Anonym (2 missfall) skrev 2018-09-21 13:08:35 följande:
Jag fick missfall i vecka 6, vi hade hunnit sväva på moln några dagar mellan positivt graviditetstest till att det började komma brunt blod som sedan övergick till rött. Redan dagen efter blödningarna startade visade testen negativt igen. Jag kände mig redo att bli gravid direkt. På något sätt ville jag väl skaka av mig missfallet "det är ju så vanligt med tidiga missfall" och jag ville ha revansch!
Blev gravid direkt utan att hinna få mens. Något som vi inte trodde skulle hände eftersom det hade dröjt över ett år innan vi fick plus vid graviditeten som blev missfall i vecka 6.
När vi passerade vecka 6 med den nya graviditeten började vi slappna av lite, och hoppas. Men ändå inte bli allt för glada. Jag hade små symptom i början men sen nästan inget. I vecka 9 började bruna blödningar, de gick sedan över till rött denna gång också. Inte mer än mensvärk så hoppades på något vis ändå att det inte var någon fara. Vågade inte fara på ultraljud då jag inte ville se ett pickande hjärta ifall den ändå inte kunde stanna. Så vi väntade.. efter 1,5 veckas blödningar gled hinnsäcken med den lilla kvar i ut från mig. Villen chock det blev ändå..
En del av mig ångrar att jag inte gjorde ett ultraljud ändå, då kanske jag hade fått någon ledtråd till varför vi fått 2 missfall. För nu har jag verkligen ingen aning.
Trodde inte jag skulle ta missfall så hårt innan jag var med om mitt andra. Och jag verkar inte kunna släppa det helt enkelt. Vi har väntat in en mens denna gång så jag inte kände mig redo direkt efter. Har ägglossning nu i helgen men vi har besök av släkt, så tror inte vi kommer få tillfälle att försöka göra ny bebis, vilket gör mig ledsen. Vill så gärna få ett syskon till 2 åringen här hemma.
Jag är så rädd för att få ett tredje missfall då jag väl blir gravid igen. Jag har som ingen att prata med heller då vi inte berättat om våra missfall. De få jag berättade för bor dessutom i en annan stad.
Jag hoppas verkligen att ni här i tråden blir gravida igen och får behålla graviditeten. Det är så tråkigt att läsa om era MF och MA.
Fina du känner så med dig och det gör ont i mig men jag vet att det kommer bli er tur snart, likaså min och min sambos.
Jag fick min mens igår. Jag var beredd på det men kändes som en kniv i hjärtat igen precis som missfallet. Känns som jag aldrig kommer få bli gravid, få bli mamma.
Jag är med så rädd. Men man får tänka att det händer många och att det är vår tur snart. Men ja vet knappt om jag tror på det, jag vågar inte tro och hoppas. Ja vet, detta är "bara" vårt andra försök och de kan ta tid men man blir ju orolig att de är något som är fel....