• Anonym (unknow)

    Ta tag i sitt liv

    Jag har varit missbrukare i 4år nu ungefär och är bipolär med ptsd. Jag har gjort extremt hemska saker mot dom jag älskar och som står mig närmast. Nu har jag kastat bort nästan allt jag hade och nästan ingen finns kvar i mitt liv. Jag kan absolut förstå dom och jag hatar mig själv så mycket just nu att det inte går att sätta ord på det. Värst har jag varit mot min sambo som jag bara kan beskriva som psykiskt misshandlat. Jag har gjort allt för att inte erkänna mitt missbruk för att jag var feg och självisk och trodde att det skulle skada henne. Istället har jag låtit henne stå ut med mina lögner, humörsvängningar och kränkningar när hon har konfronterat mig och jag gjort allt för att inte erkänna mina fel. Jag har låtsas vara någon helt annan än den jag är och byggt upp en falsk verklighet och varit psykotisk i perioder. Lögnerna har varit så många och utnyttjandet har gått så jävla långt. Jag är jätterädd för att behöva åka iväg på rehab eller bli inlagd på psyk igen. Jag är jätterädd för att komma ut med sanningen till dom få som finns kvar nu men måste göra det. Finns det någon här som kan relatera, som har gått igenom det här och som lyckats ändra på sitt destruktiva sätt? Någon närstående eller anhörig som fått uppleva det här? Berätta gärna era erfarenheter för mig för det här är jättesvårt.

  • Svar på tråden Ta tag i sitt liv
  • Anonym (Es)

    Hej

    Jag känner igen en heldel de du säger!

    Har idag en kille som är spelmissbrukare Som tar kål på mig! Konstanta lögner om att skuta men de bara tomma ord! Snart går jag i bitar,! Mår så extremt dåligt av detta! Det borde ta SLUT någon gång !

    Hur har du tagit dig ut ur ditt missbruk ? Vad för missbruk om man får fråga?

  • Anonym (unknow)

    Hej och tack för svaret.

    Det enda råd jag kan ge dig är att ställa ett ultimatum. Antingen slutar han eller så lämnar du honom. Du är i en situation där du riskerar att bli medberoende och det ger näring åt hans beroende att växa.

    Jag är drogmissbrukare. Jag är beroende av opiater. Jag har inte lyckats vända på livet eller ta kontroll över mitt beroende än. Det är det jag söker hjälp med nu. Först och främst så ska jag komma fram och berätta det för min familj fast jag tror att dom redan vet om det. Sedan ska jag tala om det för min läkare och höra med henne vad för hjälp vården kan erbjuda.

  • Anonym (Tjej)

    Jag känner också igen det. Har missbrukat sex/bekräftelse och gjort min sambo och andra närstående och folk som litat på mig mkt illa, psykisk misshandel och lögner och slut absolut. Jag försöker vända det nu efter att ha levt dubbelliv på olika sätt i nästan 10-15 år.

  • Anonym (anonym)

    Har en sambo vars huvuddrog har varit opiater, fentanyl framförallt. Det har varit en helvetes tid, man har bara kunnat stå och se på och sett till att han har överlevt.

    Han har försökt sluta själv men har fallit dit igen snabbt när den värsta abstinensen slagit till.

    Sök hjälp är mitt enda råd. Både för dig själv och för din sambo/familj. Vet inte en enda som har klarat sig ur det på egen hand tyvärr.

    Till slut fick min sambo LVM, och det har räddat både honom och mig.

  • Anonym (unknow)

    Hej och stort tack för svaren.

    Jag har nu varit i kontakt med soc och öppenvården här på orten och väntar på besked och ett första möte med dom.

    Min sambo har redan lämnat mig, henne lär jag aldrig se eller höra av igen. Jag kan absolut förstå henne. Till resten av familjen har jag kommit ut med sanningen. Dom hade givetvis förstått hela tiden att jag var beroende och det var mycket känslor som jag inte var beredd på. Men det känns som att jag gör något rätt iallafall.

  • Anonym (P)

    Jobbar med lvm ( med sek. ) så har insyn

  • Anonym (Kaffekopp)

    Jag sitter i likande sits, ingen vet att jag är beroende och jag MÅSTE sluta, snart går allt åt helvete, det är bara en tidsfråga. Men det är sååå svårt! Söka hjälp för det vågar jag verkligen inte då jag har barn..

  • Anonym (Lycka till!)

    Vill bara skicka några hejarop till dig TS och önska dig lycka till!

    Du verkar ha självinsikt och förmågan och viljan att se vad du gjort utan att gå in i försvar. Det är bra, och då tror jag det finns goda förhoppningar att du kommer få ordning på allt! Du verkar ha viljan att förändra dig och få livet bra igen.

    Tycker du skriver och formulerar dig bra också. Kanske skrivande kan vara till hjälp under resans gång?

    För mig hjälper det mycket att skriva tankar och känslor när livet är tufft, det blir liksom tydligare när man måste formulera sig i skrift.

  • Anonym (A)
    Anonym (Lycka till!) skrev 2018-05-01 11:16:13 följande:
    Vill bara skicka några hejarop till dig TS och önska dig lycka till!
    Du verkar ha självinsikt och förmågan och viljan att se vad du gjort utan att gå in i försvar. Det är bra, och då tror jag det finns goda förhoppningar att du kommer få ordning på allt! Du verkar ha viljan att förändra dig och få livet bra igen.
    Tycker du skriver och formulerar dig bra också. Kanske skrivande kan vara till hjälp under resans gång?
    För mig hjälper det mycket att skriva tankar och känslor när livet är tufft, det blir liksom tydligare när man måste formulera sig i skrift.
    Håller med
  • Anonym (unknow)

    Tack för orden.

    Jag har hittills öppnat up mig för alla omkring mig. Jag har varit jätterädd för det men alla har som sagt redan vetat om det och väntat på mig. Imorgon har jag nytt nummer så att ingen av mina brukande vänner kommer att få tag i mig och jag kommer inte att ha kvar deras nummer heller. Jag kommer också att ha en behandlingsplan att börja följa. Jag har lämnat över alla verktyg för missbruket som en närstående ska kasta bort. Gör jag det själv så kommer jag bara att hitta dom igen.

    Just nu är det så mycket olika känslor och tankar som far runt i ett kaos men jag är trygg hos familjen. Jag kommer skriva mer imorgon när jag har något konkret att komma med.

Svar på tråden Ta tag i sitt liv