Är en förälder som gång på gång misstror sitt barn trots att barnet talar sanning det samma som en slags psykisk misshandel? Det kan ju inte vara bra att aldrig bli trodd på och hela tiden ifrågasatt?
Tyvärr så har jag fått göra det och då var det ju skällsord och kränkande kommentarer men vad kan man annars räkna det som liksom? Att hela tiden bli misstrodd och att aldrig få sin åsikt respekterad?
Det här handlar om ett barn som hela tiden blir misstrodd av sin andra förälder och jag tycker att det är allvarligt!
Det var ju inte riktigt det som var svar på frågan men visst, det är tråkigt att folk kan vara inkapabla till att vilja/kunna ändra sig. Frågan löd ju om det på sikt kan vara skadligt för ett barn/ungdom att ständigt bli ifrågasatt och misstrodd och om det är gynnsamt för ett barn att umgås med en person som ständigt behandlar henne eller honom på det viset?