Inlägg från: tilde72 |Visa alla inlägg
  • tilde72

    Hur långt ska det gå mobbing

    Min dotter som går i årskurs 1 har det jobbigt i skolan. Hennes bästa skolkompis flyttade i våras så efter det har ingenting varit sig riktigt likt. 
    Det är som alltid grupperingar och finns några i klassen som mobbar och fryser ut min dotter. Det har bl.a.  hänt att dottern frågat om hon får vara med och leka och det blir nej direkt.Hon har frågat samma personer flera ggr och stort nej.
    Tillfällen när hon blivit puttad av en av flickorna för att denna flicka ville vara själv med andra flickan. Det kommer elaka kommentarer osv. 
    Skolan i sin tur jobbar med att lära barnen hur det ska vara mot varandra, schyssta kompisar, ta hand om varandra. Det har inte gått fram till alla ser jag och brustit någonstans .

    När detta uppdagades så slog vi larm omgående till rektor och lärarna. Det har blivit en anmälan, lärarna har talat med de inblandade barnen, uppföljning och ett tag gick det bättre för min tjej.
    Åter igen börjar det att vackla.
    Min tjej berättar att samma tjejer nu gått på henne igen och försökt dra av henne byxorna. Hon kände sig så förlöjligad, kränkt och ledsen över vad som hade hänt och inte vågat berätta något om det för mig förrän efter flera veckors tid.
    Kontaktade lärare och de har talat med de berörda barnen och min dotter.
    Flickan har bett om ursäkt och deras föräldrar ska kontaktas av skolan så detta kommer till kännedom hos dem. 
    Dessutom är den sista händelsen ett fysiskt påhopp så ser jag det som extra allvarligt och överväger anmälan om ofredande. Det är det som krävs för att dessa barn ska inse allvaret med sina handlingar. 
     
    Min tjej säger ikväll att hon kanske ska byta skola. Hon vill bara till sin bästa skolkompis som hon hade förut och ingen annan alls. Hon berättar att hon får alltid gå till andra på skolan och fråga och aldrig tvärtom, att någon kommer fram till henne och frågar om de kan leka tillsammans. 
    Jag förstår henne att det här gör något otroligt ont att känna så här.

    Jag har bjudit hem kompisar många gånger och det går hur bra som helst. Så kommer det tillbaks till klassen och det blir samma grupperingar igen och min dotter utanför.  
    Ett ex, en flicka som nästan aldrig leker med min dotter i skolan utan har en annan kompis i klassen (som i sin tur har nekat min dotter att få vara med de två och den dominanta ibland det två.) Den flickan bor i närheten av oss och dottern och flickan har liknande intressen. De har kul när de träffas här hemma och sedan när de kommer till skolan går denna flicka direkt till den andra flickan som nekar min dotter att få vara med. 

    Fritidsaktiviteter har hon som hon går på och det går fint. Dock knyts inga kontaktar för henne där med nya barn.

    Det känns svårt och hjärtat brister i bitar på mig. Fler i samma sits som kan stötta varandra!

    TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2018-03-23 22:33
    Om inte jag själv, den drabbade eller i det här fallet min dotter markerar att detta är på inga vägar ok så kommer det här påhoppen att fortsätta för all framtid. Ingenting kommer att förändras utan fortsätter.
    Dottern är lugn och skulle ha väldigt svårt att gå på någon fysiskt. Det ska inte heller behövas utan att den drabbade ska kunna höja rösten och säga ett starkt Nej!
    Det handlar främst om sitt eget värde och stå upp för sig. Ingen ska göra någonting mot en annan som den inte vill. Jag vet bara inte hur jag ska försöka pränta in detta i min dotter att säga ifrån.

    När det gäller händelser som har skett så är det oftast som min dotter inte kommer ihåg vad som hänt eller om eller vad hon sa.
    Jag tänker att det blir så otäckt för henne så antingen minns hon inte eller inte vill komma ihåg. Jag har en aning om att vid dessa tillfällen någon gjort något dumt så har hon inte sagt någonting alls utan tigit.

    TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2018-03-23 22:39
    Tänker även på vad görs om detta jag skriver om. En flicka i klassen som är så dominant och styr över en annan flicka (varav min dotter leker med den lugna flickan ibland på fritiden) och inte i skolan för att den andre kompisen bestämmer att hon ska ha den andre flickan för sig själv.
    Här i veckan var den dominanta flickan ej i skolan en dag och då plötsligt duger det att leka med min dotter för den andre flickan.
    Har ju även henne här hemma ibland då hon berättat om att hon tycker kompisen i skolan är jobbig och hon verkar inte vilja vara med henne. Ändock är hon det. Märkligt...

    TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2018-03-24 00:54
    Kan tilläggas att nu har det varit inviduella samtal med mobbarna och min dotter. Det var först mycket osanning i det som sades men till slut kom sanning från mobbarna. Deras föräldrar har kontaktas och kränkningsutredning påbörjats som blir ett papper till i högen känner jag. Läraren pratar om att de ska få min dotter till att ta mer plats och ta för sig i skolan. De har ännnu inte sagt hur de ska jobba för det till mig.
    Vi har fått göra så mkt redan men vi ger inte upp. Vår dotter har rätt till en fin skolgång och hon ska inte behöva förändra sig för att passa in . Mitt el vårt nästa steg är att begära föräldramöte direkt och där tala inför föräldrarna med lärarens stöd ,berättat vad som hänt och vad vår dotter fått gå igenom . Det krävs hårdare tag än lite duttande. Barn skall aldrig bli kränkta och tyvärr är det så att de barn som kränker andra blir själva kränkta hemma. Begär vi föräldramöte om det som pågår kommer vi ganska snabbt fram till vilka föräldrar stöder oss och vilka ger fasiken i vad deras barn gör i skolan. Det är aldrig ok att de barn som blir kränkta och mobbade skall byta skola men i fall då det varit den enda utvägen pga man vill ge sitt barn en bra skoltid det är många år de går i skolan . Dottern som jag skrivit är tyst, kanske börjar stänga in allt i sitt innersta och åren går ...vad händer när hon kommer in i tonåren? Då allt är svart eller vitt. Viktigt att gå till botten och se vad konsekvenser av allt detta kan ge längre fram. Små problem nu men större problem senare ev. Barn som går igenom skolan ensam och börjar sluta sig inåt kan det ge problem då de blir tonåringar med matstörningar och självmordstankar mm.
  • Svar på tråden Hur långt ska det gå mobbing
  • tilde72

    [quote=78577347][quote-nick]Anonym (Va faan) skrev 2018-03-23 23:55:25 följande:[/quote-nick]

    Klass 1?? Man undrar vrf folk inte uppfostra sina ungar!

    Bra att ni har anmält de, jag hade själv bett om nummer till föräldrarna och tagit ett snack för dom vet inte hur man uppfostrar barn!

    Jag hade inte låtit mitt barn vara kvar på skolan o bli mobbad, de förstör än inifrån och man börjar tror att de är nåt fel på en själv!

    Har själv blivit mobbad under hela min skol tid och oavsett vad min föräldrar gjorde så funka de inte,! Lärarna lät de ske,

    Ja det är rent ut sagt för jävligt det som sker och dessutom i den här låga åldern. !

    .Jag ser saker som jag reagerar på då jag lämnar dottern till skolan bla hur föräldrar dumpar sina barn vid parkeringen och gasar därifrån etc Inget hej då eller ha en härlig dag på skolan. Föräldrar är mer intresserade av barnens resultat och hur de ligger till i skolan än hur de mår!!! Så fruktansvärt ????

    Det är tyvärr dagens samhälle denna stress och jäkt. Föräldrarna slänger av bokstavligt talat ungarna ur bilen på parkeringen. Sedan hämtas det i bästa fall upp där.

    Allt för att vara duktig framgångsrik få in mer pengar. Jagar lyckan.

    Jag stället mig då frågan hur ska det bli med barnen om inte föräldrarna finns där för dem, de får leva rövare och fria tyglar hemma.

Svar på tråden Hur långt ska det gå mobbing