elil87 skrev 2018-04-29 09:19:12 följande:
Hej!
Min historia är så lik din. Jag förlorade också mitt barn i vecka 9+4, dock upptäcktes inte detta förrän en vecka senare, den 5 december. Precis som du så hade jag bara en sparsam blödning och vart jag än ringde så sa de att det inte var något att oroa sig för och att blödningar under graviditeten är så vanligt. Ringde till varenda ställe med ultraljudsmottagning som jag kunde komma på och alla sa samma sak. Till slut fick jag en tid till dagen därpå där de konstaterade att det inte fanns något hjärtslag. Jag har aldrig varit så förstörd i hela mitt liv. Fick vänta ytterligare en dag för att bli inlagd och påbörja Cytotec-behandling. Exakt samtidigt som jag läggs in får jag ett sms att jag blivit faster. Känner mig hemsk över hur jag reagerade på det. Det var som att världen gick under.
Det dröjde ungefär 2 månader innan jag fick tillbaka min mens igen. Det var så skönt! Sen dess har min cykel varit minst sagt upp och ner. Ibland jättelång och ibland väldigt kort. Det gör det ju inte så lätt att försöka träffa in äggmoasningen rätt.
De första månaderna efter missfallet gick ganska bra men nu börjar jag må skit igen. Känner mig stressad, misslyckad och hopplös. Efter mitt missfall berättade alla om hur enkelt det är att bli gravid efter ett missfall. Att kroppen redan är inställd på graviditet och därför mer mottaglig för en ny. Vilket jäkla skitsnack! Allt de kommentarerna har gjort för mig är att få mig att känna mig ännu mer misslyckad som inte ens lyckas med något som ska vara så enkelt.
Har BIM på torsdag men är inte speciellt hoppfull. Förlåt, vilket negativt meddelande det här blev men det är så skönt att skriva av sig!
Det första jag vill säga är att vi måste sluta be om ursäkt för att vi behöver ventilera oss.. Det är det största misstaget jag har gjort sedan mitt MA. "Sorry för att jag är så lipig och känslig" "Förlåt för att jag inte kan ses idag, är väldigt nere" osv osv. Det finns oändliga gånger jag har ursäktat mig när jag verkligen egentligen inte skall behöva det.. Var faktiskt min pappa som så till mig på skarpen att du ska fan inte be om ursäkt. Du måste få må som du gör för att ta dig uppåt igen..
Är glad för att ha en klok pappa och nu har jag börjat må bättre igen!
Hoppas att det vänder för dig med men vi får inte glömma att när vi väl är ledsna så måste vi få vara det och lika så glada.
Att få reda på att du blivit faster måste ha vart jobbigt.. Ha de reagerat likadant! Men innerst inne är man ju glad som fan men man kan inte visa det..
Samma här med cykeln. Vet inte när jag har ägglossning eller om jag ens hade det denna cykeln för det gav aldrig några utslag på testen.. Cykeln är sjukt lång i jämförelse till min cykel innan MA.. stressad, misslyckad och hopplös... Det var som om du tog de orden ur min mun.. shit. Det är precis så jag känner!
Att fixa något som ska vara såhär enkelt, ja men eller hur. Tack för den. Folk tänker sig inte för och ibland vill jag bara gräva ner mig själv.
Du är den första som jag känner att jag har fått en koppling med, vi har gått igenom samma! Så glad att vi kan ventilera lite...
Jag och min sambo har inte haft oskyddat sex än för vi känner oss inte mentalt förberedda för att få ett negativt test. Men vi hade en väldigt mysig dag igår och bestämde oss att börja ha oskyddat sex nu framöver. Så håll tummarna för oss ? håller tummarna för er!!
Mvh
