Vi som börjat med fertilitetsutredning

Barnvakten1 skrev 2020-01-02 13:43:03 följande:

Vi anmälde oss via 1177 för utredning via landstinget och fick RMC i Linköping tilldelat. Vi är fortfarande igång med utredningen, är ju tyvärr ganska långa väntetider när det kommer till att gå via landstinget. Har hört att det går mycket fortare privat! Vi hade första mötet i oktober som sagt och nu är vi klara med alla tester och spolning osv, ska snart få komma på ett möte och diskutera vidare men inte fått någon kallelse än så tålamod behövs. Men är nöjd med bemötande och allt annat så kan ändå rekommendera att söka hjälp på detta sätt, blir ju en hel del kostnader att ta det privat så jag tänker att det är plan B om vi inte lyckas med de försök man får subventionerande på detta sätt.

Hoppar in i tråden här, vi är också mitt i utredningen och hade också första mötet i oktober på RMC i Linköping. Verkar som om vi gör det mesta samtidigt Barnvakten 1

, då vi också väntar på träff med läkare nu för att diskutera hur vi går vidare. Hoppas på kallelsen varenda gång man kollar posten...

Spolningen såg bra ut men de konstaterade PCO på mig, men för tillfället har jag regelbundna cykler. Min sambo ska göra ytterligare ett spermieprov innan nästa träff, då det första inte såg superbra ut. Är så nervös över vad som kommer hända sen.. Känns som man inte gör annat än att tänka på barnlösheten och allt därikring. Hur känns det för dig/er?

Emlan29

Äldre 12 Jan 17:01

#189

Barnvakten1 skrev 2020-01-07 14:47:50 följande:

Åh vad skönt att prata med någon som är i exakt samma situation! Det uppskattar jag massa. Kollar också posten varje dag!! Så nervöst så fort man kommer hem. Hade dock inga förhoppningar om att få kallelsen innan jul och nyår men nu börjar man ju hoppas att den ska komma snart. Fick du reda på spolningen att du hade PCO? Jag misstänker lite att jag har det men vet ju inte och de sa inget då. Har dock regelbunden mens och är inte överviktig. Min man ska också göra ytterligare ett prov då det såg sådär ut, det fanns en del spermier men de var lite slöa. Dock åt han en medicin då som kan påverkat resultatet men tror ändå att det inte beror på det eftersom vi inte lyckats året innan då han inte åt medicin. Just nu mår jag ok men under jul och nyår mådde jag riktigt dåligt och grät varje dag över detta. Var ledig också så det gjorde ju att jag hade massa tid att tänka och fundera massa på framtiden. Trodde ju vid det här laget att vi skulle fira en mysig jul med en liten bebis eller iaf ha en gravidmage. Blev även jobbigt att prata med min man då han också blev ledsen så kändes som att jag drog ner oss båda i träsket och då blev jag ledsen över det. Idag är min första jobbdag och det har varit skönt för både kropp och själ att tänka på annat!! Hur mår du i allt? :)

Ja verkligen! Jag har några utvalda vänner jag kan prata med men ingen som riktigt förstår eller vet hur det känns.. Ja precis, men jag har misstänkt PCO innan då jag haft oregelbunden mens och var utan i ett par månader under förra våren. Jag är inte heller överviktig men upplever själv att jag har problem med hormonell obalans och lite andra typiska PCO symptom, sen såg de på ultraljudet i samband med spolningen att jag hade fler äggblåsor än "normalt". Har du symptom som gör att du tror att du har PCOS? Regelbunden mens låter som ett väldigt bra tecken för att inte ha det annars :)

Jag mådde också oerhört dåligt under julledigheten, var så opepp på att gå tillbaka till jobbet. Främst rädd för att kollegor ska märka hur jag mår och börja ställa frågor, något jag verkligen inte skulle orka med.. Samtidigt är det skönt att jobba så man har något annat att fokusera på än denna väntan och ovisshet. Jag ringde faktiskt till RMC för att försöka se när man kan vänta sig en tid och då trodde de att vi skulle få komma i mitten på februari kanske, så nu försöker jag lägga fokus på jobb och annat och hoppas på nästa ägglossning men det börjar kännas mer och mer hopplöst. Vi har försökt i 1,5 år nu och det känns tyngre och jobbigare för varje månad, om inte vecka och dag, som går.. Men jag försöker hålla hoppet uppe och tänka att snart är det våran tur :)

Emlan29

Äldre 16 Jan 22:14

#191

Barnvakten1 skrev 2020-01-13 09:09:02 följande:

Jag pratar faktiskt inte med någon, förutom min man. Skäms lite helt ärligt för att det inte fungerar. Men har tagit kontakt med en psykolog själv och varit på ett samtal och det var väldigt skönt! Vad bra ändå att du har några vänner du kan prata med, även om de inte förstår din situation helt såklart. Anledningen till att jag misstänker PCOS är att jag fick extremt mycket finnar sedan jag slutade med p-piller! Har dessutom fått flera svarta småhår på magen.. kanske lite långsökt hehe, men när man söker runt massa och undrar varför man inte blir gravid är det lätt att man överanalyserar ju. Men som sagt är mensen regelbunden så är förhoppningsvis inte det :) kommer du ihåg hur många äggblåsor du hade på din undersökning? Hur gamla är du och din man/sambo? Jag börjar bli stressad av ålder, vi är båda 30 och jag blir arg att vi inte börjat tidigare, hade jag vetat att det tog såhär lång tid hade man ju tänkt annorlunda..

Jag förstår verkligen din känsla av att vara rädd att det ska märkas på jobbet. Det var jag med men tyckte nästan att det blev som vanligt så fort jag kom till jobbet, som att man tog på sig en mask och bara körde på! Drömde inatt att jag var gravid och blev såå glad. Så sorgligt när jag vaknade och insåg att det bara var en dröm. Vad bra att du ringde! Då gäller säkert det oss med mitten av februari hehe eftersom vi ligger lika i fas, typ en månad kvar ju.

Jag förstår dig ändå helt, väldigt svårt ämne att prata om och pressen ökar ju också när man berättat för andra att man försöker.. Starkt av dig att söka psykologhjälp, det har jag också funderat på att göra om det här drar ut mer på tiden..

De symptomen låter lite som pco/pcos ändå men sen kan det vara omställningen för kroppen också såklart. Håller tummarna för att det inte är något som strular för dig! Har de inte nämt det när ni varit inne och gjort ultraljud/tagit prover så borde det ju dock inte vara något? Men ja, visst analyserar man mycket!! Googlar allt man kan. Jag minns inte hur många äggblåsor de så att de såg men runt 20 stycken tror jag!

Jag känner också stressen kring ålder! Vi är båda också 30. Egentligen är det väl ingen hög ålder eftersom man får göra IVF ända till 40 men jag vill ju inte vänta hur länge som helst.. längtan och barnlösheten tär mer än jag nånsin trott.

Ja gäller att vänta in tiden med läkaren nu och försöka på egen hand så länge. Drömmen hade ju varit att bli gravida på egen hand!

Vi som börjat med fertilitetsutredning

INNEHÅLL