IVF Maj 2018, vill ni följas åt?

Tack snälla för grattis! Har vart i väg i helgen och fått smälta nyheten tillsammans med mannen:) nu är ju nästa milstolpe ett VUL i v 7? Tror jag. Måste ringa min gyn o fråga när man egentligen gör det första.. 3 ägg till frysen är ju underbart resultat! Åh vad jag håller tummarna för dig, ska du vänta till 3 juli ;)?

Lyckan var nog tyvärr väldigt kort för mig :( haft bruna spottings sen i lördags som tilltagit och i morse var det lite blod på pappret. Känns lite som att mensen kommer när som helst och tog ett nytt test som var mkt svagare än i helgen :(

Vet att det är vanligt med missfall men blir ju ändå knäckt på att det bara inte kan funka för en gångs skull!! Fortsätt kämpa alla ni där ute, det ska vi göra men måste bryta ihop lite först bara. Mannen åkte precis i väg på en resa ett par dagar, han hann trösta lite innan han åkte dock. Kram!

tack snälla.. mkt fint stöd här på FL :) jag hoppas du får ett tidigt plus =)!!! får blicka framåt här och planera för eskimåerna i höst!

men du har verkligen ingen anledning att inte tro att det kommer gå vägen för dig!! jag har aldrig hört om ngn som testat positivt på RD 5 så där ligger du lugnt till ;) tidigast RD 7 är vad jag har hört, och då är det ju ett undantag!! 

försök att vara positiv eller neutral i alla fall tills du vet om en vecka :) kram!!

samma här.. betalat över 60 000kr än så länge för mina 2 IVF...

Idag känns det kämpigt... Vägen som redan känts så otroligt lång och svår med över 3 års aktiva försök där alla vännerna har hunnit få både första och andra barnet.. Vi har lite avvaktande sagt att vi inte har någon brådska och det är klart att vi vill ha barn någon dag.

Ingen har vetat om tårarna som kommit varje månad då mensen visat sig, och ingen förstår vår längtan efter ett plus som verkat vara helt omöjligt för oss att få.

Nu i fredags fick vi äntligen ett plus för första gången i vårt liv. Så glada och chockade och försiktigt förväntansfulla. Det höll bara i 2 dagar innan blödningen kom  

Känner mig så rädd att det inte kommer gå hela vägen någon gång, eller att jag helt enkelt inte kommer orka gå igenom fler IVFer. Har två blastocyster i frysen men det finns ju inga garantier överhuvudtaget. Ledsen för deprimerat inlägg, tror det är först nu jag känner att jag kan sörja ordentligt. kram på er alla

Tack snälla, ja får försöka se det positivt att det gick att få ett plus i alla fall. men tungt är det såklart.

Hur går det för dig? några grav symptom eller mår du bra?

åh så härligt att läsa en uppdatering från någon i tråden som har kommit en bit på vägen :) nä det är ju inte lätt att se ett MF som positivt, men givetvis mår ju ingen bra av att gräva ner sig en längre tid, man måste ju till slut blicka framåt. tack för dina stärkande ord, det är skönt när någon annan kan se lite nyktert på det hela och faktiskt peka ut vad som har funkat :)

Var skönt att gråta ut i morse och det känns mycket bättre nu. ska träffa en bra vän ikväll glömma allt vad IVF heter för en stund :) skönt att du får tabletter för illamåendet, vad spännande med första VUL och förstår att du ser fram emot nästa steg!! =)

tack snälla. Hur går det för dig, fick du starkare plus idag =)? 

 härligt! haha du är en riktig testknarkare du!! blir så glad för din skulle att ni har lyckats, speciellt efter ditt tuffa äggplock, du förtjänar hur många plus som helst!!

jodå om ett par dagar kommer det nog vara ordentligt starkt ska du se :)! men så härligt med ett riktigt tidigt plus!

jodå det går rätt bra, har ju testat både igår morse och i morse och har rätt starka plus också, men tror det är på väg bort snart och hoppas inte det är ngt som satt sig på fel ställe eller så. men ska till gyn nästa vecka där de får kolla allt. kram :) fortsätt gärna med dina uppdateringar ;)

Hej! Jag vet att vi alla vill att andra ska lyckas här i tråden vilket jag tycker är jättefint :) Tyvärr var mitt HCG väldigt lågt på blodprovet, endast 33 så det var konstaterat MF. Gjorde även ett VUL i måndags där hon inte såg så mkt utan förmodligen är det mesta borta nu. (Blöder dock lite fortfarande...suck).

Vad härligt för dig att första milstolpen är avklarad!! Vad häftigt och overkligt det måste vara =) Njut ordentligt av den lilla krabaten där inne, känner du av något illamående eller liknande ännu?

Jag trodde faktiskt inte själv på någon som helst chans och det var det inte heller hos gyn. Nu är testen negativa igen och hon kunde inte se så mkt på VUL men det är definitivt inget embryo kvar. Har förlikat mig med tanken och får lite dippar då och då men i det stora hela går det bra.

Fick en ordentlig tankeställare då min gyn frågade vilken blodgrupp jag hade samt om jag var Rhesus negativ eller positiv? Tydligen om man själv har rhesus negativ i blodet och blir gravid med en Rh positiv bebis så börjar kroppens eget immunförsvar bygga upp antikroppar mot bebisen. Detta går bra ändå vid första graviditeten, men om man blir gravid igen så har kroppen byggt upp så starkt försvar att det är direkt livsfarligt för bebisen och kan leda till allvarliga skador. Tyvärr visste jag inte min blodgrupp men gick och testade och fick reda på att jag inte var Rhesus negativ så då kunde man andas ut igen. (tydligen räknas ett tidigt missfall som en graviditet i detta hänseende också, och hade jag vart negativ hade jag behövt få medicin nu så kroppen inte skulle attackera nästa gång om jag blir gravid). Lite allmän info där, känns ju rätt viktigt att veta! ;) ! Kram!

  Härligt!!

Neeeej!! vad ledsen jag blir av att läsa detta Usch att detta ska behöva vara verkligheten att stå ut med  Men varför ska du vänta så länge? kanske är det såna rutinerna är..  tänker på dig och skickar mina varmaste kramar att du orkar komma igen nu till hösten

Tack snälla vad fint sagt
lite småblödningar har man hört om, men med en ordentlig mens i 10 dagar blev det nog svårt att överleva som embryo där inne...

Jodå sommaren är ingen tid då jag har lätt att bli deppig, det händer så mycket roligt ändå. får köra på igen till hösten istället :) 

Det kommer säkert gå vägen för dig, tänk inte något annat! Bra om du vet om det där med RH - i alla fall, som sagt är ju faran ändå inte vid första barnet. Tror min gyn var så nipprig för att hon ville jag skulle ta medicinen/injektionen INNAN jag slutat blöda efter missfallet (i det fall jag hade vart rh -) då jag förstod att det är då det faktiskt hjälper. Du kommer väl förmodligen bara få någon typ av injektion eller så under graviditeten (om du är RH -), men det kan man ju leva med vid det här laget :) de tar ju hand om dig och ser till att du och bebisen mår bra 

Vad är er plan nu framöver? Kör ni igång igen i höst?

Ok! jag har ett samtal med min klinik den 17 juli, tänkte då övertyga dem om att skriva ut prednisolon (kortison) tabletter så min kropp inte stöter bort något embryo eller så i onödan vis FET. sedan får man ju se hur krångligt det blir nu med ägglossning och mens, blev lite kaiko efter min insättning i feb och tog ett par månader att återhämta sig till normal cykel.

(läste faktiskt att Charlotte Perelli tar kortisontabletter nu efter många missfall och hon har fortfarande en bebis i magen sedan dess! (liten side note...) =)