En pappa som väljer bort sina barn.

En skyldighet mot sina barn slutar när dom blir myndiga, allt annat efter detta handlar om kärlek, omsorg och att man vill hjälpa.

Nu gavs jag inte denna möjlighet, istället gavs jag möjligheten att lämna detta bakom mig, jag fick en andra chans i rätten, barnen var vuxna nog att förstå vad det handlar om, dom fick ett val som dom alltid kommer minnas och bära med sig genom livet.

A har blivit hårdare bedömd än många andra barn, hon kommer även bära med detta beslut resterande del av sitt liv. Jag däremot har tilldelas möjligheten att gå vidare i livet, tack vare sista rätte gånger.

Jag valde anställning nu sista året, tjänsten innebar många och långa personlighetstester, där en fråga ofta dök upp, vad har du för relation till dina föräldrar? jag som har en bra relation till mina kunde även göra dessa till förebild, jag fick jobbet och fick strålande testresultat på personlighetstesten.

Efter anställning så utfördes även en mycket omfattande säkerhetsprövning, där cheferna/HR blev helt överraskade när jag svarade jag hade barn. Där man utgår hur jag kan styras externt via på tryckningar som via skulder osv.

Med tanke på dessa personlighetstester och frågor, dom var både muntliga där två chefer ställde frågor eftervarandra i tät följd, skulle jag klarat dessa om jag var med om A:s uppväxt, mest troligt inte, man ges ingen tid till eftertanke.

Hon var 14 när hon bad om hjälp med mamman, därefter fick jag tillgång till alla händelser som soc skicka på begäran från tingsrätten, att läsa allt som hänt dem undertiden var sårande o ledsamt och se, man kan tro att en mamma som jobbar som kurator skulle ha kunskap att be om hjälp eller vika ner sin stolthet för barnens skull o bästa, nej det gjorde hon inte, hon hindra istället barnen från att kontakta sin pappa.

Som pappa så kan man inte älska sin barn på avstånd, man älskar dom i sin närvaro ,i ömhet ,i förståelse, man älskar sina barn i handlingar.

Vi flytta tillbaka till samma stad, i samband med flytt och att jag ändå hade advokat via hemförsäkring så passa vi på att upprätta arv i samma veva som tvisten, man kan se det som en bonus när man ändå använder försäkringen. Arv är inget barnen behöver eller ens får veta om att detta upprättades, samt den är fri och ändra under livets gång.

När man inte får vara närvarande som vid födelsedagar osv så känner man inte sina barn, man vet inte vem dom blivit och hur dom är som person, nu när dom når vuxen ålder så är det barnets uppgift att frigöra sig från sina föräldrar, då handlar det inte om att bry sig, det är en naturlig väg barnet följer. enda jag kan göra är att låta dom vara välkomna, man har släppt konflikten, man har gått vidare med livet, man kan inte sörja ett helt liv, tvisten öppna dörren för mig att nå friheten och gå vidare.

Sedan att jag fått bekräftat att ex var en dålig mamma åt barnen, samt att hennes handlingar och bråkande visa sig ha stor inverkan på barnens mående o hälsa och utveckling är konsekvens av hennes handlande. Mamman har utbildning hon borde veta bättre.

Detta kan vara en anledning till att målet lades under sekretess, tror inte det bara gällde all bevisning jag la fram om vad som hänt, samt polis, grannar osv, utan för att det är även socialtjänsten som bestämmer vad som är bäst för barnen.

Jag ställde frågan varför detta ska ske inför lyckta dörrar och under sekretess, där domare förklara att det var för att skydda barnen att något av detta kommer ut.

Men å andra sidan det som hänt barnen under ensamma vårdnaden hos mamman är ingen rolig läsning, folk har svårt att förstå hur det som hänt är möjligt, där vänner o familj måste läsa själva i utredningen för att förstå att det jag berättar är sant.

Har lite svårt att förstå TS osammanhängande resonemang, men det verkar som att TS både ser sig som ett offer men samtidigt vill straffa sina barn genom att redan nu planera att aldrig mer träffa dem och försöka göra dem arvlösa. Jag förstår inte varför. 

Min son har en strulig pappa, som inte klarat av att vara närvarande i perioder, men aldrig att han skulle tappa sin kärlek till sonen. Om jag hade varit en mamma som hindrat deras umgänge osv så hade han aldrig tänkt tanken på att straffa sonen? 

Jag kan inte förstå hur TS resonerar alls. 

Vad många inte förstår är att efter barnet fyllt 12 år så är umgänget barnens val och aldrig förälderns samt man har ingen laglig rätt att träffa dom om barnet inte vill det själva. Därför rekommenderas jag att lägga på locket samt acceptera att vi inte kommer träffas. Varav vi har utfört detta med arv, sambo kunde inte köpa in sig i förrabostaden, advokat avrådde då hon inte hade belopp som krävdes ca 2,8 milj för att nå 50% ägande, skuldebrev osv avfärdades.

Hon vill inte heller bo i en bostad hon inte själv äger, samt hon har egna barn.

Barn fick frågan om dom vill träffa mig för bara ett år sedan, svara nej, dom är tonåringar, dom kommer med största sannolikhet inte ändra sitt val fören dom är vuxna , lägger man sedan in lojalitetskonflikt , sitt frigörande från förälder sin tonårs period osv så är chansen att dom ska ändra sig mycket marginell om inte obefintlig, samt jag har oxå ett liv, jag har rätt att vara lycklig jag har rätt att lämna detta bakom mig, därför accepterar man att jag kommer inte träffa barnen, även om dom vill träffas så måste dom få det för sin mamma, hon är vårdnadshavare och kan nu med senaste domen stoppa barnen från att kontakta mig, hon har rätt att göra det tills dom fyller 18 år, precis som alla föräldrar så kan man hindra sina barn från att gå ut och exempel supa på stan osv. i mitt fall där en relation kan anses skadligt för den äldre, en skyldighet hon har som vårdnadshavare, den äldre har som sagt en nedsättning som utgör att hon är bättre skyddat av lagen till vårdnadshavarens fördel. som exempel jag tagit upp där mamman tog bort mobil osv samt gav henne rumsarrest det halvår hon ringde pappa( hon var 14 år), rätten ansåg att mamman gjorde rätt med tanke på hennes tillstånd, liknande med frånvaron från skolan, är man sjuk så har man rätt att frångå skolplikten som i detta fall hemma 2 år. Allt detta stödjs även av socialtjänsten. Vad än jag gör så kommer jag inte nå dessa barn.