Aktiv 3.5-åring!

Hej, är det fler där ute med aktiva 3åringar?

Vår son har varit en utmaning sedan han kom ut men är i andra perioder "enklare" och väldigt mysig omtänksam glad!

Han är sen med språket så vi går hos logoped men vi tycker det börjar lossna nu. Han hade en körtel för 1 år sedan vilket operarades bort som satte ner hans hörsel.

Vissa stunder är man så stolt över honom, han är lugn fin och lyssnar vad man säger medan andra är han så krävande. Te x när man är på middag hos andra är inte vi föräldrarna som kan sitta lugnt vid bordet många ggr, utan det är lugnt o fint första 45 Min sen är det krach boom, leksaker över hela golvet, sitter inte Still vid matbordet (aldrig gjort..utan går när han e klar) aktivitetsnivån går upp, ljudnivån går upp. Man blir helt svettig :(

Vi kom fram till igår att såhär blir han med de "lugna" barnen, vi kunde räkna upp 3 barn där detta ofta sker medan med andra , med mer fart som han har, leks det ofta jättebra...

Är inte det märkligt? Trodde det skulle va tvärtom.

Vet inte vad jag vill med inlägget, och tack o lov är det många bra dagar men så kommer dessa perioder när man bara blir så less, tappar orken, undrar hur det ska gå i framtiden, börjar fundera på olika diagnoser...etc.

Ska tilläggas att på förskolan har han varit kanske den som behöver extra av personalen, han leker bättre med äldre barn , är aktiv, kan inte vänta på sin tur. Kan slå sönder barns byggen (blir avundsjuk). Hur kommer man i bukt med detta? Är lösningen bara vänta ut tiden o låta honom bli äldre?

Nån som känner igen sig?

Allt gott från en mamma som älskar sin son men när han ser lugna barn sitta fint inser man ibland hur man har det