En pappa som väljer bort sina barn.

Enligt soc så skulle jag lyssna på barnet,hennes val var avgörande, det vet A om hon fick sin vilja igenom, sedan att mamman favorisera henne visste hon även om, hon fick dom bästa kläderna, medans S bara fick hennes begagnade, vilket S ofta påtalade, hon vill oxå ha nya kläder, ny cykel osv.. vilket även var en stor anledning hon fortsatte komma till mig. jag behandla dom lika.

A:s val var även avgörande för umgänget för S, så även där strunta dom i S vilja, det påpekade även domaren, kan ni inte dela upp barnen imellan er, nej skrek ex hon vägrade.

Börjar med o beklaga din sorg över pappan.

Förstår att du inte fick ett val av han, vem du ska välja när dina föräldrar skilde sig och du inte träffa han.
Beklagar också sorgen att han fortsatte kriga, även det sårade dina känslor.

Men hade du fått en förklaring som betyder något, att du får välj själv, hade inte din uppfattning ändras?, skulle pappa slutat kriga,och sagt att du är välkommen till han, hade du tänkt annorlunda?
Om du visste att din pappa backat och fortsatte inte kriga, för att det skadar dig, hade det fått din bild av pappa o se annorlunda ut, än den du har idag?

Dom finns, bägge två, bara att S måste växa upp lite, då kan dom stötta varann, A kommer vika för mamman, S måste få en egen vilja, S kommer få en stark vilja, mycket starkare än A, hon kommer hjälpa dom bägge två. går jag in i krig nu, den kommer ta 1,5 år, risk att A ändrar sig, och dom kan ännu hålla borta S precis som dom gjorde sist.Får jag S med mig kan ingen stoppa umgänget.

Barnen vet bara om att det är A:s val,att mamman inte vill att jag träffar dom, att jag älskar dom och var jätte sårad, men att dom har ett val, det är deras egna val, mamman säger ännu nej och jag kan inget göra då, utan dom måste bråka på mamman för att få träffa mig, gäller både A och S, som sagt med en går det inte.

Hur gamla är barnen idag?

Ser ju att du skrivit 10 och 8 i ts, men samtidigt säger du att det var A.s val att hon inte ville träffa dig och att det var för 4 år sedan... menar du då att hon var 6 år när du beslutade dig för att lämna dem?

Nej Glöm det där förresten. Jag läste precis raden "tillit är något man förtjänar" (skrivet av en pappa till sin dotter) och jag känner mig så jäkla äcklad. Jag vill inte läsa mer i den här tråden nu. Blä.

Är det mitt fel?