Hade sagt till pronto! Tillhör föräldrakategorin som steriliserar nappen när den ramlat på golvet så nåns äckliga finger då hade jag typ svimmat haha särskilt om det är någonting medvetet en vuxen gör, att min son vill stoppa ALLT i munnen det kan ju inte nån annan rå för men ?tycka det är mysigt? och stoppa in fingret själv är konstigaste jag hört....
Skönt att höra att andra tycker det är lika äckligt som mig, hade väntat mig kommentarer som att jag är överdriven, lite bakterier skadar inte och att jag ska slappa av.
Hon är sån man känner att man måste klä honom i hennes kläder hon har köpt när vi hälsar på henne, hon blev avundsjuk när min mamma fick ta en promenad med vagnen själv när han va nyfödd, när jag säger att jag gillar färgglada babykläder så köper hon ändå bara vita/svarta. Jämfört med min mamma som frågar vad jag gillar, inte beter sig som att det är någon tävling om honom osv.
Så jag tror hon tänker att om sonen får suga på hennes fingrar kanske han kommer gilla henne mest och knyta an till nu, typ nästan lite moderaktigt..
Det är ju en självklarhet att det är min mamma jag kommer känna mig tryggast med att lämna sonen hos.
Ja jag har svårt att göra så att det blir dålig stämning, jag är en sån som snarare sköter över allt möjligt korkat folk säger för att slippa denna dåliga amning som kan uppstå.
Ja precis jag vet inte riktigt hur jag ska formulera mig så att jag inte ska låta dryg, när hon redan har fingrarna i munnen kan de ju låta rätt drygt o ba: NEJ ut med fingrarna!!
Är det någon som sitter inne på nåt bra tips att säga till nu i efterhand att fingrar i min inte är OK?
Och hur mycket ska man hålla på att läxa upp sin svärmor egentligen? Då hon som sagt gjort många övertramp sedan början av graviditeten, och vara firtsatt trots en ordentlig tillsägelse av hennes son (min sambo).
Hon har både sårat mig och gjort mig arg gällande graviditeten och efteråt, jag har aldrig sagt till henne att hon gått över gränsen, men nu har jag på något sätt fått nog, och känner att jag kokar över så fort jag tänker på henne, jag vill ta upp saker nu och ifrågasätta henne.. Men undrar om det är en sån bra idé.. Vad tycker ni?
Tack för era ord!! Nu har killen pratat med henne om 2 saker i alla fall.
Men jag mår inte bra, når dåligt av att våran relation blev så förstörd nu när vi fick barn. Jag vill ju inget hellre än att ha en bra relation med henne, men just nu känner jag att jag inte tål henne. Ju mer jag tänker på saker hon har gjort/sagt så märker ju hur kontrollerande och förminskande hon varit genom alla år, det tog att jag skulle bli gravid och få barn som hennes beteende blev för mycket.
Bara nu senast när vi pratade om min långa förlossning som just nu utreds och eventuellt kan bli en lex mariah anmälan på, så säger hon att jag ju är en sån som tänker mycket på saker och ting och det va därför jag tog det så hårt, är inte det förminskande?
Hejsan alla!! Längesen jag skrev nåt här, men har bara en fråga, jag tycker det är både skönt och hjälpsamt att höra hur andra tänker kring mina tankar ang. Svärmors beteende.
Om ni hade ett samtal angående bebisens första ord med er svärmor och säger till bebisen att första ordet borde vara "mamma, kan du säga mamma, mmmmmammma" och höll på sådär man gör ni vet, så bötjar svärmor direkt med sitt namn mot bebisen "mmmmaria mmaria"
Hade ni stört er?