Hej,
Jag hakar också på den här tråden då jag idag fått reda på att jag fått missfall nu i vecka 6.. även för mig så levde fostret när missfallet påbörjats :( känns jättetungt..
Jag hoppas nu på att kunna bli gravid snart igen, men är splittrad när det gäller hur snabbt man kan försöka igen då alla säger olika.
Känner likadant, även om många säger ?ja men nu vet du iallafall att du kan bli gravid? så känns det inte direkt som en lättnad när det gick som det gick, blir man gravid igen så kommer jag vara så himla orolig för att det ska hända igen eftersom man redan nu är rädd.
Har nu gått två dagar sen jag fick beskedet om missfall, kan verkligen relatera till det ni säger.
Jag känner mig lite galen nästan. Det enda jag gör är att läsa trådar om folk som blivit gravida snabbt efter missfall och hur det har gått.
Alla är olika och att jag läser sånt hjälper ju inte direkt men det ger mig nån form av hopp om att kunna bli gravid snabbt igen.
Folk säger ja men tänk inte så mycket på det så kroppen blir stressad men jag kan inte koppla bort..
Det gör jag med. Största önskan är ju att bli gravid på nytt. Har fått min första mens nu efter mitt MA 16/9. Kände mig redo direkt efter att jag slutat blöda.
Men ja man känner verkligen hopp av att läsa alla solskenshistorier.
Jag har också väldigt svårt för att koppla bort tankarna om en graviditet o allt omkring.
Vilken vecka var du i?
Många kramar till dig. :)
[/quote
Känner verkligen igen mig i att läsa ALLT som man kan relatera till ens egna situation. Jag var sjukskriven i totalt 3 veckor och ägnade så otroligt mycket tid åt det. Och bar såklart extremt målmedveten kring att öka chanserna och bli gravid så fort som möjligt.
Men nu när det snart gått 6 veckor så har en helt annan typ av tomhet infunnit sig. Besattheten - som ändå höll mig sysselsatt och målinriktad - har avtagit. Kvar finns en överhängande oro över att ?tänk om en ny graviditet inte tar bort den här tomheten?. Andra saker i livet som jag sett fram emot eller drömt om känns blekare.
Sorgen har verkligen sina faser.
Har ni kollat med gravtest så hormonerna gått ur kroppen eller bara låtit det vara?
Jag har bestämt mig nu att bara vänta ut blödningen och sen försöka på nytt, bara kropp och psyke känns okej. har nu haft blödning i 9 dagar, och på VUL sa dom att allt kommer komma ut av sig självt så nu väntar jag bara.
Även om det fortfarande känns tufft så har jag funnit någon form av ny motivation, vilket är skönt..
Dock känner jag en form av skuld(som jag vet att jag verkligen inte ska känna) familjen som vart så glad över graviditeten och så tar man av nån konstig anledning på sig missfallet som ens eget fel även om det inte är något man kunnat påverka.
Får se hur det går när vi försöker på nytt, hoppet lever vidare.
Jag håller med, mitt fokus är inriktat på bebisverkstad så allt annat känns lite halvt meningslöst.. träningen kosten allt nästan..
Innan har jag vart en väldigt aktiv person men tappat allt sen jag vart gravid och sen fick missfall..
Åh det här känns som en tråd för mig! Fick ett positivt grav.test för en dryg vecka sedan, hann vara glad i en vecka innan jag började blöda och få mensvärk. Jag antar att det var missfall, det är det jag ställt mig in på åtminstone. Är det inte galet att man ska behöva vänta två veckor, alt. bekosta privat ultraljud själv?!
Jaja, bara att hoppas att nästa ägglossning sker snart så vi kan försöka igen. Hur var det för er? Har ni kört ny graviditet direkt efter mf? Hur länge blödde ni? Hur lång tid dröjde det innan nästa ägglossning?
Hoppas att ägglossningen inträffar snart för oss båda. Jag har oregelbunden mens med långa cykler så det vore toppen ifall äl kunde komma om 2-3 veckor! Håller tummarna för det.
Ska också klicka hem lite äl-test, och grav.test när jag ändå är igång. Jag har använt äl-test inför mina båda graviditeter, mest pga den oregelbundna mensen. Så det blir nog till att fortsätta testa tills jag blir gravid igen.
Har du barn sedan innan? Hade ni försökt länge innan ni blev gravida?
Ja, jag känner igen det där. Överallt är det gravidmagar eller bebisar.
Jag har ett barn som hunnit bli 2 år nu. Hon blev till på första försöket men jag var fram till rutinultraljudet inställd på missfall.
Den senaste graviditeten blev också till på första försöket och nu var jag lugn och tänkte att det skulle gå vägen och var superglad. Men det fick jag ju äta upp... Så jag bara hoppas att jag slutar blöda snart, får ägglossning under november och att det går lätt att bli gravid igen.
Jag har en fråga!
När fick ni mensen igen efter missfallen? jag har precis fått min och det har bara gått 16 dagar sen missfallet påbörjades.. läst lite och de flesta verkar få efter ca 28 dagar eller mer.. men kanske är individuellt, men räknade inte med att den skulle komma så snabbt..
27 dagar här och inget än iaf.. 16 dagar låter väldigt snabbt!
Autocorrect :/
Menar såklart om du är säker på att det är mens.
Ska tillägga att när jag var på VUL fanns det inte så mycket kvar så jag blödde bara några dagar till sen tog det en vecka efter att de slutat till att jag nu fick mens(?)
Usch nu känns det trögt. Jag skrev i tråden för någon månad sedan. Jag drabbades av tidigt missfall i början av oktober. Fick vanlig mens i november, testat med ägglossningstest som jag aldrig fick positivt resultat på i december, inne på dag 39-40 idag. Negativt grav.test och inga symtom på mens. Jag har haft långa cykler tidigare också, 34-35 dagar. Vad händer? Någon som orkar dela sina tankar och erfarenheter med mig? :(
Fick min mens för några dagar sedan, dag 48. Ska testa med äl-test när mensen är över. Hoppas verkligen på att det ska gå bra denna månad, annars pausar vi nog i två månader och börjar försöka i april igen.
Ja, precis så känner jag med! Hoppas så att det går vägen den här gången. Har även börjat med rosenrot och hoppas att det ska göra cykeln lite kortare, det verkar ju funkat för några.
Jag har mens nu men tänkte börja testa med äl-stickor om nån vecka. Men vi ska nog också försöka ha sex oftare också denna månad så hoppas jag att det funkar :)