Min mamma dog. Kommer jag alltid att känna mig så här ensam?

Beklagar sorgen ts.

Min mamma dog för ca 2 år sen och jag hade så svårt att hantera det. Hon var sjuk i cancer men dog ganska plötsligt då hon föll olyckligt och blödde invärtes vilket de inte lyckades stoppa. Jag kunde inte tänka på henne för det gjorde alldeles för ont. Det kändes som att hela mitt trygga liv bara försvann på några sekunder. Trots att jag var 32 år gammal och har en egen familj. Jag umgicks jämt med mamma och mina barn och dessutom hördes vi varje dag. Första året efter att hon gått bort gick jag runt som ett vakuum och trodde att jag hanterade det bra. Men förra våren så började jag må sämre och sämre - fick en massa fysiska besvär som tog över hela mitt liv. Extremt illamående varje dag, ångestattacker på nätterna, gråtfärdig varje sekund, passiv och ville inget hellre än att få lägga mig ner i sängen och sova bort varenda dag.

Dessutom fick jag stark dödsångest för jag trodde att jag också var döende i cancer på grund av mitt illamående och att jag gick ner i vikt så snabbt. Tills jag träffade världens bästa läkare som intygade mig att det inte var något fel på mig utan att jag led av en djup depression. Helt plötsligt klarnade allt för mig - hur jag nu kunde missa det?!

Jag valde att börja med Ecitalopram och blev sjukskriven samt började gå till en psykoterapeut. Gick hos henne hela hösten ganska intensivt. Jag mådde successivt bättre men var ändå sjukskriven en längre tid. Tog mig hela hösten och en bit in på nya året för att orka komma tillbaka till jobbet och livet.

Idag, två år senare mår jag betydligt bättre. Kan tänka på mamma utan att bryta ihop. Har dessutom för några månader sen slutat med medicinen och känner mig stark. Men - jag saknar mamma varje dag och kommer nog alltid göra. Hon var min stora trygghet i livet pch jag är så tacksam för alla år jag fick med henne.

Jag tycker du ska be om hjälp ts. Det var räddningen för mig. Beställ tid hos din vc och be de skicka en remiss för att få prata om någon. Var inte heller rädd för antidepressiva. Jag var så skeptisk men för mig räckte en låg dos av ecitalopram och jag mådde så mycket bättre pga av dem. När jag sen fick lite mer ordning på mina känslor och mitt sätt att hantera allt så kunde jag till slit trappa ner och sluta helt.

Stort lycka till ts - och var inte rädd för att be om hjälp.