När den andra föräldern aktivt försöker tränga sig på och styra i uppfostran hos den andra?

Det sägs bara till barnet. Pappan har försökt säga till mamman att han vill hantera allt sånt själv när barnet är med honom men mamman bara ställer till bråk och tycker att det är hennes rätt som mamma att uttala sig direkt till barnet i allt som rör dennes uppfostran och att hon visst ska få vara med och bestämma i när barnet gör läxor osv i pappans hus. Hon vägrar lyssna och tycks inte förstå. Pappan lägger sig inte i på hennes tid med barnet.

Har ni något tips på hur man upprätthålla sunda gränser i sånt här? Ingen försöker hindra någon kontakt.

Jo. Pappan ser det som en självklarhet att barnet ska hålla snyggt i sitt rum och gör läxor tillsammans med barnet varje dag. Han är väldigt aktiv och närvarande. Det mamman ?säger till om? är ingenting som missköts överhuvudtaget. Däremot har mamman alltid egna undanflykter till varför hon aldrig t.ex har läst med barnet på sina helger, då hon själv tycker att hon inte hinner med sitt liv. Städning, läxor, regler gällande bildskärmar m.m. sköts väldigt handfast hos pappan och mamman behöver inte alls vara och peta i det. Ibland när hon säger till är läxorna till och med klara för dagen. Hon kan trycka på barnet att ?gå ut och leka i friska luften? när barnet är här helt utan att ha koll på hur pappan har lagt upp dagen. Mamman blir som ett konstant tjat-eko vars ord ibland går stick i stäv med det som är bestämt hos pappan.