Inlägg från: Anonym (Anonym) |Visa alla inlägg
  • Anonym (Anonym)

    Sambon tycker jag ska jobba

    Alltså ursäkta men den där karln verkar ju dum i huvudet!! Det är fullt normalt att vara hemma upp till ett år med barnet, 6 månader är i minsta laget och jag tror (TROR) att barnet måste vara äldre för att ens få en plats på Fsk. 4 månader går ju också så klart men herregud så omänskligt! Skit i vad han säger, gör upp din egen plan för hur du ska tillbaka till arbetet och följ den!

  • Anonym (Anonym)
    Neppson skrev 2018-04-26 10:18:50 följande:

    han tänker ju så här: (förenklad förklaring, glöm att jag jobbar natt tänk att jag jobbar dag så kanske det blir lättare)

    han jobbar vardagar och tar barnet på helgen

    jag jobbar helg och tar barnet på vardagarna


    Jao fast det kan man ju inte, du jobbar ju natt så det går inte att översätta till dagtid. Ni måste titta på de exakta timmarna istället. Och när ska ni kunna ha ett familjeliv och göra nåt ihop på helgerna??

    Dessutom har många redan påpekat den fysiska påfrestningen som du behöver tid för att orka med så det är bara att glömma att arbeta efter 4 månader. Och en sak till, du måste isf pumpa ut mjölk som killen kan ge barnet under natten, det är inte säkert att du ens kan göra det.

    De flesta par med barn som går isär gör detta under första barnets första år, och det finns många orsaker bakom, t ex att man aldrig har tid tillsammans utan bara går i skift kring barnet, för att inte tala om baby blues, utmattning, kolikskrik i månader i sträck, aldrig få en enda natt att sova ut osv osv. Jag tror inte man behöver sätta upp fler hinder för sig själv i onödan.

    Tänk så här, det gäller er båda: när ni sitter som pensionärer eller på dödsbädden, vilket kommer ni ångra mest? Att ni missade stor del av första bebisåret med ert första barn, som alltid är speciellt, eller att ni inte tjänade tillräckligt med pengar? Det finns saker man inte kan köpa. Minnen är en av dem och en trygg förstatid i livet för ert barn är en annan.
  • Anonym (Anonym)

    Din karl skulle nog bli chockad över min situation förresten x) Jag kommer att vara FL tills min son är ca 2 år och 3 månader, jag har inte tagit ut en enda dag FP under första året och min man har tagit ut så lite som möjligt (det tog ett tag innan han fattade att det var bättre att ta ut a-kassa medan han sökte jobb istället för FP-dagar).

    Nu har han ett bra betalt jobb som försörjer oss båda inkl huslån och alla andra utgifter men för att skydda min SGI så är det FP-dagar som gäller för mig så länge som möjligt, förutom att vi antagligen ska spara de 96 dagarna om det går för annars kommer ingen av oss att kunna ta ledigt under lov, klämdagar osv pga våra anställningar.

    Vi planerar dock ytterligare ett barn till hösten 2020 och då kommer ju nya dagar så vi får se om vi verkligen måste spara 96 från den första.

    Som sagt, vad prioriterar man? I mitt fall frihet och tid med mitt barn. Pengar kan inte köpa allt...

  • Anonym (Anonym)
    sextiotalist skrev 2018-04-26 11:34:11 följande:
    Jag skulle nog säga (nu med vuxet barn) att bebistiden, den tiden är den tid jag minst saknar.
    En del upplever bebistiden och småbarnstiden som det mest fantastiska, andra (som jag) såg det mest som en transportsträcka tills barnen blev tillräckligt stora så man kunde ha ett utbyte med dom
    Ja alla ser vi väl barn och de relationerna på olika sätt :) Jag skulle aldrig vilja arbeta med småbarn t ex, knappt ens ungdomar, men med mitt eget barn är det skillnad, det uppskattar jag för det mesta oerhört mycket (utom när man blir väckt 6:e gången på en natt t ex eller att man inte ens kan gå på toa för att ungen vill sitta fast vid höften på en...).
Svar på tråden Sambon tycker jag ska jobba