Hur ser er vardag ut?

Jag spenderar för lite tid med barnen och har ständigt dåligt samvete för det.
Jag jobbar på att göra det bättre, har gjort upp en plan för hur jag vill ha det och hur jag ska komma dit.
Jag behöver flytta "egensaker" typ att kolla upp något, eller skriva mail till en kompis tills barnen antingen är ute och leker eller sover, så att jag har fokus på dem så mycket som går. Laga mat och sådant måste man ju göra, och de behöver också lära sig att man måste göra vissa saker.
Att barnen är ute och leker ser jag inte som ett misslyckande utan tvärtom att de är så säkra i sig själva och självgående är en klapp på axeln.

Jag är föräldraledig och kommer att vara hemma tills barnet är ca 2½ år. Då är det tänkt att skola in på fsk och vi planerar ett barn ca ett år efter det. Även då kommer jag att vara hemma länge, tills det barnet blir nästan 3 år.

Det här är en tid som inte kommer tillbaka. Man knyter viktiga band med sitt barn och skapar en grundtrygghet som inte ens bästa fsk i världen kan mäta sig ens i närheten med. En del tycker att barnen måste få umgås med andra och lära sig leka osv osv, det är en myt. Barn "behöver" inte detta före ca 3 års ålder utifrån ett rent biologiskt och psykologiskt perspektiv och om man vill kan man gå på öppen förskola. Små barn har en hel värld att upptäcka, det är mer än tillräckligt. De ska lära sig äta, lära sig gå, lära sig prata, allt möjligt.

Många mammor har dåligt samvete att de inte är med sina barn tillräckligt mycket. Vet ni varför? För att det ÄR så. Hur många timmar om dagen spenderar "du" (ingen specifik person alltså) tillsammans med ditt barn, kvalitetstid? Blir det en timme eller två? Äter ni ens frukost tillsammans? Hur många timmar mellan hämtning och läggning? Är du medveten om att ditt barn spenderar mer tid med sina fsk-lärare än med er föräldrar? Att ditt barn sover mer än att det får tid med dig?

Man ska inte vara fastsydda vid höften för den sakens skull, barn måste få lära sig vara självständiga och leka på egen hand osv men det är en helt annan sak än att man knappt ser ens barn ett par timmar om dagen. T ex tycker jag att Kasperina verkar ha en fin inställning till hur man kan ha det, det är ett exempel på bra föräldraskap där barnen får både närhet, trygghet och frihet.

Jag vill absolut inte skambelägga en enda förälder för jag hoppas att alla gör sitt bästa för barnen och jag vet att de flesta inte alls har förutsättningarna att vara hemma länge. Om man däremot aktivt väljer bort sina barn när det inte är nödvändigt tycker jag definitivt att man har fel prioriteringar! Ja, jag får nog lite lite sämre pension sedan men vill jag offra mina barns viktiga första år för några hundra mer i plånboken? Nej, verkligen inte. Det finns saker i världen som inte kan köpas för pengar...

Ditt liv, ditt val. Jag tycker bara man ska se över sina prioriteringar.

Jobbar heltid, men spenderar flera timmar varje dag med barn och familj. Dessuton två heldagar per vecka, plus röda dagar och semesterveckor. Plus dagar då barnet är sjukt. I slutändan är det många dagar och timmar man spenderar tillsammans!

När man verkligen behover lite mer flexibilitet i tiden är ju i skolåldern - hur hemskolar man? Ah, si det går ju visst inte, Dåååå är det inte så himla viktigt att ägna sin tid åt sina barn längre i samhällets ögon.

Det handlar säkert om att prioritera rätt jag är med lina barn så men känns inte som tillräckligt. Hur gör ni led allt som måste göras i hemmen då? Med städ och plock och fix? Har man inte möjligheten som jag och de flesta andra mammor att vara föräldralediga när man inga föräldrardagar har kvar då har man ju inte så mycket annat val än jobba eller??