Anonym (Livet hittar andra vägar.)

Äldre 16 Mar 23:14

133 svar

En pappa som väljer bort sina barn.

Har skrivit förut, men nu med rätt rubrik, varför jag väljer bort barnen!

Vi hade en vårdnadstvis som på gick länge,gällande våra två tjejer (A 10 år och S 8 år)
Allt hade fungerat perfekt under flera år, delat umgänge.

Sedan hände något underligt, barnens beteende förändrades och jag bemötes av att ena barnet A sa: "jag vill välja själv när jag ska vara med dig"

Det blev A:s vilja, hon kom inte medans S fortsatte komma, hon ville fortsätta komma fast mamman kunde sitta med A i famnen och berätta att A inte ville komma, för att sedan fråga S om hon vill åka,S jag vill åka till pappa.
Mitt och S umgänge fortsatte, vi hitta på massor av saker, jag har mycket god ekonomi,Givetvis börja S berätta till A vad vi gjorde och sakerna hon fick, A blev mer lessen när jag kom och hämtade S, hon sluta hälsa och såg allmänt lessen ut när vi for.
Efter några månader stoppar ex allt umgänge, S får inte komma för det skadar A.
Tingsrätten många månader efter, domaren startar upp umgänget, först helg som ökas över tiden till nästan halvtid, han ser inget som pekar på att jag är en sämre förälder.
Efter ett halvår får jag samtal från soc , nu stoppas umgänget igen, larm från skolan att A faller i skolan, hon faller i egna tankar, hon har svår med inlärning, hon undviker vuxna personer.
Känner hur soc anklagar mig direkt i telefon, blir en ny utredning, en jag aldrig gått igenom berättar handläggaren,
Jag berättar allt och frågar om det bara beror på mig, soc svarar inte på frågan, men påpekar att det är viktigt att lyssna på barnens vilja och uppleverser.

Utredningen drar ut på tiden, jag får inte träffa A eller S något, från första samtal tills utredningen är klar så har det nu hunnit gå 8 månader, soc drog över tiden från rek utredningstid med drygt 2 månader.

Under utredningen fortsätter jag jobba med mitt företag, en dag tar vi en kaffe på Statoil , På väg ut till företagsbilen hör jag A och S ropa pappa,pappa, jag tittar dit, ser att mitt ex tar tag i dom och föser in dom i bilen igen, dom får inte komma fram o hälsa. På kvällen kände jag hur jag blev mer förtvivlad över allt med barnen.

När jag gick ut med kompisar kunde människor helt plötsligt säga, jag vet vem du är, ingen fara med det, men när det händer för 10 gången på några månader så börjar självkänslan brytas ner.
Tar en ledighet och far ner åt landet, på väg hem hamnar vi bakom en lastbil med släp, hojen framför viker ut först, men stannar upp bakom lastbilen, han tittat på mig, okey en player ser jag, vi är i vänster filen och för att sedan ge allt, vi passerar lastbilens front och jag ser polisen tar radar, polis mannen jätte glad, 176 kmt, jag kör en extrem sport bil,R1 försvann i fjärran stannade inte, efter lite prat om dom tog mig eller mc som bara låg någon meter framför kom vi överens, 145 kmt, på 110 väg, blev 1 månad med överklagning,.
Men en kväll under spärr tiden tar jag bilen till Ica, klockan är nästan 23 en torsdag kväll, ser ingen jag känner, har ca 900 m till affären, direkt på morgonen ringer en kompis, hör att du tog bilen igår?, jag oj Umeå är verkligen en lite stad.

Börjar avsluta mina jobb och packar flyttlastet,jag köpte en tomt i den nya staden jag var till, som det är i Umeå gör att jag inte kan bo kvar.
Bygger mitt drömhus, tar två år, först får jag vara sjukskriven några månader för depression, läkaren umgås med din familj och träna, prata även med psykolog och fick antidepressiva tabletter.

Vad är rätt och fel?

Efter att jag bott in mig i den nya staden träffar jag en ny, jag berättar inget om barnen, hon har barn i samma ålder som mina tjejer, hennes barn har frågat ifall jag har barn, nej har jag sagt,

Ska jag berätta att dom valt bort mig?Det var inte mitt val och avsäga mig rätten om mitt föräldraansvar, dom skulle inte förstå.

I Februari i år ringde mobilen, det var mina tjejer som ringde, vi prata i 1,5 timme, dom berätta att att dom inte trodde det skulle bli såhär? dom berätta att dom bet kompisar fara förbi huset jag bodde i, bara för att titta, dom berätta att dom byggt ett staket och gjort om infarten, ändrat på buskar, att dom saknar kompisarna dom var med när dom var hos mig, att mamma hade lovat dom att hon skulle ringa till dom så dom kunde leka igen.

Dom fråga varför jag inte varit på deras skolavslutningar, Lussia, eller födelsedagar., det har gått 4 år sedan jag såg dom sist. Oj så tungt samtal, mysigt men fullt av sorg, vid frågan varför jag flyttat så svara jag att det var A:s val, hon har valt det själv, berätta hur lessen jag blev.

Det är inte mitt val att jag inte kan uppmärksamma skolavslutningar, Lussia ,födelsedagar,utvecklingssamtal.Jag får inte natta dom mer,skjutsa dom till något, eller ens stötta,trösta, undra eller fråga något.
Vi får helt enkelt ingen naturlig plats i varandras liv.

Berätta att allt var sålt, deras cyklar, ja allt. jag var tvungen, kan inte inreda rum åt dom när jag inte får träffa dom.

Mina tjejer är totalt ute lämnade åt sin enda förälder,dom dela hennes värderinga,humor och vanor, mamman hade inte ens i närheten berättat vad som verkligen hänt, efter att hon fått reda på samtalet så skicka hon värdens äckligaste sms.

A och S ville vi skulle träffas, mamma hade visat på kartan vart jag bodde och att jag flyttat ifrån dom, som dom nu vet varför jag flytta.Den riktiga sanningen.

Frågan jag ställde mig är nu när dom vill träffas är?

Hur ska det umgänget se ut?har dom blivit människor jag tycker om?får dom mig att må bra?Ska vi fira storhelger tillsammans?kommer frågan upp varför jag flyttat/lämna dom, ska jag påminna dom om det egna valet?, inte säkert det är det rätta alternativet.
För att få en bra relation måste man ställa upp för varandra,sträcka ut en hand, men om jag upplever relationen som olustig och jag fylls av dåligt samvete, är det inte då en inbillad plikt att man måste umgås?

Att välja bort dom får naturligtvis konsekvenser,men dom kan vara många gånger lättare och bära än att ständigt leva med dåligt samvete.(förklaring längre ner)

VARFÖR FÖRNEKELSEN att jag har barn,varför berättar jag inget om dom i min nya stad? nya familj.

Som förälder har man bara en chans,får jag hela mina barns uppväxt på mig att skapa en en god relation med mina barn så man kan lyckas , men får man inte chansen och då blir konsekvenserna till att misslyckas större när dom snart är vuxna.

Varför vet ingen i min nya stad om tjejerna?

Varför ska jag ifrågasättas varför jag inte träffar mina barn?
När den självklara sanningen är att en förälder bara ska älska sina barn oavsett vad!!!!
Varför ska jag leva med den frågan när jag inget kan göra, jag har en konstig förmåga att dra uppmärksamhet till mig.
Jag bygger mitt hus i all ensamhet, far ner till bygghandeln, tar en kaffe och pratar med folk, efter en stund, är det du som bygger där?, det byggs flera hundra hus i staden jag bor i, hur kan dom snappa upp mitt?visst den är jävligt speciell och arkitektritad. men ändå?
Nu i veckan så knackar det på dörren vid kl 10, jag öppnar där står brevbäraren?
Har jag skotta dåligt tänkte jag, eller har han ett paket?
Det han frågar är : jag måste bara veta historien hur den där bilen hamnat här?
Han pekar på firmabilen, jag kör ännu samma loggor jag kör i Umeå, min bank tyckte helt klart du inte ska byta loggor, med dina rekommendationer på nätet kan du inte byta logga, då får du börja om.
Jag berätta varför men med en annan historia, inget om tjejerna, han är det du?
som han visste vem jag var, han berätta att han flyttat från Umeå för 18 år sedan, men brukar fara upp en gång per år.Inte säkert han visste något om mig, men om företaget.

När jag blev sjukskriven fundera jag på mitt liv, är det värt o leva, ska jag pocka ut mina miljoner i kontanter och ge till nära anhöriga, läkaren tvekade inte en sekund på sjukskriva mig, min psykolog lärde mig hur jag hantera positiva negativa människor, jag hade en svår väg tillbaka, är så glad inget vet vad jag gått igenom, jag slipper frågor, jag hittar tillbaka, det tunga vara att tjejerna hörde av sig, men efter mitt ex sms, så förstod jag finns inget som ändras hos henne, hon var glad jag flyttat, hon håna om soc, hon är själv kurator och jobbar med dom dagligen, jag förstår att hon kommer fortsätta kriga, fortsätta ge tjejerna fel information, vad som hänt, därför är jag glad, jag inte berättat om dom i min nya stad.Hon är förundrad över att jag för det jag ger hennes tjejer,,leka o umgås få dom o känna en närhet och omsorg , en kärlek fast det inte är mina barn,ja om hon bara visste ,,,ingen vet att jag får en ny chans i livet., blev att jag blockera tjejerna så dom inte kan ringa, inte bara för min skull utan för att mamman har så negativ inställning, varför utsätta tjejerna för något, bättre dom får tro på mamman än att veta hela sanningen. Barn kan välja själva enligt lag, barnens vilja och rätt, bedömningen om mognad är hur tydligt ett barn uttrycker sig i samband med omständigheter, vare sig det är med påverkan från mamman eller eget val,men så är historien här,därför får aldrig A eller S träffa sin pappa igen.
Därför flyttar pappor ifrån, även om historien är riktigt ner kortad, så finns den nu på nätet,en pappa som väljer bort sina barn.

Anonym (Livet hittar andra vägar.) Trådstartaren

Äldre 17 Mar 12:09

#6

Anonym (Nej) skrev 2018-03-17 08:50:25 följande:

Du kommer inte att få andra svar I den här tråden.

Du kan INTE skylla på barnet att det blev så här! Det är INTE hennes fel. Att du inte kan se det är skrämmande.

Och att du förnekar dina barn och så fruktansvärt hemskt, vet inte ens vad jag ska säga om det.

Förstår att jag inte kommer få andra svar, helt riktigt, nu handlar det mer om beslutet jag tar att inte ha kontakt med mina barn.

Varför? många jublar idiot åt mig.

Mamman har klargjort från start i vårdnadstvisten att hon ska ha barnen för sig själv, för mig har hon redo gjort att hon fött dom och mår dåligt veckorna hon inte har barnen, sedan har som sagt hon utfört och vunnit vårdnadstvisten, tillväga gångs sättet är både brutalt och helt hänsynslöst. Hon använde sin kunskap som kurator att bryta ner mig psykiskt samt att hon påverka den äldre dottern att alliera med henne.

När allt lugnat ner sig och jag mår som sämst år 2, skickar mitt ex en redogörelse att hon ska ha ensam vårdnad,ett papper jag bara behöver skriva på, sedan skicka in den till socialtjänsten, får ett mail från handläggaren om jag god tycker till att ex får ensam vårdnad, ja skriver jag, jag får ändå inte träffa tjejerna, behöver ingen redogörelse heller, vet redan vart du står i ärendet, så lätt funkar det o skriva över vårdnaden.fick inte heller beslutet skickat till mig, men jag bad inte om den heller, jag var som sagt mycket dålig då, efter allt jag gått igenom.
Såna beslut kan en 45 barnlös kvinna på socialtjänsten göra.

Nu när A och S tog kontakt, så hade mamman berättat att jag skrivit över vårdnaden själv, hon berättar allt till A men på så sätt får man ett allierat barn.

Samtidig meddelade hon att hon kommer fortsätta kämpa för sina barn, att det är ingen ide att jag försöker igen.
Så nej jag kommer inte försöka igen, jag var tvungen och byta liv helt, flytta ifrån vänner bekanta, allt för att hitta mig själv igen, jag kan inte möta mina barn på stan och inte få hälsa på dom, borde vem som helst förstå, mina vänner förstår.

Det dottern fick veta är att det var hennes egna val som gjort det så här, vad hon inte vet är att mamman gör allt för att utnyttja hennes val.
Hon är tonåring nu och förstår vad hennes val innebar, jag berätta nu kan jag inte hjälpa er mer.

Mitt ex mamma har från dag ett jag träffade henne smutskasta hennes pappa, allt från hur han sålde radhuset dom bodde i, till att han tog pengarna själv, hur han valt jobbet före henne och barnen, ja hur mycket som helst, var som det hade hänt igår, tills en dag när pappan kom på ett kalas, då börja ex mamma igen på han, pappan svara men snälla Margareta kan du inte släppa det nu, det är 30 år sedan vi gick isär.

Så mitt ex har det i bagaget, hon kommer inte ge sig, det sitter i hennes DNA,hon är uppvuxen med att snacka skit om sin pappa, nu gör hon likadant, hon har blivit sin mamma.

Därför backar jag långt och vet att det är lönlöst, nu vet mina barn varför jag flyttat,att det är hennes val. för mig var det en befrielse och få berätta, en stor sten lyftes,
Jag ska inte ge mig in i någon ny lång kamp, jag var tvungen och fixa ett nytt liv, ett liv utan A och S , ett liv utan bråk, ett liv utan psykisk misshandel.

Nu har jag ett nytt liv, varför ska jag förstöra det, börja tvista igen kommer mest troligt ta hårt på mig, så nej.får man en chans till i livet, spec med uppoffringar jag var tvungen o göra så nej. nu behöver jag inte leva med att alltid få höra något, eller få frågor om barnen, ingen vet, och jag mår bra igen.

Anonym (Livet hittar andra vägar.) Trådstartaren

Äldre 18 Mar 10:03

#14

Anonym (Serious?) skrev 2018-03-17 13:23:52 följande:

TS, du pratar mycket om dig själv...kan du beskriva dina döttrar? Kan du ge A och S vardera fem positiva egenskaper?

A:
1.
2.
3.
4.
5.

S:
1.
2.
3.
4.
5.

Om inte en mamma vill samarbeta så har man en evig kamp, en kamp som tär och förstör barnen, barnen känner av och upplever bråket,vare sig jag gav mig i kampen för att det skadade min dotter så valde mamman och fortsätta, hon fortsatte hänsynslöst, jag såg skadan hon oförstående tillämpa barnen, hon prata öppet om den med barnen och barnen fråga mig om saker mamman sa,hon drog in barnen i tvisten, en tvist barnen inte ska behöva ta eller uppleva.

Positiva egenskaper Vad jag säger

1. Glad 1. Jag älskar dig!
2. Nyfiken 2. Du är viktig!
3. Pratglad 3. Jag är stolt över dig!
4. Smart 4. Du får säga nej!
5. Ide'rik 5. Jag förstår dig!

Egenskaperna är radade efter hur vårdnadstvisten utvecklades, när umgänget startade om och umgänges tiderna ökades så var flickan glad och nyfiken, hon pratade glatt och var glad att nu är tvisten över, sedan börja mamman fortsätta kampen med andra vändan till soc, vart frågorna dök upp igen ,smart, hon fråga varför mamma sa att jag var si å så om mig, jag sa du får säga vad du tycker, om du vill umgås med mig, du får säga nej.

Anonym (Livet hittar andra vägar.) Trådstartaren

Äldre 18 Mar 10:17

#16

Tildurrr skrev 2018-03-17 16:45:11 följande:

Den här tråden får mig att må illa. Jag har själv en pappa, narcissist så det skriker om det. Vi har ingen kontakt idag i princip trots att vi bor i samma stad. Enligt han är ALLT mitt fel, och min mammas fel. Men varenda frisk människa ser att det är HANS fel. När man väljer bort sina barn, oavsett anledning, så är man den som gör fel. Det ligger garanterat nånting mer bakom om du trots att du "kämpat" för dem, inte får träffa dem alls. Då hänger det inte på bara dom, du måste då gjort fel val i nånting. Annars tappar man inte vårdnaden om sina barn, det gör man inte om man är en bra förälder.

Och att du säger till din 10 åriga dotter, att hon valde bort dig, inte tvärtom. Hon var 10år!!! Om hon nu inte ville bo hos dig så är det fortfarande hos dig felet ligger.

Måste bara säga att jag nästan tycker det är bra att ni inte har kontakt, men jag tycker barnen skulle få vara äldre och själva ta beslu

Man blockar inte sina barns nummer, nej. Men om dina barn som äldre blockat ditt nummer, så ja, det vore okej. Men att du som förälder, ens nekar dom att försöka ta kontakt, det är så fel.

Tyvärr tror jag att du som narcissist aldrig blir frisk, för som sagt, du är en narcissist, självinsikt finns inte. Men jag hoppas ändå att dina barn växer upp och inser att dem inte gjort fel, att dem klarar sig alldeles utmärkt med en förälder som älskar dom villkorslöst. För dom har inte gjort fel, dom är barn.

Om du kan läsa så har jag inte tappat vårdnaden utan avsagt mig den, för den enkla anledningen att mitt ex ville ha den själv, hon ville ha den själv för hon vill inte samarbeta ang barnen, nu får hon flytta och göra som hon vill med barnen, hon behöver ingen inblandning av mig, det var hennes önskan.

Var 5 person delar din uppfattning, dom kan inte rättsystemet eller förstår hus soc jobbar,dom förstår inte hur en mamma kan neka sina barn umgänge, hur dom använder barnen för att nå sina mål,hur sedan barnen blir påverkade av tvisten och får leva i ett ständigt åt tagande i tvisten, prat med socialtjänsten och måste ställas i konflikt med sitt tänkande ang relation,även om dottern vill ha umgänge så får hon inte det nu för mamman.hon är rädd och såra mamman och kan på så sätt säga nej igen om jag tar upp tvisten, även om hon vill träffas.

På grund av dessa åsikter och att var 5 person bildad och delar din uppfattning så berättar jag ingenting om barnen. jag ska inte behöva få en åsikt av den typen när dom inte förstår vad som hänt.

Anonym (Livet hittar andra vägar.) Trådstartaren

Äldre 18 Mar 12:26

#19

Anonym (Serious?) skrev 2018-03-18 11:36:34 följande:

Vilken av dina döttrar beskriver du? A eller S? Eller har de precis samma personlighet?

Egenskaper Resultat av egenskap

Positiv Hon ville vara med mig.

Skolans charmör Omgivningen drog till henne, alla killar i
klassen ville vara ihop med henne.

Egenvilja Hon våga trotsa mamman, hon ville åka till mig,ville lära sig nya saker, som slalom, idrott, en kämpar vilja.

Kärleksfull Hon älska närhet,gilla o lyssna på sagor/historier.

Påhittig/levnadsglad Kom på egna lekar, en dagen var inte lik den andra.

Anonym (Livet hittar andra vägar.) Trådstartaren

Äldre 18 Mar 16:43

#21

Anonym (Serious?) skrev 2018-03-18 14:58:58 följande:

Och dessa fina döttrar vill du inte kämpa för?

När jag blev sjukskriven fick jag hjälp,psykologen läste utredningen som socialtjänsten gjort.
Hans svar var ligg lågt, som jag ser det har socialtjänsten och mamman kört över S vilja totalt, hon är helt ute sluten, mycket kanske för hennes låga ålder 8år.
Hon vill ha kontakt, men hennes kontakt stoppades för det skada A .A mådde dåligt av att jag och S fortsatte träffas.

A är som sagt allierad med mamman, men inte S.

Samtalet som kom nu i Feb hade psykolog redan förutsagt att den kommer komma, viljan, nyfikenheten är för stark, men du måste vänta in S, när hon ringer är hon redo och ta upp kampen, låt lejonet i henne växa och vakna upp på allvar.
Hon var i bakgrunden under samtalet, mobilen var på högtalare, hon hörde att hon måste bråka på mamma för att vi ska träffas, att det är deras egna val som gäller. mer skulle jag inte göra.
Det kan vara S som fått till samtalet men är ännu kuvad av sin äldre syster och mamman.
S kommer börja bråka på mamman och det är vad som krävs när mamman är som hon är,bråket kommer gå så långt att mamman måste släppa S.
A kommer vara svår och nå,

Därför är A mobil blockerad, inget hon vet om, enligt mig så har mamma gjort något så hon inte kan nå mig.

Tills det lever jag mitt liv, det kommer en dag S hör av sig, mest troligt ligger den dagen inte långt bort, inom 2-3 år ,vilja har hon, bara att hon inte haft verktygen, nu har hon dom, med dom verktygen kan det mycket väl bli att hon kommer på heltid.
Ju mer mamman bråkar emot dess mer vinner jag.

Som tidigare, folk hatar att man använder det här sättet, att man ska spräcka upp en relation för att vinna en annan, det värsta är att alla vet att den mycket väl fungerar, spec när det funnits en fungerande relation, men tvångsmässigt bröts mot hennes vilja.

Jag har inte valt denna krigföring, det har mamman gjort!

Anonym (Livet hittar andra vägar.) Trådstartaren

Äldre 18 Mar 18:44

#24

Regndamen skrev 2018-03-18 17:19:24 följande:

Men du skyller ju på dina barn. Du påstår att de har valt bort dig. De är barn, du är vuxen. Det är ditt fel, inte dina barns.

Enligt soc så skulle jag lyssna på barnet,hennes val var avgörande, det vet A om hon fick sin vilja igenom, sedan att mamman favorisera henne visste hon även om, hon fick dom bästa kläderna, medans S bara fick hennes begagnade, vilket S ofta påtalade, hon vill oxå ha nya kläder, ny cykel osv.. vilket även var en stor anledning hon fortsatte komma till mig. jag behandla dom lika.

A:s val var även avgörande för umgänget för S, så även där strunta dom i S vilja, det påpekade även domaren, kan ni inte dela upp barnen imellan er, nej skrek ex hon vägrade.

Anonym (Livet hittar andra vägar.) Trådstartaren

Äldre 18 Mar 19:02

#25

Anonym (Serious?) skrev 2018-03-18 17:41:02 följande:

Jösses, man undrar vem som är barnet och vem som är den vuxna i detta???? Du beter dig, och resonerar, som ett litet barn som inte förstår bättre. Är det inte dags att växa upp? Dina barn är BARN, du kan inte hålla på att resonera om dem som att de är vuxna, återigen, de är BARN. Börja ta ditt ansvar, sluta skyll ifrån dig, och sluta jämföra dina barn! De känner att du favoriserar!

Väx upp och visa att du älskar BÅDA dina barn, villkorslöst, om du nu har någon aning om vad det betyder?

Varför startar jag två linjer? mycket för att bolla iden med mig själv, veta hur jag ska agera, den rättsliga vägen funkade inte för S, vilket min psykolog också insåg när han läst allt, vikten var bara lagd på A intresse, S var bort glömt och fick inte sin vilja. S glömdes bort av soc för hon tyckte annorlunda. har inte hon ett val, precis som sin syster?

När du går upp och läser ex tiduuur vad den personen skrivit så ser du vad som gått fel, en process som handlar om krig, baktalning, pappan har gått på och blivit bitter, han börjar anklaga hit och dit.
I samma så stycke ser du även hens frustration över allt över pappan, hen kan bara inte lägga allt bakom sig, det gnager i hens tankar, det är den känslan jag kommer vinna på, det är den som S kommer plocka fram, hon vet att hennes vilja kommer segra, det gjorde det för hennes syster.
Hon har verktygen nu, låt den gro. En tjej i tonåren kan ha det värsta humöret av dom alla.
Mina ord var väl valda när dom ringde, därför berätta jag om hennes val, att det var därför det var som det är.

Anonym (Livet hittar andra vägar.) Trådstartaren

Äldre 18 Mar 19:28

#28

Tildurrr skrev 2018-03-18 19:15:41 följande:

Det här va intressant, du menar att den känslan jag har över min pappa, eller? Är den känslan som kommer få din dotter att komma till dig i framtiden?

Isåfall är du mer blind än vad jag trodde, den känslan kommer få dina barn att inte vilja se dig igen. Dom kommer också antagligen vilja försöka en relation först, för dom tror att det är dom som gjort fel, men dom kommer ganska snabbt inse att det är dig det är fel på. Dom kommer inse att du är en självisk narcissist som dom inte vill ha i sina liv. Och det hoppas jag dom gör fort.

Börjar med o beklaga din sorg över pappan.

Förstår att du inte fick ett val av han, vem du ska välja när dina föräldrar skilde sig och du inte träffa han.
Beklagar också sorgen att han fortsatte kriga, även det sårade dina känslor.

Men hade du fått en förklaring som betyder något, att du får välj själv, hade inte din uppfattning ändras?, skulle pappa slutat kriga,och sagt att du är välkommen till han, hade du tänkt annorlunda?
Om du visste att din pappa backat och fortsatte inte kriga, för att det skadar dig, hade det fått din bild av pappa o se annorlunda ut, än den du har idag?

Anonym (Livet hittar andra vägar.) Trådstartaren

Äldre 18 Mar 19:34

#30

Anonym (Peter) skrev 2018-03-18 19:19:00 följande:

Ännu värre, mamman favoriserar storasyster och pappa låtsas att hon inte finns.
Det kommer bli många års terapi för henne framöver.
Se din del i detta TS.

Dom finns, bägge två, bara att S måste växa upp lite, då kan dom stötta varann, A kommer vika för mamman, S måste få en egen vilja, S kommer få en stark vilja, mycket starkare än A, hon kommer hjälpa dom bägge två. går jag in i krig nu, den kommer ta 1,5 år, risk att A ändrar sig, och dom kan ännu hålla borta S precis som dom gjorde sist.Får jag S med mig kan ingen stoppa umgänget.

En pappa som väljer bort sina barn.

INNEHÅLL