Arg på min 3 åring

Herregud, vad är det för fel på vissa av er som svarar egentligen?! TS skriver här för att hon söker hjälp, hon har insett att det blev jätteilla och hon vill se till att det inte händer igen. Och då gottar ni er och trycker ner henne ännu längre och får henne förmodligen att må ännu sämre än hon redan gör. På vilket sätt hjälper era svar henne i hennes mammaroll och i situationen med dottern? Ni borde själva söka hjälp för ert beteende och skaffa ett liv istället för att sitta framför FL och skicka skit på andra.

TS, du skriver att du mår dåligt och du förstår att det inte får hända igen. Nu har det ju gått ett tag men i alla lägen ska man vara öppen mot sina barn och prata med dem, de förstår mer än man tror. Är man dum/gör fel så ska man be om ursäkt, på samma sätt som man lär sina barn att göra. Jag skulle sätta mig ner och prata med barnet och be om ursäkt för mitt beteende och förklara varför det blev som det blev. Nästa gång, gå in i ett annat rum ett tag. Det är lätt att glömma vad som är viktigast när man är stressad och har en tajt tidplan men det viktigaste är ju ändå alltid din och din dotters relation.