Hoppar in här med :)
Plussade för 1,5 vecka sedan och har bf 27/12.
Första barnet och första försöket. Tänker verkligen på er som försökt länge eller har flera missfall tidigare. Vågar själv inte lita på att det ska kunna gå såhär "lätt" så jag vågar nog inte riktigt ta in att man har en liten i magen som växer :)
Hej!
Börjar med att säga grattis till er allihopa, vilken lycka.
Jag har aldrig skrivit här förr men läser väldigt ofta, jag skulle behöva lite åsikter och tankar från andras perspektiv just nu.
Jag och min sambo är strax 20år och har nu blivit oplanerat gravida, jag är i vecka 8 och har bf ca 14 dec. Jag blev/är chockad men otroligt glad! Dessvärre är min sambo verkligen inte det, har säger tvär nej, vi ska inte ha något barn ännu, han vill verkligen inte bli pappa än.
Vi har ett väldigt bra och stabilt förhållande, vi är förlovade sen 1.5år tillbaka och varit tillsammans ännu längre. Han har fast jobb men jag är arbetslös och jobbar lite till och från men pluggar en kurs just nu också. (jag kan inte jobba för att vi har en hundvalp 7månader som inte kan vara själv än, så visst finns de åtgärder som kan göras för att förändra ekonomin ännu mer)
Jag är totalt mot abort och de har han vetat sen länge tillbaka men envisas ändå att de är de enda beslutet som finns just nu. Jag känner att jag kommer att gå sönder om jag gör en abort, kommer bli deprimerad, ångest och känna ett hat mot honom som jag inte är säker på att de någonsin kommer att försvinna.... De jag är rädd för är att han säger att han kommer inte vara glad över detta om jag bestämmer att behålla de, han kommer låtsas som att de inte finns.. jag har panik, jag förstör mig för livet om jag gör abort men kommer jag förstöra vårt förhållande om jag inte gör de?