Hjälp och input

Det här är ett (långtkr inlägg med flera frågor och en önskan om tankar och input.

Jag blir 43 i år, är skild sedan flera år och har två döttrar födda 05 och 07.

Jag var nöjd - jag har ju mina barn och kände mig klar. (Sover hela nätter, ingen kolik och de kam vara ensamma några timmar om det kniper)

Nu till saken; jag har träffat en man... Jag trodde jag älskat tidigare, men.. Eller, det kanske jag gjorde, men denna känsla är helt ny för mig.

Han är 5 år yngre än jag är och har inga barn. Han är förskollärare och älskar barn.

Jag var ju eg klar, men jag älskar honom och vill ge honom ett barn. Trots att jag var nöjd vet jag att man aldrig ångrar ett barn, så jag vill,,,trots att jag aldrig trott det för ett år sen,

Det var bakgrunden. Nu till min fråga. Ngn med erfarenhet eller annan vetskap.

Kan jag ens få barn vid 43? Chansen, svårigheter och risker?

Min man har allvarlig typ 1 diabetes. Det har påverkat hans fina blodkärl vilket ställer till det med hans erektion. Påverkar det hans förmåga trots att han får utlösning?

Sist en icke fysisk fråga som jag känner att jag vill ventilera och få feedback på... lurar jag mig själv i att skaffa barn för att han vill bara för att jag älskar så djupt? Feltänkt? Det är svårt att vara objektiv ang vad som är rätt beslut,..