Här är en till nyss fyllda 40 som efter 4-5 års försök nu är i vecka 8. Vi har 2 barn sen tidigare 10 och 12 år. Egentligen hade vi gett upp hoppet och ?glömt? bort det så det kom som en liten positiv överraskning. Såklart lite orolig för min ålder men vet också att många äldre får ju barn och det brukar gå bra. En kollega på jobbet fick sin första vid 46.
Hur går det för Er alla? Ni som har fött barn tidigare och det var ett tag sen har ni liknande gravidkrämpor som de tidigare graviditeterna eller skiljer de sig åt. Jag var sist gravid för 10 och 12 år sen. Skulle säga att de första två graviditeterna liknade varann med illamående tom v 11-12 och ömma bröst. Med första hade jag även mycket foglossning från typ v30 och till BF. Det var bättre med andra. Den här gången har jag varit lite mer trött, ömma bröst, mindre illamående men har väldigt mycket växtvärk. Är i v 9 och livmoder ömmar och drar ihop sig nästan som sammandragningar varje eftermiddag/kväll och även på nätterna. Det gör inte ont men känns. Hade sammandragningar med de andra två också men typ först när man hade kommit halvvägs. Känner ni skillnad?
Börjar må lite bättre nu igen och då kommer tankarna genast tillbaka att allt håller på att gå åt fanders?! Lever bebisen?! Usch känns som om dagarna SLÄPAR sig fram nu!!!
Någon mer som känner en ständig oro för missfall?
Jag fyller 40 i höst och min man fyller 46. Då och då får vi kommentarer i stil med "men HUR gammal är du?" och "det var väl inte planerat?" etc. Jo, det var planerat och väldigt efterlängtat! Vi har två barn sedan tidigare som är 10 och 13 och har försökt få en till sedan fyra år tillbaka. Syskonen är i alla fall jätteglada vilket underlättar. Men jag har så svårt att inte ta åt mig av dessa kommentarer och börjar själv tänka att vi nog är alldeles för gamla för en till. Skulle så gärna vilja glädjas till 100% men dessa kommentarer från omgivningen förstör så mycket. :(
Är det fler som får höra sådant här?
Jag är 44, blir 45 i höst. Har efter några missfall nu en än så länge normal graviditet i v. 8+6. I onsdags fick vi se det litet knytet med hjärtslag och allt:) Många skriver om ålder och en del om att de känner sig gamla. För min del kan jag inte alls relatera till det, jag känner mig inte det minsta gammal. Skulle vi nu ha lyckan att få bli föräldrar finns det ingen ålder som kan stoppa det <3
Följer fortfarande tråden. Är 45 (med en ny yngre man utan barn), är nu äntligen gravida i vecka 24 med en liten tjej. Mår väldigt bra och ingen större skillnad i graviditetskrämpor än för 20 år sedan. Omgivningen har varit så glada och positiva men vårde.... suck. Fick inskrivningssamtal i vecka 19, svårt att få tider och inställda besök, ska ta blodtryck varannan vecka pga ålder men har alltid haft lågt blodtryck och så även nu. Jag är så tacksam för denna graviditet men förstår inte att vården är så fixerad vid åldern då jag är helt frisk, tränar och mår bra.
41 år och gravid i v 32. Har tre barn innan 12-15 år. Hittills har allt gått bra frånsett att jag blivit lämnad av pappan i fråga. Han som övertalade mig att börja om. Men min älskade storasyster kommer att finnas med på förlossningen. Känner mig så liten och svag trots att jag är så gammal! Vågar inte visa det utåt. Känns så skamligt dels att man anses för gammal, dels för att jag är ensam. Att jag gick på en sån nit. Får dock bra samtalskontakt via kommunen och har äntligen tagit tag i och köpt in allt babyn behöver och allt till BB-väskan. Bara att börja om med nya tag! ????