En pappa som väljer bort sina barn.
Den här tråden får mig att må illa. Jag har själv en pappa, narcissist så det skriker om det. Vi har ingen kontakt idag i princip trots att vi bor i samma stad. Enligt han är ALLT mitt fel, och min mammas fel. Men varenda frisk människa ser att det är HANS fel. När man väljer bort sina barn, oavsett anledning, så är man den som gör fel. Det ligger garanterat nånting mer bakom om du trots att du "kämpat" för dem, inte får träffa dem alls. Då hänger det inte på bara dom, du måste då gjort fel val i nånting. Annars tappar man inte vårdnaden om sina barn, det gör man inte om man är en bra förälder.
Och att du säger till din 10 åriga dotter, att hon valde bort dig, inte tvärtom. Hon var 10år!!! Om hon nu inte ville bo hos dig så är det fortfarande hos dig felet ligger, då kändes det uppenbarligen inte bra för henne att va hos dig. Och så som jag uppfattar dig utav texten, så är du så lik min pappa, och då förstår jag att man inte trivs. Bara det att du säger att det är A:s fel, hur mycket mer säger du är hennes fel? Hur mycket andra saker gällande henne klagar du på? Ganska mycket skulle jag tro. Men det håller du nog inte med om själv, för du är en narcissist, du gör ju aldrig fel, nej Gud nej. ALLTID är det någon annans fel.
Måste bara säga att jag nästan tycker det är bra att ni inte har kontakt, men jag tycker barnen skulle få vara äldre och själva ta beslutet. Man blockar inte sina barns nummer, nej. Men om dina barn som äldre blockat ditt nummer, så ja, det vore okej. Men att du som förälder, ens nekar dom att försöka ta kontakt, det är så fel.
Anledningen till att du inte nämner dina barn för din nya kvinna eller nya stad är enkel. Du skäms, du vet att DU har gjort fel och du vill inte att det ska komma ut, för du är ju perfekt. Och sålänge du inte kan skryta om barnen är de inte värda och nämnas enligt dig.
Tyvärr tror jag att du som narcissist aldrig blir frisk, för som sagt, du är en narcissist, självinsikt finns inte. Men jag hoppas ändå att dina barn växer upp och inser att dem inte gjort fel, att dem klarar sig alldeles utmärkt med en förälder som älskar dom villkorslöst. För dom har inte gjort fel, dom är barn.