Vi som börjat med fertilitetsutredning

Jag hoppar in här! Jag fick här om dagen äntligen modet att ringa gyn för utredning. Redan nästa vecka har jag och maken vårt första möte. Vi har varit utan preventivmedel i två år. Båda är i 25årsåldern. Har menscykel på ca 30-40 dagar, oftast närmare 30-strecket. Får positiva ägglossningstester, men inget händer. Under dessa två år har vi blivit gravida vid ett tillfälle som slutade med tidigt missfall.

Fruktansvärt stressad över att det inte fungerar, men lättad över att snart vara igång med utredning.

Hur går det för er andra?

Hej!

Vet inte om tråden lever ännu, men här har ni ytterligare en som ska påbörja utredning i veckan. Tog mod till mig och bad om utredning efter flera misslyckade graviditeter under det senaste året.

Min man har barn sedan tidigare, och jag kan bevisligen bli gravid, men hittills har det bara resulterat i sorg, besvikelse och fysiska komplikationer.

Hade varit fint att följa någon på samma resa, den är lite läskig och ensam ibland!

Hej! Jag känner igen dig från olika trådar jag följt. Vad underbart att du är gravid och kommit så långt <3 Grattis!! Det känns hoppfullt. 

Vart sökte nu då?

När jag kollat upp privat så kostar ivf där typ 50-60 000?!

Hur lång tid har hela utredningen tagit för er andra? Och har ni gjort den privat eller via landstinget? Vart bor ni? Känns som att utredningen för många andra här i tråden skiljer sig lite från våran.

Jag och min man sökte till gynmottagningen här i landstinget i Mars nu i år efter att ha försökt i ungefär 2 år. Vi har än så länge inte gått på några undersökningar eller besök utan vi har bara varit på VC och lämnat blodprover samt spermieprov på lab. Våra hormonvärden och tyroideprover var okej men mannens spermier var avvikande så vi fick lämna ytterligare spermieprov och kromosomanalys. Nu väntar vi på att få en läkartid och har inte hört något på 2-3 månader :(

Men vad roligt. Stort grattis till plusset! :D Vad skönt att det tog på första omgången för er!

Ja hade jag vetat att det skulle ta så här lång tid hade vi troligtvis också kört på privat utredning och sen vanliga IVF-kön. Vilket känns som att det kommer bli då mannen har såpass lågt spermieantal. Just nu känns det som att vi bara går och väntar på att få veta att vi kommer få ställa oss i IVF-kön. Och då ännu mer väntan. Blir galen!

Okej, vi är på gång med utredningen nu hos landstinget. Hur menar du med att man kan göra utredningen med friskvårdskortet? Det friskvårdskort man har på jobbet?

Förstod att det var manlig faktor hos er, precis som hos oss. Var gjorde ni IVF? Hur fort fick ni tid och vad kastade det?

Tack för info! Tänkte först inte göra behandling privat men efter att ha kollat upp lite väntetider osv på Sahlgrenska känns det ändå som att det skulle vara värt det.

Menar du att ni skulle få komma på första planeringsbesöket i november? Eller var det då ivf skulle påbörjas?

Det är fruktansvärt att det är så långa väntetider! Så glad för din skull att det gick fort och att ni lyckades genom ICSI. Föreslog läkaren aldrig att ni skulle göra insemination? Varför gjorde ni inte det i så fall? Vår läkare pratade om att det eventuellt skulle bli aktuellt eller ICF.

Okej! Sa de något om hur stor chansen var för er att bli gravida genom ett försök med ICSI?

Vi funderar fram och tillbaka hur vi ska göra. Ska ju på återbesök till läkaren i december och då ska har min sambo fått göra ett nytt spermaprov som vi ska gå igenom samt nya blodprov som tagits. Läkaren sa då att om spermaprovet visar dåligt ska han skicka en remiss till Sahlgrenska. Vi får se vad de säger då och bestämma oss sedan för privat eller landsting men det är klart att man redan nu börjar fundera på hur man ska göra. Därför som jag bombar dig med frågor ;) tack för att du svarar! :) hur många spermier hade din man?

Hoppas fortfarande denna tråd är aktiv.. Jag och min sambo ska påbörja fertilitetsutredning i december. Det stället jag ringde till är väldigt populärt och vi fick vänta 1 månad bara för att få komma dit på första samtal. Så jag ligger lite i valet och kvalet att eventuellt ta kontakt med ett annat ställe... Är så trött på denna väntan, frustration, sorg och irritation som uppstår varje gång mensen kommer. Önskar jag kunde spola fram ett år.. 

Har precis läst igenom hela er tråd och vill gärna höra hur det gått för er alla? Det är en lättnad att kunna prata med andra i samma situation..