Hämta/lämna bonusbarn långt bort

Det är hans barn, hans ansvar. Om du vill följa med för att det gynnar er vuxna relation så gör du det, men inte annars. Jag förstår att det blir en konflikt, men han kanske tänker att du ska kliva in mer och mer som en riktig förälder och det kanske u inte vill + att det är svår göra så bara varannan helg. Man får en mer sporadisk relation än om barnet var hos er oftare. 

Hur kommer det sig att du gör det mesta med barnet hemma? Klarar han inte av barnet själv? Vill har bara ha dig som en "mamma" så att han ska få slippa? Hur var han med barnet innan du började ta över mer? Fu ska absolut backa om du känner så, bonusfamiljer fungerar bara om man är överens om hur de ska fungera 

Klart du inte ska sitta och åka med för att hämta och lämna hans barn. Låter ju helt galet. Däremot får du nog inse att du valt en man med barn och det är inte barnets fel så låt inte din bitterhet gå ut över barnet. 

Jo klarar av gör han, men de är mycket att hans näsa sitter fast i en telefonskärm och en annan är alert och är trött på att höra" pappa, pappa, pappa, pappa?". Jag har sagt att jag inte känner att jag vill vara en förälder då barnet har en mamma och en pappa, men jag blir också gråhårig på att pappan inte ser eller hör när barnet vill ha hjälp med något eller uppmärksamhet.

Det blir att man får uppmärksamma pappan om att barnet vill honom något nu, innan hjälpte jag barnet och fixade när det var någonting och barnet gick till mig istället. Man får påminna om att det kanske är dags för middag, kanske är läggdags nu för ett tag sen osv. Antar att han blir ovan när det är såpass sällan barnet är här, men det blir ett störningsmoment för mig. Kanske är töntigt av mig att känna såhär också. Det är främst åkandet som är problemet för mig.

Det har du rätt i och jag vet det. Blir bara så att man tänker att det är den skithelgen där man ska sitta i en bil hela helgen och vara stressad över allt man inte hinner göra och nu istället måste göra trots att jag varken har lust eller ansvar att göra det. 

Försöker att inte bl bitter på barnet, men jag blir bitter på hela situationen som nog kan smitta ner min relation till barnet.

Håller helt med!

Låter för mig som en jättebra lösning att du får tid att pyssla med ditt på fredagarna och söndagskvällarna medan din kille får egentid med sitt barn i bilen men att du kan bygga en positiv relation till barnet genom att göra roliga saker med barnet och killen på lördagen när barnet är hos er :) men 100% pappans ansvar, 0% barnets fel!

Då är han ingen bra pappa, som jag tolkar det.  Låter ärligt talat som om barnet bör bo på heltid hos sin mamma. Pappan låter om ett stort barn. Vet mamman att han är så där när han har barnet?

Så länge du gör allt du gör utvecklas han inte i sin papparoll heller (och verkar inte vara intresserad av det) 

Ja att du ska åka med tycker jag är oromligt. Men du får bita ihop och vara trevlig när barnet är hos er. Det är VH inte speciellt ofta så plugga eller inte det kan du avvara. Men nej åka och hämta ocvh lämna får han göra själv. 

Jag hade inte åkt med. Det är ett perfekt tillfälle för pappan att få vara ensam men barnet. Finns säkert mycket barnet vill prata med pappa om ensam.

Och varför åker ni hemifrån så sent??

För att vi slutar sent på skola och jobb. Tiden blir inte kortare för att man åker tidigare. Bättre än att åka på kvällen förvisso men det är inte möjligt. Söndag åker vi vid 14tiden

Min tid har ett värde, vill någon att jag ska göra saker utanför mitt ansvar och utanför  mitt intresse/vilja så blir det i princip en förhandling om hur mycket det är värt för den andre parten att jag ska göra uppoffringen, och hur mycket det är värt för mig att vara den andre till lags mot min egen vilja.

Min ungefärliga timlön på jobb är 175kr, så det hade varit rimligt att jag ska få 4200 kr mer per månad i "egna fickpengar".
Det hade varit rimligt att jag slipper en timmes hushållsarbete varje dag. Som exempel.

Han kan åka EN gång själv och lämna barnet så att du får den tiden att plugga.

Sluta känn skuld över att du inte åker med. Och även om du KÄNNER det den gången du stannar hemma, strunta i det och känn efter om du ändå inte vinner lute självförtroende i att göra VAD DU VILL.

Testa EN gång att säga nej till EN an resorna. Förvarna i god tid att: på söndag så får ni åka själva för jag ska plugga!

Sedan skulle det nog vara bra för pappan om han fick en heldag själv med barnet, så de kan knyta lite band. Skicka ut dem på bio och McD -dejt, kan du gå ut med någon väninna en dag/kväll så att han MÅSTE ta sig an barnet?

Varför är han så ointresserad?

Jag hade slutat helt att sköta sonen hemma. Resorna hade jag kunnat följa med ibland om jag inte hade annat för mig.
Men jag hade sagt åt honom rakt på sak, att har han inte större intresse för sin son så kan han skita helt i umgänget.
Hade han fortsatt bråka med mig om saken efter det så hade jag funderat på om detta verkligen är rätt man för mig.

Jag ser flera problem här

1. Han KRÄVER att du ska hjälpa honom ta hand om HANS barn. För mig skulle det vara en dealbreaker, trots att jag har egna barn. Det är hans barn och hans ansvar, tiden på helgen är dessutom til för att HAN ska umgås med SITT barn. En partner som ställer en massa krav på vad jag ska göra med MIN tid är helt ointressant.
2. Han tar inte hand om barnet när det är där, utan låter glatt dig göra det. Han tar inget ansvar för sina egna åtaganden, även detta skulle vara en dealbreaker för mig.
3. Han tar inte hand om barnet när det är där. Vill du inte ha barn så småningom? Vill du då ha barn med en man som du VET skiter i att ta hand om sin avkomma? Dealbreaker!

Varför är du tillsammans med en man som kräver att få styra din tid, kräver att du ska ta hand om det som är hans ansvar och dessutom är en usel pappa?
Är det verkligen en man du vill leva tillsammans med på längre sikt?
Dumpa och hitta en riktig man!

Min man hämtar sina barn 15 mil bort varannan fredag, och lämnar på söndagen. Jag åker inge med. Han vill egentligen att jag ska åka med, men jag har ingen som helst lust. Hans barn, hans val. Jag har dessutom ingen som helst lust att ens se deras mamma, så jag stannar hemma.

Det är hans barn och hans ansvar!

Varför ska du behöva följa med?