Har en iknande situation men de är jag mamman som har barn sen tidigare och dessutom den som betalat mest på vårt boende med mina pengar. Vi har gemensamma barn och det är viktigt för mig att skydda dem som är små men självklart också viktigt att mina vuxna barn får sin del. Vi har löst det med en bra livförsäkring som faller ut på min man. Då kan han lösa ut mina vuxna barn och bo kvar i huset med våra små.
De vuxna barnen har sitt på det torra, de har sitt hem osv.
Partnern är den som verkligen behöver behålla SITT hem, även de ev yngre hemmaboende barnen behöver få behålla sitt hem. Så jag hoppas snarare att du skämtar när du anser att de vuxna barnen som inte bidragit ett skit till deras bostad ska ha rätt till del av den bara för att deras förälder dött.
Vart har jag skrivit det, citera gärna!
Jag har skrivit att huvuddelen ska gå till partnern så att den kan behålla bostad osv. Sedan får barnen dela lika på en mindre bit av ev tillgångar.
Det beror ju på vad man anser ingå i laglotten. Partnern kan få hus med inventarier och barnen dela på ev tillgångar pappan haft. För jag anser det helt fel att tvingas sälja boendet pga särkullar.
Självklart blir barn som bor med den föräldern som dött påverkade i sin vardag mer än ett vuxet barn som flyttat hemifrån. Och visst behöver barnen skyddas så att de exempelvis kan bo kvar med dem efterlevande föräldern. Dock ser jag ingen motsats till att de äldre barnen får ut sin del av arvet i det ändå.
Min bonusdotters vardag må inte påverkas då hon inte bor hemma men för mig är det självklart att hon inte ska behöva vänta på sin del om hennes pappa skulle dö den delen, som också kan vara bortblåst den dan jag dör. Lika självklart är det att vi sett över den biten så att den efterlevande föräldern inte behöver oroa sig för detta.
Fast det känns som att tråden långsamt tagit en avväg.
Jag tror det som möjligtvis kan vara relevant är att fundera över är att även om särkullsbarnet och gemensamma barnet lider samma känslomässiga förlust vid dödsfallet så läggs ju indirekt sten på börda för det gemensamma barnet om det omedelbart blir tvingat att lämna sitt hem. Så det som egentligen väger emot varandra är :
gemensamma barnets/ nuvarande partners konsekvenser av att tvingas lämna sitt hem
Hur mycket kapital särkullsbarnet genast ska få ut
Vilket är mer kännbart för det barn som är vant att träffa honom varje dag.
Jag har läst. Självklart drabbas den som bor med den avlidne mest.
Nä, men det skrev jag väl inte?