Jojjans

Äldre 18 Oct 07:44

1367 svar

Bli gravid efter missfall följas åt

Snart dags för oss att sätta igång med det schemalagda ligget, äl om exakt en vecka.

Har så otroligt blandade känslor. Förra gången var jag så peppad och förväntansfull, pirrig liksom. Nu efter missfallet känner jag mig uppgiven. Barnlängtan styrs inte längre av glädje utan av ångest. Är så rädd att inte bli glad vid ett plus utan bara känna oro. Känns att jag bara vill bli gravid igen för att det var planen. Inte för att jag längtar. Hur kan man våga längta när det kan sluta som det gjorde?

Jojjans

Äldre 18 Oct 11:39

#1062

För mig tror jag inte ens att det handlar om rädslan för ett nytt missfall. Det är bara den totala uppgivenheten över att jag aldrig kommer få uppleva den naiva glädjen det innebär om det går vägen första gången. Att det blev förstört och aldrig kan komma igen. Att jag inte ens längtar efter en graviditet. Jag vill bara ha tillbaka mitt barn som jag aldrig kommer få. Kanske sörjer jag fortfarande och är ännu inte redo...

Jag kommer heller ingen vilja berätta fören LÅNGT in i graviditeten. Hade inte hunnit berätta för alla i familjen ens, utan fick berätta om missfallet istället.

Men mitt jobb är otroligt stressigt och jag kommer behöva stöd därifrån. Men är livrädd för att berätta tidigt. Vet inte hur jag ska göra.

Jojjans

Äldre 18 Oct 12:53

#1066

Anonym (2 missfall) skrev 2018-10-18 11:57:18 följande:

Det låter verkligen som att du sörjer vilket är förståeligt när det inte är länge sedan du var med om att förlora ditt barn. Dessutom efter den mest kritiska tiden då de flesta tänker att "nu är det lugnt".

En nya graviditet kommer inte ta bort sorgen och en annan graviditet kan inte ersätta det barn som låg i magen. Verkligen tråkigt att du inte längre känner längtan efter att bli gravid. Hur tror du att det skulle kännas om du blev gravid igen? Eller känner du att du behöver en längre paus?

Ja sorgen kommer nog finnas där länge länge, eftersom man börjat känns fosterrörelser, sett ansiktsdrag på ul och börjat knyta an. Fick se honom när han fötts...

I början var jag besatt av att äl/mens skulle komma igång så att jag skulle bli gravid igen, för att åter igen vara på väg. För att det inte skulle bli mer försenat än nödvändigt med ett barn.

Men nu när det närmar sig känner jag mig inte entusiastisk, jag känner mig livrädd för att jag inte litar på att jag kommer kunna känna glädje vid ett plus. Jag är en ganska pessimistisk/realistisk person och kommer nog inte våga njuta som sist alls. Är nog rädd att känna att jag inte kommer älska det här barnet på samma sätt osv.

Jojjans

Äldre 18 Oct 13:49

#1069

Anonym (2 missfall) skrev 2018-10-18 13:31:08 följande:

Eftersom det skulle vara ett helt annat barn så kommer du troligen inte älska det på samma sätt, men på ett annat sätt. Inte mer eller mindre än det andra, utan bara annorlunda.

Känner igen tankarna om att vilja bli gravid på en gång. Få tillbaka det man hade, planen som man hade eller känslan som man hade.

Frågan är ju om du tror du kommer älska ett framtida barn mindre för att du inte börjar på känna glädje och kärlek för den i en tidig graviditet? Kommer du älska barnet mindre för att du inte tillåter dig själv att känna glädje förren långt senare? Kommer du kunna låta bli att känna för ett annat barn i magen även fast du försöker känna så lite som möjligt?

Jag beklagar verkligen att du förlorat ditt barn och att du förlorade chansen till en naiv sprudlande känsla i din framtida graviditet.

Tack för dina fina svar. Du är väldigt bra på att uttrycka dig medkännande och får mig att känna mig mindre ensam.

Du har nog rätt i att en annan graviditet är Inter bara ett annat barn, utan en annan känsla, och kommer växa till en annan glädje. Såklart kommer man förr eller senare älska det barn som blir. Ska försöka tänka på det istället för att känna mig snuvad på just den naiva glädjen jag hade påbörjat.

Hur är det för dig, när är nästa äl/bim som ni försöker på? När var ditt senaste missfall?

Jojjans

Äldre 19 Oct 06:31

#1072

Carolina92 skrev 2018-10-18 18:00:50 följande:

Har nu gått två dagar sen jag fick beskedet om missfall, kan verkligen relatera till det ni säger.

Jag känner mig lite galen nästan. Det enda jag gör är att läsa trådar om folk som blivit gravida snabbt efter missfall och hur det har gått.

Alla är olika och att jag läser sånt hjälper ju inte direkt men det ger mig nån form av hopp om att kunna bli gravid snabbt igen.

Folk säger ja men tänk inte så mycket på det så kroppen blir stressad men jag kan inte koppla bort..

Känner verkligen igen mig i att läsa ALLT som man kan relatera till ens egna situation. Jag var sjukskriven i totalt 3 veckor och ägnade så otroligt mycket tid åt det. Och bar såklart extremt målmedveten kring att öka chanserna och bli gravid så fort som möjligt.

Men nu när det snart gått 6 veckor så har en helt annan typ av tomhet infunnit sig. Besattheten - som ändå höll mig sysselsatt och målinriktad - har avtagit. Kvar finns en överhängande oro över att ?tänk om en ny graviditet inte tar bort den här tomheten?. Andra saker i livet som jag sett fram emot eller drömt om känns blekare.

Sorgen har verkligen sina faser.

Jojjans

Äldre 19 Oct 12:58

#1078

Eureka skrev 2018-10-19 08:03:21 följande:

Har ni kollat med gravtest så hormonerna gått ur kroppen eller bara låtit det vara?

Jag blödde i typ 12 dagar. När det slutade kollade jag och eftersom gravtestet visade endast svagt svagt positivt (knappt synligt) så började jag med äl-stickor för att ha koll. Äl kom exakt 3 veckor efter MF.

Jojjans

Äldre 19 Oct 18:58

#1080

Eureka skrev 2018-10-19 18:38:06 följande:

Gått ca 3 veckor nu, köpte ett test som jag tar imorgon bitti! Borde vara blankt nu. Men vore skönt att få det svart på vitt så man vågar tro på det ifall det skulle bli ett plus igen framöver. Hade 8mm slemhinna kvar vid sista VUL men slutade blöda dagen efter. Gyn trodde jag skulle blöda nån vecka till.. kommer ut med första mensen kanske! De nämnde dock inget om att vänta med att bli gravid en månad..

Det där med att vänta är nog väldigt olika. I mitt fall tror jag också att det hade att göra med att jag var så långt gången, så man vill låta livmodern dra ihop sig ordentligt och få vila... men första mensen var längre och mer än den brukade vara. Känns skönt nu att vara helt rensad innan vi börjar försöka igen.

Är också glad att vi väntat en månad eftersom jag första månaden fortfarande var i sorg och chock och blev besatt av att bli gravid igen. Men min kille ville vänta. Så nu när det fått gå lite tid har jag landat mer i känslorna och ser klarare på allt. Känner inte samma stress över ny graviditet och försöker acceptera att jag kommer bära den här sorgen alltid. Att allt har sin tid.

Jojjans

Äldre 19 Oct 20:12

#1082

Eureka skrev 2018-10-19 19:15:59 följande:

Jag känner ingen stress utan vill helst vänta en mens. Behöver vila lite, men har samtidigt ingen lust att skydda mig. Så försöker undvika då jag tror ÄL är men som ni vet kan ju allt hända. När suget slår in vet man aldrig haha. Vi har inte kommit överens om huruvida vi ska försöka igen eller inte, jag som avgör och gör som jag känner allteftersom.

Tycker det låter sunt att ta det som det kommer. Vi var inte heller jättenogranna med att skydda oss men jag ör glad att det inte blev något på ett sätt. Men kommer vara tungt om det tar lång tid att bli gravid igen när jag väl känner mig redo. Vill börja direkt för att undvika det scenariot.

När tror du att din äl kommer vara?

Jojjans

Äldre 20 Oct 09:42

#1086

Eureka skrev 2018-10-20 07:59:43 följande:

Gaaaah tog gravtestet nu och det gav fortfarande utslag!! Hur jäkla lång tid tar det för hormonerna att lämna egentligen. Inbillar mig att jag snart har ägglossning på gång men inte riktigt fått de vanliga symptomen ännu. Kan ju säkert ta lite tid. Kan man ha ägglossning och positivt gravtest samtidigt ens? Suck trodde verkligen det skulle vara blankt tre veckor senare..

Å vad frustrerande! Får man fråga hur missfallet gick till? Vilken vecka, vad barn orsaken, blev du skrapad osv?

Har du högt hcg så kommer du nog inte få äl, men om det sjunker lågt verkar det kunna hända. Jag tog bara ett gravtest efter missfallet så vet inte hur det såg ut men det gav extremt svagt veckan innan äl, så antar att det var på noll när äl skedde.

Vissa visar positivt i 8 veckor efter ett MF, men då verkar det bero på att rester av graviditeten finns kvar i kroppen eller liknande. Om du fortfarande visar positivt om en vecka så ta kontakt med vården och rådfråga tycker jag.

Jojjans

Äldre 20 Oct 09:46

#1087

Anonym (Landet) skrev 2018-10-20 06:21:22 följande:

Många skriver att de vill bli gravida direkt. Så kände jag med vid mf v. 12 i december, men så blev det inte. Den graviditeten tog 10 månader så varför skulle det plötsligt gå undan nu? Nästa mål är för många att vara gravid före bf. Så blev det inte heller.

Men nu plussade jag, efter 10 månader till! Bf nästan samtidigt som förra graviditeten men ett år senare.

Skriver detta bara ifall någon läser i gruppen och känner sig uppgiven att det inte tog sig igen fort, det känns lätt som att alla andra blir gravida innan kallingarna ens landat på golvet ^_^

Grattis!

Hur har du känner genom den resan som varit väntan på det nya plusset? När du ser tillbaka på det, är du glad att det blev som det blev, eller när önskar du att det skulle ha skett nu med facit i hand?

Jag har faktiskt tänkt på just den grejen, att bli gravid med BF samtidigt fast ett år senare. En av dom saker som grämer mig mycket med att det inte blev som tänkt är att jag så mycket ställt in mig på att få barn i februari. Att jag tyckte att det kändes perfekt. Men nu när vi försöker igen så blir det en julibebis. Eller aug. Eller sep. Nästan så att jag leker med tanken att vänta så att det blir som det skulle ha blivit, som man ställt in sig på. Men det är ju bara en fix idé det förstår jag ju...

Bli gravid efter missfall följas åt

INNEHÅLL