Mima93

Äldre 22 Jan 13:22

422 svar

Vi som börjat med fertilitetsutredning

Hej! Vad roligt att hitta fler i samma situation! Min sambo och jag har försökt bli gravida i över ett år utan resultat. Innan jul bestämde vi oss för att det var dags att söka hjälp. Vi går via landstinget men det är en privat gynklinik som utreder i vårat län. Vi ringde innan jul och fick en tid knappt en månad framåt. Nu har vi varit på första mötet och då såg allt bra ut. Jag lämnade blodprov i måndags och ska göra äggledarspolning nästa måndag, sambon ska även lämna spermaprov.

För mig känns det jätteskönt att vara igång med utredningen. Under 2019 kände jag en sån otrolig press och var mycket ledsen av alla uteblivna graviditeter... Nu känner jag en enorm lättnad och tro på framtiden. Även en viss oro för vad som kommer hända och särskilt nervös över IVF med alla injektioner osv. Hur känner ni?

Mima93

Äldre 22 Jan 22:53

#199

KajsaMia skrev 2020-01-22 18:58:28 följande:

Hejsan! Jag är steget efter dig och börjar utredningen nästa vecka. Kan inte vänta och samtidigt är jättestressad över va som ska komma med tiden! Nu var det den 15:e månaden innan vi började försöka få barn och det var lite bergochdalbana för oss förra året. Nu tar vi utredningen privat och jag väntar på första mötet! Är jätterädd för IVF också och letar som galen efter information även om äggdonation eftersom jag har dålig äggreserv. Lycka till! Hur gamla är ni?:)

Lycka till! Det är en lättnad när man väl varit där och kommit igång. Åtminstone vi fick ett superbra bemötande! Kanske en dum fråga men hur vet du att du har dålig äggreserv om ni inte börjat utredningen ännu? Jag fyller 27 och han 30 i vår. Hur gamla är ni?

Mima93

Äldre 24 Jan 06:09

#201

KajsaMia skrev 2020-01-23 09:05:20 följande:

I slutet av sista året så gick jag och tog lite prov själv, testade just amh och sköldkörtelshormoner. Men jag valde att testa det ännu än gång för att dubbelkolla (och dels för mina resultat var sådär och vill kontrollera det innan jag börjar bli riktigt ledsen :p). Det var tid då min sambo tvekade att påbörja utredningen en stund. Jag är snart 29, han är 45, därför hoppas jag att spermiekvalitet inte är anledningen samt kanske måste vi skynda oss lite grann!

Jaha okej. Det måste varit jättetufft för dig att han inte stöttade i det?! Ville han inte ha barn då? Har han barn sen innan? Män kan väl få barn läänge så det behöver ju inte alls vara spermiekvalitet. Önskar er lycka till!

Mima93

Mon 3 Feb 2020 23:26

#206

Mikkans skrev 2020-02-03 18:27:43 följande:

Hej på er! Hoppar in här efter en supersnabb vändning i livet.

Efter avslut av p-piller 2017 och tilltagande hopplöshet från min sida så bröt jag ihop i går (söndag). Min sambo och jag beslöt oss för att börja en fertilitetsutredning. Idag ringde jag runt i sthlm och lyckade otroligt nog få en återbudstid IDAG! Vi åkte till kliniken idag å träffade trevlig personal och läkare. Fick göra en spolning redan idag villet gjorde ont. Katetern de skulle in i ledaren med ville inte riktigt och de va rätt stark mensvärk som kom. Efter cirka en timme, i bilen på väg hem, tilltog smärtan MKT. Höll på å kräkas och svimma. Tappade hörsel och syn. Skakade, hade jätteont. Som tur va hade vi cola i bilen för sockret och väl hemma med alvedon, diklofenak och värmefilt som komplement så känns det nu mkt bättre.

Nästa steg spermaprov, sen sumering med läkaren!

Sorry för långt inlägg. :)

Det var verkligen snabba puckar! Skönt att vara igång med utredning! Och jobbigt att du mår så dåligt av spolningen :( Jag gjorde den förra veckan. Upplevde inte själva spolningen så farlig även om det såklart kändes obehagligt och gjorde lite ont. Däremot började jag få riktigt ont i livmodern på hemvägen och mådde dåligt under kvällen och dagen efter, det blev sakta bättre men tog nog 3 dagar innan kände mig ok igen. Låter som att du mår ännu sämre än jag gjorde, all styrka till dig! Snart blir det bättre!

Mima93

Fri 7 Feb 2020 07:51

#212

KajsaMia skrev 2020-02-06 11:52:04 följande:

Inte bra att jag kommit tillbaka hit på forumet just nu när ni diskuterar hur jobbigt kan det vara med spolningen. Jag som ska på spolningen nästa vecka liksom :D

Jag säger som de andra, oroa dig inte! Ta de smärtstillande som kliniken råder dig till. Själva undersökningen var inte så farlig alls tyckte jag, det var kvällen och dagen efter som jag hade som kraftig mensvärk. Och allt är ju individuellt :)

Mima93

Fri 7 Feb 2020 19:35

#222

Majja92 skrev 2020-02-07 17:31:52 följande:

Hej!

Jag och sambon, 28 och 30, har precis påbörjat utredning då vi har försökt i två år och endast uppnått två tidiga missfall (v.5) så nu är det dags att det händer något!!

Jag har nu varit och lämnat mina blodprover och sambon ska lämna sitt första spermaprov nästa vecka, sen blir det gemensamt möte där vi går igenom provresultaten.

Vet inte vad som skrämmer mig mest, att inget är fel och man måste fortsätta som vanligt, eller att något är fel och vi måste vidta åtgärder :/

Instämmer med er alla att väntan känns oändligt. Som tur är får man ju lite hopp vid varje ÄL så har man något att fördriva tiden med :P

Välkommen in i gemenskapen! Ska ni inte göra några mer tester innan ni får resultaten? Jag fick göra spolning också innan. Men antar att det är olika. Går ni privat eller via landstinget?

Visst är det väl så att även om resultaten inte visar någon orsak, utan att man får "diagnosen" oförklarligt barnlösa, så får man ändå hjälp genom t.ex. IVF? Rätta mig om jag har fel någon.

Vi har gjort alla tester nu och om en vecka åker vi till Thailand. Så när vi kommer hem därifrån i början på mars får vi våra provresultat och möte om vad som händer sen. Jag gjorde även cellprov som visade måttliga cellförändringar, så utöver spolning har jag även fått lämna vävnadsprov. Så det resultatet väntar jag också på, och besked om jag måste operera bort lite livmodertapp. Låter obehagligt, men ska inte påverka chansen att bli gravid!

Mima93

Sat 8 Feb 2020 08:50

#227

Majja92 skrev 2020-02-07 20:12:14 följande:

Nä prover först sen möte, sen får vi se vad som behövs göras efter de! Vi går via landstinget i Malmö, hur gör ni? Jag hoppas på spolning samtidigt som jag blir lite nervös över det. Har alltid tyckt att cellprovtagningar gör mycket ont och fick förklarat att det var för att min livmoder satt väldigt högt upp och långt fram, så om det gör ont vad gör då inte en spolning! Samtidigt så är det givetvis värt all smärta i världen för att få ett litet knyte <3

Låter som att eran resa kommer perfekt i tiden! Förhoppningsvis kommer ni kunna slappna av och njuta så kommer tiden springa förbi :) Har många vänner som haft cellförändringar som behövts opereras bort och det har gått utmärkt! Av dom jag känner så verkar det som att man får lite lokalbedövning sen är det lugnt :) Och som du säger så påverkar det inte chansen att få barn heller, så bara det är ju en lättnad <3

Jag hoppas på att mina provsvar kommer in på 1177 snart så man kan tjuvläsa, någon som vet om det går?

Oj, förstår om du är orolig för spolningen om du tycker cellprovtagning gör ont. Jag tyckte att spolningen var värre än vävnadsprov. All styrka till dig! Kanske du slipper spolning :)

Oj kan man se på 1177? Det hade jag ingen aning om! Vi går via landstinget men här i Kalmar län finns ingen mottagning som sysslar med det genom landstinget. Så gynmottagningen vi går till nu är privat, men det är ändå genom landstinget. Jättesnurrigt och jag förstår inte riktigt. Men är osäker på om det syns på 1177 då eftersom de är privata. Måste in och kolla!

Mima93

Sat 8 Feb 2020 08:53

#228

Barnvakten1 skrev 2020-02-07 20:38:37 följande:

Det låter som en fantastisk målsättning! Man måste ju få drömma :) Just nu försöker jag tänka vad som är positivt med att ännu inte ha barn för att må lite bättre. Har kommit fram till följande!

Sova bra under nätterna och kunna ha sovmorgon när man är ledig

Mycket tid till relationen och vänner

Kunna utöva fritidsintressen när och hur jag vill

Spara pengar till framtiden

Passa på att resa mycket

Sen hoppas jag såklart att jag i framtiden kommer vakna 5:20 av en skrikande bebis, men innan dess gäller det att kämpa på och inte tappa hoppet!

Så smart, så har jag också tänkt :) Försöka se alla fördelar och "njuta" av att vara barnfri ett tag till, kunna lägga allt mitt fokus på tävlingshundarna oså!

Mima93

Sun 9 Feb 2020 08:04

#231

smulis85 skrev 2020-02-08 15:26:45 följande:

Hej! Hoppar gärna in här dock inte börjat var utredning än skickade in hälsodeklarationen för någon vecka sedan.

För att göra en lång historia kort är jag och min man 34 samt 35år och försökt 4år.

Ett tidigt missfall i v5-6 efter 19 försök och i september förra året fick jag operera bort ena äggledaren pga ett utomkvedshavandeskap :(

Hur lång tid fick ni vänta med utredning efter att ni skickat in hälsopapperna?

Är både upprymd och livrädd. Känns skönt att vi tagit första steget till utredning!

kramar alla härinne som kämpar <3

Välkommen! Vi skickade inte heller in några hälsopapper utan ringde och fick en tid ca en månad framåt. När vi kom dit fick vi lämna lite hälsouppgifter muntligt som läkaren skrev ned. Sedan en gynundersökning. Jag fick lämna blodprov veckan efter och veckan efter det spolning.

Hur kommer det sig att ni väntat så länge med att söka hjälp? Jag hade nog inte klarat mycket längre än ett års försök, höll på att bli tokig!

Mima93

Sun 9 Feb 2020 21:16

#240

smulis85 skrev 2020-02-09 11:51:20 följande:

Tack! :) okej ser väll olika ut i kommunerna antar jag. Varje gång vi tänkt tanken har vi blivit gravida =/ efter missfallet blev jag väldigt deppad och orkade inte riktigt ta tag i det då sedan flöt de liksom på man sköt upp det. Nu i somras sa vi att vi tar de efter sommaren och vips var vi gravida igen men slutade ju inte så bra. Har nu läkt först i 3 månader och började försöka igen i december så sa vi om de inte tar sig nu i december så skickar vi in papperna. Så nu har vi gjort de.

Vet flera som försökt flera år och till slut blivit gravida på egen hand så har väll tänkt de händer säkert oss också hoppas verkligen inte jag får ångra att vi väntat så länge :(

Okej då förstår jag att det blivit så :) Ni är ju inte så gamla så det kan jag inte tänka mig att ni väntat för länge. Vår tid kommer!

Mima93

Sun 9 Feb 2020 21:20

#241

Barnvakten1 skrev 2020-02-09 12:48:57 följande:

Hej alla fantastiska kvinnor som kämpar!

Så glad att detta forum finns, så skönt det är att läsa om andra i samma eller liknande situation. Idag har jag en riktig skitdag och kan bara inte sluta gråta över detta dock. Har verkligen försökt att vara positiv och gjort allt som man läser att man -ska- göra som ofrivilligt barnlös, bokat resor, tränat, testat nya fritidsintressen, dragit ner på kaffe och alkohol, arbetat med mig själv genom samtal med psykolog, tagit alla vitaminer som rekommenderas, umgåtts med vänner, och så vidare i all oändlighet. I början av sommaren har det gått två år sedan vi började försöka och det är så jäkla lång tid?! Jag var 28 när vi bestämde oss för att försöka bli gravida och nu är jag 30 och inte ett skit har hänt. Känns som tiden bara rinner iväg och kompisar och alla släktingar får barn och vi står och stampar på samma ställe. Droppen var när jag på självaste julafton fick mens, efter att ha fått flera frågor om när det är dags för oss, och tips som att vi inte ska vänta för länge, och såklart var omgiven av barn, bebisar och gravidmagar. Började gråta så fort vi kom hem och kändes som att tårarna aldrig slutade rinna.

Förlåt för ett riktigt sorgligt och icke pepp inlägg men vissa dagar är helt enkelt bara skitdagar och behövde skriva av mig lite. Hoppas att ni andra mår bättre än mig, och att ni får en fin söndag!

Förstår precis! Det är otroligt jobbigt när många runt omkring är gravida eller har bebisar, ännu värre när folk frågar o tjatar om barn. Jag kände precis som du för ett par veckor sedan då min mamma och moster tjatade på mig på ett kalas om att vi skulle skaffa barn och att jag skulle hålla min kusin 8 månader så det skulle rycka i mina äggstockar. Dagen efter skulle jag göra äggledarspolning. Snacka om dålig tajming att skoja om sådant... dessutom var sambon bortrest så jag kom hem till tomt hus på kvällen och var så himla deppig.

Men vår tid kommer! Nu har vi ju sökt hjälp och tar hela tiden små steg framåt mot att ha det där lilla knytet i famnen <3

Mima93

Sat 15 Feb 2020 16:30

#264

KajsaMia skrev 2020-02-14 19:43:13 följande:

Har också ett ekonomi-relaterat jobb men först och främst tar jag telmöten med kunder och det gav mig möjlighet att jobba hemifrån lite grann senaste året. Då visste jag inte ens om det händer så mycket på familjeliv! :P

Jag unnade mig ett glas vin fast alkoholfri :) Senaste dagarna var jag jättesugen på irish coffee dock. Avstår du, och ni alla, föresten, från alkohol helt och hållet?

Hur ofta träffas du med psykolog? Jag tycker det är en superbra ide, men undrar hur just tillgängligheten av psykologer ser ut, om man inte vill gå privat :)

Jag och min karl avstår inte från alkohol. Vi tycker om att ta ett glas rödvin eller två till middagen på helgen. Ibland blir det lite mer vid speciella tillfällen. Nu är vi på semester och då dricker han en del öl och jag några drinkar. Han snusar också. Men vi är väldigt duktiga på att äta vitaminer, bra kost och röra på oss. Hela livet kan inte stoppas upp för att man ska bli gravid. Hur gärna jag än vill det så måste jag kunna leva och unna mig saker under tiden, annars skulle jag bli tokig på riktigt!

Mima93

Fri 21 Feb 2020 02:57

#283

Mortiscia80 skrev 2020-02-19 09:52:17 följande:

Vet du vad man brukar ta som första steg innan man kommer till spolning? Enligt vad jag har läst är spolning något som kan ha en väldigt positiv inverkan utan att vara särskilt invasivt så det låter ju som iaf en av de saker man gör väldigt tidigt, innan man proppar i sig hormoner osv.

Det verkar vara ganska olika beroende på var man går. Vid första besöket fick jag göra en vanlig gynundersökning där hon kollade så allt såg bra ut, då använde hon ultraljud. Sen fick jag lämna blodprov och efter det spolning vilket också var den sista delen för min del innan möte om resultat och hur vi ska gå vidare. Allt har sett bra ut för mig.

Mima93

Wed 11 Mar 2020 13:32

#289

Hej! Hur går det för er alla? Varit tyst här nu ett tag.

Vår utredning är klar nu och den visar ingenting. Allting ser bra ut för mig, bra äggreserv osv. Min sambo hade liiite lågt antal spermier tror jag det var, men inte så det är omöjligt. Eftersom vi är unga (30 och 27 snart) så fick vi rådet att fortsätta på egen hand nu. Min sambo ska lämna ett spermaprov till om drygt en månad som förhoppningsvis ser ännu lite bättre ut då. Om det inte har blivit något framåt hösten ska vi höra av oss igen och då får vi göra några försök med insemination och ÄL-stimulering. Skulle inte det hjälpa är nästa steg provrörsbefruktning.

Känns lite som en käftsmäll att inte få mer hjälp nu. Samtidigt som det såklart är skönt att veta att allt ser okej ut och att det inte är omöjligt.

Tänkte köra på lite ÄL-tester ett tag igen för att matcha chanserna. Har ni erfarenhet av några bra får ni gärna tipsa om dem. Skulle vilja prova de med glad gubbe.

Mima93

Tue 24 Mar 2020 11:11

#303

Längtar såå skrev 2020-03-22 20:16:33 följande:

Jag hoppar också in här, har följt tråden ett tag men först nu orkar jag skriva. Vi har försökt få till ett syskon i 3 år utan en enda graviditet. Vår fertilitetsutredning är precis klar och jag genomgick en äggledarspolning den 13 mars. Då kunde de se ett ägg som var 14 mm stort och fick höra att ägglossning skulle ske inom 3-4 dagar. Fick positivt på äl stickorna 18 mars så nu håller vi i allt vi har och hoppas att det är våran tur nu! Någon som lyckats efter en spolning?

Stort lycka till! Jag hade stort hopp efter spolningen som gjordes i januari. Tyvärr har det inte lett till något. Hoppas på bättre tur för er :)

Mima93

Tue 24 Mar 2020 11:13

#304

Barnvakten1 skrev 2020-03-23 11:33:51 följande:

Hej alla!

Jag har sjukaste nyheten, något jag aldrig trodde skulle hända. Snart har det gått två år av försök för oss med inte ens en skengraviditet i sikte och om bara någon vecka ska vi på ivf-möte för att dra igång den processen. En kollega som nyligen fått sin bebis kom till jobbet och hälsade på i fredags, vilket var väldigt mysigt men på kvällen kände jag mig ledsen och nere pga barnlösheten. Lördagen vaknade jag upp med rejäl mensvärk och tänkte att kul, det blir en helg med mens och pms. Av någon anledning fick jag ändå för mig att ta det sista testet jag hade hemma, men var så säker på att det skulle vara ordentligt negativt. Doppar stickan i kisset och lägger ner den, redo att gå därifrån när tydligaste plusset kommer fram direkt!!!! Herregud. Jag är gravid. Känns så sjukt och fick en chock. Grät, skakade och kunde inte prata alls. Två år senare tog det sig?! Som jag väntat, längtat, kämpat och gråtit. Herregud, är livrädd samtidigt att något ska hända men ändå så glad!

Oj! Stort grattis! Vilken underbar känsla! Hoppas det går hela vägen! Det ger lite hopp att det kan gå för oss också!

Mima93

Tue 7 Apr 2020 19:18

#308

Michaaa skrev 2020-04-07 15:28:04 följande:

Hej

Blev nyss medlem på denna sida, jag har alltid varit rädd för att uttrycka mig och berätta något privat om mig själv offentligt.

Nu känner jag mig helt hopplös och ledsen

Jag har alltid velat ha barn och försökt i många år.

30 år och gift, tänkte nu ska jag äntligen bli gravid och bilda en stor familj. Men jag blir inte gravid ????

Jag har oregelbunden mens, men jag får mens vara att den kan hoppa nån gång om året.

Jag har försökt på alla möjliga sätt att försöka bli gravid men det funkar ej. Jag har pco elr pcos vet ej skillnaden.

Jag har många ägg iallafall vilket ska vara positivt

Fick remiss till ivf nordic i Stockholm och träffade en gynekolog och varje gång jag undersöks så e det jättebra inga konstigheter.

Jag har fått käka letrozol 4 kurer.

Fått testa sprutan overital ( ingen effekt)

Käkar varje dag folsyra

Testat äggledarspolning och fanns inga stopp allt såg fantastiskt bra ut.

MEN VARFÖR BLIR JAG INTE GRAVID ????

Min mans spermier är väldigt bra så han e klar med sin del.

Jag frågade om att få ta blodprov för att se om d något homonellt da, då ville han inte utan att vi ska avvakta efter sommaren.

Det är ju jätte länge tills dess och vi vill ju ha barn nu varför bara pausa för att gynekolog vill detta.

Vad ska jag göra.

Är det någon som har erf elr genomgår samma sak?

19 mars var vi hos gynekologen och enligt honom såg det ut som dubbelägglossning och att vi skulle ha mysigt varannan dag.

31 mars testade jag mig blev negativt.

Min mens är sen och den skulle komma 1 till 3 april..

Hej och välkommen hit!

När påbörjade ni utredningen? Känns som ni har gjort mycket så förstår inte varför du inte fått lämna blodprov. Det var bland det första jag fick göra som ingår i standardutredning. Vad är det letrozol och overital ska göra?

Menar du att du har regelbunden mens för det mesta men hoppar nån enataka gång per år?

Hos oss har de inte heller hittat nåt fel så de bestämde att vi ska fortsätta på egen hand till hösten, har det inte blivit något så ska vi i första hand prova några omgångar med insemination och nåt som ger starkare ÄL. Jag håller på att bli galen över denna situationen och mår fruktansvärt dåligt vissa dagar.

Mima93

Tue 7 Apr 2020 19:19

#309

Michaaa skrev 2020-04-07 15:28:04 följande:

Hej

Blev nyss medlem på denna sida, jag har alltid varit rädd för att uttrycka mig och berätta något privat om mig själv offentligt.

Nu känner jag mig helt hopplös och ledsen

Jag har alltid velat ha barn och försökt i många år.

30 år och gift, tänkte nu ska jag äntligen bli gravid och bilda en stor familj. Men jag blir inte gravid ????

Jag har oregelbunden mens, men jag får mens vara att den kan hoppa nån gång om året.

Jag har försökt på alla möjliga sätt att försöka bli gravid men det funkar ej. Jag har pco elr pcos vet ej skillnaden.

Jag har många ägg iallafall vilket ska vara positivt

Fick remiss till ivf nordic i Stockholm och träffade en gynekolog och varje gång jag undersöks så e det jättebra inga konstigheter.

Jag har fått käka letrozol 4 kurer.

Fått testa sprutan overital ( ingen effekt)

Käkar varje dag folsyra

Testat äggledarspolning och fanns inga stopp allt såg fantastiskt bra ut.

MEN VARFÖR BLIR JAG INTE GRAVID ????

Min mans spermier är väldigt bra så han e klar med sin del.

Jag frågade om att få ta blodprov för att se om d något homonellt da, då ville han inte utan att vi ska avvakta efter sommaren.

Det är ju jätte länge tills dess och vi vill ju ha barn nu varför bara pausa för att gynekolog vill detta.

Vad ska jag göra.

Är det någon som har erf elr genomgår samma sak?

19 mars var vi hos gynekologen och enligt honom såg det ut som dubbelägglossning och att vi skulle ha mysigt varannan dag.

31 mars testade jag mig blev negativt.

Min mens är sen och den skulle komma 1 till 3 april..

Hej och välkommen hit!

När påbörjade ni utredningen? Känns som ni har gjort mycket så förstår inte varför du inte fått lämna blodprov. Det var bland det första jag fick göra som ingår i standardutredning. Vad är det letrozol och overital ska göra?

Menar du att du har regelbunden mens för det mesta men hoppar nån enataka gång per år?

Hos oss har de inte heller hittat nåt fel så de bestämde att vi ska fortsätta på egen hand till hösten, har det inte blivit något så ska vi i första hand prova några omgångar med insemination och nåt som ger starkare ÄL. Jag håller på att bli galen över denna situationen och mår fruktansvärt dåligt vissa dagar.

Mima93

Tue 7 Apr 2020 19:19

#310

Michaaa skrev 2020-04-07 15:28:04 följande:

Hej

Blev nyss medlem på denna sida, jag har alltid varit rädd för att uttrycka mig och berätta något privat om mig själv offentligt.

Nu känner jag mig helt hopplös och ledsen

Jag har alltid velat ha barn och försökt i många år.

30 år och gift, tänkte nu ska jag äntligen bli gravid och bilda en stor familj. Men jag blir inte gravid ????

Jag har oregelbunden mens, men jag får mens vara att den kan hoppa nån gång om året.

Jag har försökt på alla möjliga sätt att försöka bli gravid men det funkar ej. Jag har pco elr pcos vet ej skillnaden.

Jag har många ägg iallafall vilket ska vara positivt

Fick remiss till ivf nordic i Stockholm och träffade en gynekolog och varje gång jag undersöks så e det jättebra inga konstigheter.

Jag har fått käka letrozol 4 kurer.

Fått testa sprutan overital ( ingen effekt)

Käkar varje dag folsyra

Testat äggledarspolning och fanns inga stopp allt såg fantastiskt bra ut.

MEN VARFÖR BLIR JAG INTE GRAVID ????

Min mans spermier är väldigt bra så han e klar med sin del.

Jag frågade om att få ta blodprov för att se om d något homonellt da, då ville han inte utan att vi ska avvakta efter sommaren.

Det är ju jätte länge tills dess och vi vill ju ha barn nu varför bara pausa för att gynekolog vill detta.

Vad ska jag göra.

Är det någon som har erf elr genomgår samma sak?

19 mars var vi hos gynekologen och enligt honom såg det ut som dubbelägglossning och att vi skulle ha mysigt varannan dag.

31 mars testade jag mig blev negativt.

Min mens är sen och den skulle komma 1 till 3 april..

Hej och välkommen hit!

När påbörjade ni utredningen? Känns som ni har gjort mycket så förstår inte varför du inte fått lämna blodprov. Det var bland det första jag fick göra som ingår i standardutredning. Vad är det letrozol och overital ska göra?

Menar du att du har regelbunden mens för det mesta men hoppar nån enataka gång per år?

Hos oss har de inte heller hittat nåt fel så de bestämde att vi ska fortsätta på egen hand till hösten, har det inte blivit något så ska vi i första hand prova några omgångar med insemination och nåt som ger starkare ÄL. Jag håller på att bli galen över denna situationen och mår fruktansvärt dåligt vissa dagar.

Mima93

Wed 8 Apr 2020 05:10

#315

Michaaa skrev 2020-04-07 23:34:35 följande:

Förlåt om ni upplever många inlägg, men jag bär på så många frågor

Hur ser en ivf utredning ut, resans gång är den på 1 år för att lyckas få till ett barn?

Jag vill ju gärna ha barn, då tänker jag varför inte plocka ut ett ägg elr föra in min mans spermier direkt till ägget?

Är det något som jag måste begära eller görs allt stegvis?

Varför behöva vänta om allt ser bra ut men funkar inte på naturlig väg.

Vad kan jag begära eller vem kan jag vända mig till?,

Ska jag byta till någon annan pga jag inte klarar av väntetiden?

Finns ingen personalbrist utan läkaren vill inte att man ska leka med massa mediciner eller leka med hormonerna..

Känns som jag har en gammal gubbe som vägrar ge mig en god vägledning. Jag hade dubbelägglossning dvs väg att få tvillingar men han hade negativ inställning till det att det kommer vara jobbigt osv men det har varit min stora dröm

:vad tycker ni jag borde göra?

Byta till någon annan

Ha samlag mer sällan

Gå ner i vikt?

Gå till vårdcentralen och begära ny remiss

Min mens är sen som vanligt, har ömma bröstvårtor och ont i magen som om min mens är på väg men fastnat längs vägen...

Vågar inte bli besviken igen på graviditet test

Gråter redan av tanken

IVF är väl inget man begär utan något som sker stegvis när man kommit till det stadiet i utredningen. I vårat fall kommer vi få IVF om inseminstion inte fungerar. Vår läkare sa att vi fick fortsätta försöka själva 6 månader till för att vi är unga (27 och 30 snart) och enligt utredningen är det inte omöjligt för oss att bli gravida.

Går ni privat eller via landsting? Hur ofta har ni samlag? De säger ju att det optimala för att bli gravid är varannan dag.

Du undrar om du ska gå ned i vikt. Omöjligt att svara på eftersom du inte skrivit om din vikt. Är du överviktig? Isåfall kan det absolut hjälpa att gå ned i vikt.

Har du använt ÄL-tester? Jag har använt det för längesen. Slutade för att jag blev knäpp av att testa hela tiden. Men nu känner jag inte att jag orkar ha sex varannan dag längre så nästa cykel ska jag använda clearblues avancerade digitala test för att säkerställa att vi prickar in rätt dagar.

Vi som börjat med fertilitetsutredning

INNEHÅLL