• T90

    Bli gravid efter missfall följas åt

    Fick missfall i oktober - 17. Inte blivit gravid ännu, känns Förjävligt...

  • T90
    EIJ90 skrev 2018-04-02 09:43:32 följande:

    Fy så jobbigt. Försöker ni få första barnet? Är själv rädd att det ska dröja innan man blir gravid igen. Håller tummarna att det snart går vägen för er! I vilken vecka var du i?


    Ja första barnet. Började försöka januari 2017. Och blev äntligen gravida augusti. Jag är en orolig själ så ville se på ultraljud innan jag trodde på det så när vi var i v 10 åkte vi på privat ultraljud (fick betala själva för oro är tydligen inte skäl nog att få tidigt ultraljud). Och när vi kom dit fick vi veta att graviditeten avstannat i v 6. Så bara åka hem och få cytotec för att få ut allt.

    Tänker mycket att något är fel på någon av oss eftersom det blev som det blev och att ni inte blivit gravida efteråt. Jobbade på neonatalavdelning så det slutade med att jag sa upp mig, klarade inte jobba med kvar med alla bebisar, gravida och föräldrar.

    Blivit minst sagt deprimerad, haft riktigt mörka tankar och mycket ångest pga det som hänt men också hur sjukvården behandlat mig. Nu när jag varit ifrån jobbet några veckor känns det lite bättre, var omöjligt att bearbeta och hantera allt där.
  • T90
    Imra skrev 2018-04-02 08:26:31 följande:

    Hej allihop! (Förlåt för väldigt lång text)

    Kände att jag behövde skriva av mig lite och tyckte denna grupp passade mig..

    jag och min sambo har försökt få till första barnet sen juli 2017. Vi blev äntligen gravida nu i Januari. Men det slutade tyvärr i missfall i vecka 7-8. Det var otroligt jobbigt men kände ändå att det var bättre att det hände så tidigt än att man skulle fått reda på det senare.

    Har ändå känt att jag har kunnat hantera det rätt bra, men nu börjar det bli riktigt jobbigt!

    Det är såå många i vår omgivning som blir gravida nu, känns som nästan alla går ut med att dom är gravida just nu. Och många som ska ha då vi var beräknade..

    Men inte nog med det så berättade min sambos bror och hans tjej att dom var gravida igår, och dom måste blivit gravida när vi fick missfall.

    Jag försökte verkligen hålla emot tårarna och vara glad för deras skull men fick gå in på toan och bara gråta sönder! (Inte berättat för någon om vårt missfall)

    Och när vi åkte hem så bröt båda ihop! Längtar så tills det är vår tur igen! Trodde aldrig att detta skulle vara så jobbigt.. :( och tyckte det blev jobbigare med alla som blir gravida efter att vi fick missfall..


    Kram till dig. Känner igen mig i allt du skriver. Vi är inte dåliga människor för att vi tycker andras lycka är lite för jobbig just nu.
  • T90
    NovemberM skrev 2018-04-02 17:14:12 följande:

    Som jag har gått och tänkt på detta som ni pratar om... Har jag gått och blivit en hemsk människa efter vårat missfall?

    Varför kan jag inte känna glädje när halva Sverige går ut med att de ska ha barn? Precis då när vi var beräknade..

    Jag känner att jag blir mer och mer ledsen...

    Jag fick missfall den 8 januari och då var jag i v 10. 9+4. Hade en liten blödning men alla jag rådfrågade sa till mig att det är så vanligt så oroa dig inte. Dagen efter så fick jag åka in till sjukhuset för jag kände att allt inte var som det skulle.. Det visade sig att min bebbe var död i magen...

    Har inte någon som jag kan prata med riktigt för alla säger bara " det går bättre nästa gång" " det var väl inte menat nu då" "upp på hästen igen"

    Ja.. Det kanske det det blir.. Men är det någon som känner såhär?? Dessa tankar som snurrar hela tiden.. Ingen glädje.

    Har väntat å väntat på att min mens skulle komma tillbaka och för 4 dagar sedan så gjorde den ÄNTLIGEN det..

    En liten lycka kände jag då inom mig.

    Förlåt för långt inlägg.. Hoppas ni kan hjälpa mig att hitta tillbaka till den goa och glada tjej som jag egentligen är..

    Kram till er!


    Alltså alla kommentarer folk säger för att trösta...hört så många och vill bara be dem hålla käften.... Missfallet har förändrat mig jättemycket. Tror vi måste inse att det är så det blir och att det tar tid att komma tillbaka.
  • T90

    Funderar fram och tillbaka på om vi ska orka påbörja utredning... Prover, spermaprov osv...

    Försök nr 5 efter missfallet nu denna månad. Gnager i mig att något kanske är fel eftersom det blev ett missfall och att vi inte blivit gravida på nytt.

    Var hos privat gynekolog i februari och då gjordes ultraljud. Inget konstigt kunde ses och äggblåsa fanns. Hur tänker ni?

  • T90
    EIJ90 skrev 2018-04-05 18:29:08 följande:

    Jag har själv inte erfarenhet av utredning eftersom vi inte försökt så länge än. Jag förstår det som att upp till 1 år innan man blir gravid ses som normalt. Vet inte hur det räknas om man fått missfall om man börjar räkna om då eller. Borde vara möjligt att göra utredning i alla fall om man är orolig, ev privat? Hur länge hade ni försökt innan ni blev gravida. Om det totalt blir mer än ett år hade jag nog personligen valt att kolla upp.. Det skadar ju aldrig och man kanske blir lugnare när man vet att det undersöks? Inte mycket till hjälp men mina funderingar


    När jag var hos privat gynekolog så frågade jag just detta, om "året börjar om". Han resonerade som så att vi har ju inte fått en lyckad graviditet inom ett år och sa att vi får komma och påbörja utredning när vi vill. Vi blev gravida på 7e försöket, missade väl ett par ägglossningar då sambon var iväg. Så januari nu i år var det ju ett år sedan vi började. Kommer inte vända mig till annat än privat framöver, bara bra erfarenheter utav det under den här resan.
  • T90
    EIJ90 skrev 2018-04-05 18:36:50 följande:

    Fick missfall för lite mer än 2 veckor sedan och fortfarande ingen Äl. Har dessutom blivit förkyld så vet inte om jag ska lita helt på tempen (NC). Ligger precis på gränsen för min normaltemp och nu har jag börjat få spänningar, stickningar och nästan som mensvärk i magen.

    Är det Äl på g, mens på g eller något som har att göra med missfallet? När borde mensen komma igång och när bör man kolla upp om det inte gör det?

    Känns som att tiden går så långsamt när man bara vill få nästa chans till ett barn =( Läst i flera trådar om folk som blir gravida direkt efter missfall. Men sån tur verkar man inte ha.

    Känns skönt att känna igen sig i det som alla skriver om. Tack för att ni delar med er <3


    Fick mitt missfall i oktober, blödning började 25/10 med hjälp av cytotec, och jag tror min äl kom någonstans 10-12 november. Tog inte äl-test men flytningarna var tydliga. Hade mycket stickningar och känningar ett bra tag efter mitt missfall. Min livmodertapp är dessutom mer öm efter missfallet. Och ja, tiden går sjukt långsamt... Kan knappt inte förstå hur jag överlevt sedan det hände. Har inte heller turen att bli gravid direkt, varför skulle jag liksom...
  • T90

    Hur ofta ligger ni då? Runt äl. Tycker det är svårt när man tänker på det faktum att man inte vet exakt när ägget släpper.... Märker på min kropp när jag har äl och enligt app är äl en viss dag men jag litar aldrig helt på det faktiskt. Tänker att det kan diffa på en dag eller två.

  • T90
    Elinmariajosefin skrev 2018-04-10 06:54:31 följande:

    Det sägs ju att det ska räcka med varannan dag. När jag blev gravid med min dotter låg vi varje dag runt äl. Förra gången jag blev gravid och fick missfall låg vi bara en dag.


    Känns som det är rätt random och slumpen det där... Vi har prickat in, planerat och legat ofta som fan flera gånger nu och tagit äl-test men inte lyckats. När vi blev gravida så var det inte överdrivet mycket sex, ingen planering och inga äl-test.
  • T90
    EIJ90 skrev 2018-04-10 17:11:38 följande:

    Vi försöker pricka in varje eller iaf varannan dag runt äl. Var svårt nu efter mf när man inte visste när det skulle komma igång igen. Sen är det ju såklart vad vi känner för och vi ska ju vara hemma samtidigt ;) När vi plussade innan mf så hann vi bara få till det 3 och 4 dagar innan äl och dagen efter. Jag var iväg hela helgen och vi har trötta på måndagen. Ändå tog det sig.

    Varför börjar man inbilla sig symtom? Tycker jag känner efter alldeles för mkt men kan inte låta bli. Tror jag känner av metallsmak i munnen eller det känns annorlunda på något sätt. Mer salivproduktion typ. Men det kanske beror på förkylningen som jag haft? Gahh. Hatar att gå och vänta, hoppas och sen bli besviken. Försöker tänka att det inte blivit något nu direkt men kan inte låta bli att hoppas!


    Förstår. Klart man känner efter, analyserar och undrar. förra månaden hade jag symtom jag aldrig haft förut men vad betydde det? Inte ett skit.... Så jag tänker att det blir inget nu heller, inställd på det redan....
Svar på tråden Bli gravid efter missfall följas åt