Nervernautanpå skrev 2018-03-30 21:02:54 följande:
Det har naturligtvis varit jättejobbigt för honom. För oss båda. Men nu har det gått ett antal år sen han fick veta och det finns 0 spermier. Så finns ingenting vi kan göra åt saken. I slutändan får man ta det för vad det är. Antingen skaffar vi barn på detta sätt eller inte alls. Och att aldrig få barn har inte känts som ett alternativ för nån av oss. För mig känns denna donation som att få någons njure... eller lunga eller ja vad som helst. Det är ju inte det egentligen. Men jag vet att mitt framtida barn kommer få världens bästa pappa och det är viktigast. Och han känner samma. Men precis i början var det jobbigare naturligtvis.
Jag håller med dig helt. Jag har varit ok med donation sedan start, har tom erbjudit mig dubbeldonation om det skulle kännas bättre för mannen bara jag upplever en graviditet. Min man har varit väldigt noga med att vi ska hitta en donator som liknar honom till en början men nu struntar han i det med. Det har varit oerhört tufft för oss båda måste jag ändå säga men kärleken är stark och detta skulle knäcka många relationer men vi är fast beslutsamma om att vi ska ha en familj ihop.