Får era barn "ge igen"?

Om det är stökigt/bråkigt bland barnen när de är ute på rasten så behöver det ju finnas vuxna med som kan styra upp när det behövs!

Jag lärde mina barn att stå upp för sig själva, försvara sig själva, sina kompisar och sina saker.. Men inte ge igen, typ knuffa tillbaks på någon som börjar knuffas. För mig känns det bättre att lära barnen att vara "den bättre" personen och inte gå ner på den andres nivå som tycker att man ska lösa saker genom våld och att jäklas med andra!

Nej, mina barn får inte ge igen! Såklart, hur skulle det se ut om alla ger igen, även som vuxen?

Bara idioter som uppför sig så.

Nej den andra ungen ska inte få härja fritt.

Men det finns olika lösningar på hur man ska få stopp på dom. Om man vill att ens barn ska bli en civiliserad samhällsmedborgare försöker man lära barnen att lösa konflikter på ett konstruktivt och fredligt sätt. Det som händer i skolan blir då ett tillfälle att lotsa barnen igenom konflikter.

Nu när du känner till detta kan du skriva ett mejl till klassläraren och beskriva detta. Det är ju bra att man arbetar med problemet i skolan. Tex att vuxna blir mer uppmärksamma på den eleven. Diskuterar med barnen hur man är en schysst kompis samt hur barnen ska agera när en sådan elev härjar.

Säg till ditt barn att prata med en vuxen när sådant händer.

Gå och hälsa på i skolan och var med på raster och lektioner.

Givetvis ska skolan se till att det finns vuxen personal ute där barnen är. 

Och rätt sätt att hantera detta tycker du är att lära dina barn att ge igen? Inte att ta upp med skolan att det förekommer bråk och stök och att rastvakterna struntar i detta?

Väx upp.

Så det är ok att mörda i Sverige eftersom vi inte har dödsstraff?

... Skämt åsido. Man kan oftast bevaka sin rätt på annat sätt än öga för öga. Men nödvärn kan ju undantagsvis behövas.

Då tar man upp det igen, och igen, och igen tills det blir en förändring.

Att lära upp sina barn till att hämnas är knappast lösningen. Som jag skrev tidigare, var tar det slut i så fall?

Vem bestämmer när det har hämnats färdigt? Förstår du på riktigt inte problemet?

Och barnen har vett att säga "nej, nu har vi knuffats en gång var så nu är det bra? menar du?

Och om din son knuffar tillbaka så att den andre flyger som en vante, tror du den pojken nöjer sig med att knuffa din son nästa gång då? Eller kanske den pojken kanske börjar sparkas eller slåss på riktigt?

Förstår du inte att det eskalerar om man gör på det sättet?

Är du inte vuxen nog att förstå att våld föder våld och att det rätta sättet är att lösa det genom att se till att de vuxna på skolan förstår problemet?

Den som har hyggliga problem med att följa regler är ju du och din son likväl som pojken som knuffas från början.

Då vänder man sig givetvis till rektorn och nämner brister och ställer krav.

Jag har själv ett barn med diagnoser, det ger inte barnet rätt att bete sig illa men FRAMFÖR ALLT ger det inte andra barn rätt att vara taskiga mot mitt barn. Diagnosen mitt barn har, o som skulle kunna vara vad den äldre har som du nämner, är bla ett socialt handikapp vilket gör att barnet inte uppfattar och förstår sociala regler på samma vis som andra barn i den åldern plus saknar impulskontroll samt konsekvensförståelse.

Som förälder till ett barn med dessa behov är det en ständig fight mot skolan för att de ska ge barnet den tillsyn och det stöd barnet behöver för att utvecklas och fungera bra. Det är en ständig oro att släppa iväg barnet till skolan generellt då skolpersonal är svår att lita på. Sj har barnet på papper att hen ska ha socialt stöd av en vuxen hela dagarna, men har lämnats ensam massor m gånger på rasten vilket medfört att äldre barn slagit hen. Någon gång har tom en vuxen stått o sett på när min 7åring blivit knuffad ner för en slänt, och inget gjort.

Jag tog tag i problemet själv. Men om detta barns föräldrar inte har koll, kunskap eller kanske ens ork så kan ju andra människor steppa upp för alla barns skull- både dina och det barnet som uppenbarligen behöver stöd det inte får, oavsett om det har diagnos eller ej. Går du till rektorn så gynnar ju det alla.

Din son är 10 år och förstår nog skillnaden mellan att försvara sig (ok) och hämnas (inte ok). Med mindre barn brukar jag köra att först försöker du lösa konflikten själv (använda ord!) fungerar inte det så försök att gå undan, fungerar inte det så hitta en vuxen. 

Det blir ju lite draget till sin spets för din son dels för att det är hans boll. Går han så slutar spelet för alla, i skolan och på rasten borde alla som vill få vara med, samt att fotboll kräver att alla kan följa reglerna (något som inte ens vuxna spelare verkar klara av - rött kort!). Och dels genom att han är så pass stor att han inte upplever den lille killen som ett hot. Skulle det hjälpa att be rastvakten vara domare? Kan man ta upp det på klassrådet? Om du lyssnar på din som, hur skulle han tycka att den bästa lösningen såg ut?