När den andra föräldern aktivt försöker tränga sig på och styra i uppfostran hos den andra?

Jag börjar fundera över pappans regler när jag läser ditt inlägg. Han ser det alltså inte som en självklarhet att barnet ska städa upp efter sig eller göra läxorna, den ?uppfostran? har man redan i förskolan. Jag förstår att mamman reagerar.

Föräldrarna måste också släppa gammalt groll och börja prata med varandra utan att bråka och skrika. De ska föreställa vuxna människor.

Har barnet egen mobil eller hur får hon tag i barnet? Här får barnen inte ha med mobiler till skolan tex (skolans regler) så det går helt enkelt inte att få tag i dem den vägen förrän de är hemma och har tillgång till mobilerna. 

Har ni hemtelefon? Det har inte vi men innan, när den ff fanns ringde exet på den om ingen svarade på mobil och då sprang så klart något av barnen och svarade. Var en stor skillnad när hemtelefonen försvann faktiskt.  

Låter som att mamman gärna skulle ha barnet mer än varannan helg. Varför är det inte varannan vecka? 

För vem är det ett problem egentligen? För barnet? för pappan? för dig? Berättar barnet alltid exakt vad mamman har sagt?

Sen håller jag med de andra om att pappan får prata med barnet och säga att hans regler gäller när barnet är hos honom. Han kan väl tipsa barnet att bara säga "ja jag har gjort läxan och städat rummet" och sen försöka prata om nåt annat.

Jag börjar fundera över pappans regler när jag läser ditt inlägg. Han ser det alltså inte som en självklarhet att barnet ska städa upp efter sig eller göra läxorna, den ?uppfostran? har man redan i förskolan. Jag förstår att mamman reagerar.

Föräldrarna måste också släppa gammalt groll och börja prata med varandra utan att bråka och skrika. De ska föreställa vuxna människor.

Varför har barnet egen mobil?

Jag tror barnet skulle må mycket bättre om ni hade varannan vecka.

Kan ni eller mamman flytta närmare varandra eller kan barnet bo heltid hos mamman?

Helt uppenbart så oroar sig mamman för sitt barn när barnet är hos pappan. Kanske har hon sett att han inte är så bra på den dagliga omvårdnaden och därav försöker hon på alla sätt att styra upp det (så gott hon kan) från sin sida.

Oavsett så hoppas jag att Du ts håller dig helt utanför detta!

Det har gjorts flera försök med varannan vecka och det är då barnet mår dåligt och uttrycker det på varje sätt ett barn kan till precis alla runt om sig. Det har också mamman förstått och avstår därför själv från mer tid fastän mamman och pappan bor väldigt nära varandra. Barnet mår väldigt bra i dagläget, är tryggt och lyckligt. Men mängden konflikter och förvirringen ökar ju när barnet måste förhålla sig till mammans konstanta tyckande på tiden hos sin pappa. Barnet mår väl inte dåligt men det syns ju att det blir jobbigt..

Är det ett sätt för mamman att kompensera för att hon inte orkar ha regler hemma hos henne? Hon säger en vuxen sak (städa rummet) men sedan tycker hon att pappan får ta konsekvensen "att det blir gjort?"

Barnet kanske lånar pappans mobil? Men vad är konstigt med att ha en egen avlagd mobil när man bor hos en annan förälder och de inte vill ha så mycket kontakt med varandra? Vår son har en egen och han är 8.