Inlägg från: sextiotalist |Visa alla inlägg
  • sextiotalist

    Sambon tycker jag ska jobba

    Hur tänkte han där?
    Rent ekonomiskt så kommer ni vara tvungen att ta ut föräldradagar ändå, antingen han eller du. För ni kan inte sätta barnet på dagis förrän barnet är ett.

    Be honom tänka en gång till (för övrigt så är dina dagar dina och hans daga hans)
    Och så kommer det andra, en del kvinnor klarar en förlossning utmärkt, har en perfekt fungerande amning, kan tidigt även komplettera med flaskan, barnet sover gott om nätterna.
    Sedan kan det bli att kvinnan får en lång återhämtningsprocess efter förlossningen, en amning som strular, ett barn som vaknar varannan timme. Det är inget som man vet innan.

  • sextiotalist
    Anonym (Anonym) skrev 2018-04-26 10:28:53 följande:
    Jao fast det kan man ju inte, du jobbar ju natt så det går inte att översätta till dagtid. Ni måste titta på de exakta timmarna istället. Och när ska ni kunna ha ett familjeliv och göra nåt ihop på helgerna??

    Dessutom har många redan påpekat den fysiska påfrestningen som du behöver tid för att orka med så det är bara att glömma att arbeta efter 4 månader. Och en sak till, du måste isf pumpa ut mjölk som killen kan ge barnet under natten, det är inte säkert att du ens kan göra det.

    De flesta par med barn som går isär gör detta under första barnets första år, och det finns många orsaker bakom, t ex att man aldrig har tid tillsammans utan bara går i skift kring barnet, för att inte tala om baby blues, utmattning, kolikskrik i månader i sträck, aldrig få en enda natt att sova ut osv osv. Jag tror inte man behöver sätta upp fler hinder för sig själv i onödan.

    Tänk så här, det gäller er båda: när ni sitter som pensionärer eller på dödsbädden, vilket kommer ni ångra mest? Att ni missade stor del av första bebisåret med ert första barn, som alltid är speciellt, eller att ni inte tjänade tillräckligt med pengar? Det finns saker man inte kan köpa. Minnen är en av dem och en trygg förstatid i livet för ert barn är en annan.
    Jag skulle nog säga (nu med vuxet barn) att bebistiden, den tiden är den tid jag minst saknar.
    En del upplever bebistiden och småbarnstiden som det mest fantastiska, andra (som jag) såg det mest som en transportsträcka tills barnen blev tillräckligt stora så man kunde ha ett utbyte med dom
  • sextiotalist
    Inga bekymmer skrev 2018-04-26 12:38:34 följande:
    Långt ifrån alla är som en zombie och så trött att man kan spy. Trött var jag jovisst, men inte så det kändes fruktansvärt annat än enstaka dagar i så fall. Amningshormonerna är fantastiska, utan dem hade det varit en helt annan sak:)
    Jag skulle nog säga "nybliven-mamma-hormoner" jag ammade inte, men har inte klarat så mig på så lite sömn som just under det första halvåret.
    Innan så var det 9-timmarsnatt som gällde och efteråt, när sonen blev lite äldre, mer normala 6-7 timmar
Svar på tråden Sambon tycker jag ska jobba