13-åringen borde väl få bestämma?

Precis som de flesta unga, inflytande ja, men beslutet bör vara föräldrarnas, självklart ska man lyssna och ta 13-åringens åsikter på allvar, men det finns också annat som det måste tas hänsyn till och kanske även få 13-åringen att förstå att hans/hennes beslut kan påverka andra.

Sambons barn var i något äldre än så när vi ansåg att bestämda varannan helger inte var det optimala, utan att de fick styra mer hur de själva ville komma, självklart så skulle det förankras hos föräldrarna. Ibland fungerade det och ibland fungerade det inte när de ville komma över.

En 16-åring får skriva under sin egen flytttanmälan t.ex. Så nej, föräldrarna bestämmer inte allt innan barnet är 18, en 16-åring får bestämma mycket själv, förvisso är ts barn endast 13 än så länge. Men det var detta med 18 år som jag reagerade påSjälvklart inte, men påtvinga ett umgänge är också fel. Det finns många som har mått dåligt och brutit med ena eller båda föräldrarna när de blivit myndiga för att föräldrarna kört över barnet i, för barnet, viktiga frågor.Håller inte alls med dig i detta, just umgänge med den andra föräldern så ska man lyssna på barnet, det innebär inte att man låter barnet ta själva beslutet, men att barnet ska ha stort inflytande.

Rent generellt, jag skulle nog säga att just i tonåren är det man ofta grundlägger den relation man får till sitt vuxna barn.
Kör man över barnet gång på gång, så blir det nog inte en bra relation, men lyssnar man på barnet, försöker få så mycket beslut där man är överens, man respekterar barnet helt enkelt, då är jag rätt säker på att relationerna fungerar väldigt bra när barnet är vuxet
Vissa beslut, där man ett barn kan fara illa, där konsekvenserna kan bli stora vid ett felaktigt beslut, där måsta man absolut in och styra upp. Men att ge sin tonåring, i den mån det går, inflytande över sitt eget liv är jätteviktigt.

Umgänge är en sådant beslut där man absolut inte, mer än i nödfall, ska köra över en tonåring.
Men man kan som vuxen, i ts fall, hitta lösningar, där ett umgänge finns kvar, men under andra förutsättningar

Vilka är de skadliga konsekvenserna?
Det gäller alltså en person, som råkar vara en förälder, men uppenbarligen inte en trygg person.

Det värsta jag kan tänka mig är att föräldern vänder ryggen till, men då skulle jag nog vända det till att det är förälderns sätt att vara som lett till en konsekvenserna, inte barnets vägran att åka dit

Men vad är det som kan sluta dåligt? Du brukar vara så klok, men här förstår jag dig inte alls, hjälp mig

Aldrig skylla på barnet, och du vet liksom jag, att man ytterst sällan skulle köra över ett barns motstånd, när det är 13 år, det finns absolut sådana fall, men då är det väl mer när man kanske har undanhållit umgänge, men det är ju inte i Ts fall.