan gått och hoppats att det i vart fall inte skulle ta sig i april så man får ett decemberbarn. Och så när man väl blir gravid så får man BF 23/27 december Ska bli kul att se vad det blir för faktiskt datum, om vi kommer så långt.

Har tyvärr fått en del komplikationer, och har inte fått något vidare bra bemötande.

Den 16 mars i v 15, skulle jag hjälpa ett barn upp som fastnat i en buske( jobbar på förskola) Hukade mig något och drog upp henne bara i armarna, då kände jag hur det kändes kallt mellan benen, 10 min senare på toaletten ser jag hur ngt säckliknande hänger ut, får panik och skakar i hela kroppen, tror stt nu kommer foster och allt ut. ( 3 mf 2017)Försöker trycka tillbaka upp i slidan och jag börjar blöda. Åker till akuten och tas in på gyn, där säger dem att barnet mår bra men att livmodertappen släppt och åkt ut. Får någon slags plastring som ska hålla tappen på plats.

Gyn skickar mail till bm på mvc sen hör jag inget alls från min bm, försöker ringa och få tag på henne men inget svar tillbaka.

Vecka 20 och ultraljud blir jättedåligt bemötta av bm hon är stressad, irriterad, svarar snäsigt när vi frågar om det finns någon möjlighet att se könet, säger hon att det ingår inte i hennes arbetsuppgifter, vi var så glada och förväntansfulla, då bröt jag ihop och börja tjuta, killen var förbannad och vi gick där i från.

Kvinnan i receptionen stoppade oss och vi fick samtala med chefen vi fick en ny ulljudstid men fick även ventilera mig om allt annat som hänt och om bm som inte kontaktat mig.

Har fortfarande inte hört något i från henne 2 mån senare

Fått prata med en annan barnmorska dock och har fått en läkartid den sista maj.

Har skrivit ett långt brev hur jag mår, för jag har blivit deprimerad och är ledsen och orolig för hur allt ska bli, rädd för att föda för tidigt, kan jag ens föda vaginalt? Vilka risker finns,hur länge kan jag ha plastringen? Är rädd att ta bort den.

jobbar som om inget har hänt och gråter på kvällarna.

Kan jag ens bli gravid igen?Jag kan inte förlora det här barnet.operation? Även suttit med papper som ska in för försäkringsfrågor och tusen andra papper, Orkar inte och ingen verksr bry sig.

Grattis till plusset! Jag fyller 38 så är inte riktigt där på plus ännu men är gärna med i gruppen ändå då jag känner att det skulle vara fint med en grupp med ?äldre? mammor

Förstår precis hur du mår och det är inte ett dugg löjligt! Det är ju därför vi finns i gruppen för att stötta varandra i stort som smått! Jag var bokstavligen däckad de första 16 veckorna. Sov mer än jag var vaken, mådde illa, magen var i olag, huvudvärk dagligen osv osv. Sen vände det, sakta men säkert. Jag är fortfarande trött som tusan, skulle lätt kunna somna direkt jag lägger mig ner oavsett tidpunkt på dygnet + är så himla irriterande trött i kroppen. Men nu är det fullt hanterbart och jag mår bra i övrigt. Håller tummarna för att det blir så för dig med! Har du koll på ditt Hb och ferritin?

Hej. Kikar bara in för att gratulera och önska lycka till! Jag är också ny på forumet och har också erfarenhet av att vänta barn 40+. Jag var 42 när jag väntade min trea som är född 9 år efter min mellanpojke. Mycket oro, extra kontroller, vad ska folk tänka osv osv. Men vet du vad. Det gick hur bra som helst och vår nu 5-åring är älskad av hela familjen, även om han är lite pain in the ass för tonåringarna ibland, men han är ju lillebror, det är ju hans jobb... 

Lycka till!

Usch, lider med dig... Men skönt att du fick en liten paus iallafall. Just tandborstning är fortfarande min stora utmaning. Måste ha nån typ av distraktion, typ titta på nån serie på mobilen, för att det överhuvudtaget ska gå... Stackars tänder!