Vill INTE att mitt barn ska bli ett "Varannan Vecka Barn" - Hjälp mig.

Visst pappan har bettet sig mindre bra absolut . MEN vem ger dig rätten att bestämma att du är mest lämpligast att ha dottern mest som det är nu ?

Ja blir riktigt förbannad. Barnet har rätt till sina föräldrar lika mycket bortsett från dom fallen där barnen får illa!! Mina barn åker 9 mil om dagen till skolan/dagis när dom är hos mig v.v inte blir dom lidande av det ?!

Jag och pappan kommer inte alls överens vi förmedlar genom advokater och tro mig de finns ingen jag avskyr mer än han,han har med skitit i sitt ansvar och varit ett riktigt jävla svin mot mig med, med misshandel osv osv ! MEN barnen tycker om sin pappa ! Dom går tillomed i skolan där han bor bara för att dom ska slippa så många timmar på fritids och liknande eftersom jag har ett mer anpassningsbart jobb!! Jag hade kunna varit en riktigt jäveln och nekat han v.v inte gått med på att dom skulle gå på dagis o skola där, å en hel del drös annat . MEN jag är fast besluten om att mina barn ska ha lika mycket rätt till sin mamma och pappa det är inte deras fel att man gått isär!!

Lite ego av dig att flytta fem mil från pappan och sen säga att han får flytta närmre er om han vill ha varannan vecka.

Är det något som är tråkigt så är det ju din ton. Du vill att alla ska hålla med dig men när de inte gör det så har du taggarna utåt. Och hur som helst så var det ändå DU som flyttade så det blev ännu längre bort än vad det var från början.

Är det något som är tråkigt så är det ju din ton. Du vill att alla ska hålla med dig men när de inte gör det så har du taggarna utåt. Och hur som helst så var det ändå DU som flyttade så det blev ännu längre bort än vad det var från början.

Tycker du resonerar klokt TS. Har dock inga råd. Låter ju som pappan mest vill bråka.

DU vill bråka. Sluta skyll på andra.

Smuts.

Fast hade hon bott hos pappan så hade hon ju fått byta skola till en I hans kommun. Alltså sluppit så långa dagar.

Jag mådde jättedåligt av att bo vv och jag önskar verkligen att någon tagit hänsyn till mina känslor och bestämt vh istället.

Slutade med att jag flyttade hemifrån och ihop med en kille jag träffat på nätet som bodde i en stad långt hemifrån när jag var 16 för att jag inte stod ut längre.

Trappa upp gradvis och utvärdera.

De dagar du slutar tidigt kan eventuellt dottern vara hemma istället för på fritids tills pappan hämtar.

Det där får du nog förklara närmare. Hur långt hemifrån arbetar han? Åh åt vilket håll, om man tänker I förhållande till vart ni bor?

Mitt argument håller mycket bra. Folk som har varit tillsammans länge, gifter sig, skaffar första barnet efter 25 och inte har särkullsbarn separerar mycket sällan. Du kan själv inte förstå att korta förhållanden och svajiga förhållande har extremt mycket större risk att spricka än långa och trygga?! Hur tänker du egentligen när du vill bli gravid? Att du är kär just nu? Att bebisar är söta?

Ett barn behöver båda sina föräldrar. Du har du valt honom till pappa till din dotter. DU gjorde det valet. Du valde att skaffa barn i en svajig relation och nu surar du över att du inte kan ge ditt barn en stabil vardag. Det är väldigt kortsiktigt tänkt. Men tanke på hur bråttom du har nu IGEN så har du snart två barn som ska köras åt olika håll varannan vecka. Man kan inte ta oansvariga beslut och sedan gnälla när resultatet blir precis som det blir för de flesta andra som tar samma beslut. Tittar man på statistiken så gör du allting rätt om du vill ha många olika särkullsbarn.

Varannan-vecka är inte kul alls. Barn mår inte bra av separationer och dom vill självklart ha båda sina föräldrar hos sig alltid. Men det är bättre med varannanvecka än att inte få sina föräldrar lika mycket.

Separationer skadar barn. Men du har redan gjort den skadan. Nu får du göra allt du kan för att din dotter inte ska ta mer skada. Låt din dotter få ha sin pappa

Är det så du känner så har du ju inga problem att dottern flyttar till honom på nästan heltid och du får varannan helg.

Så kan ni förstås också göra.

Vad som hänt tidigare i dotterns liv är helt och totalt irrelevant. Du borde ta och inse det.

Jag separerade 2012 och flickorna flyttade med mamman. hade barnen varannan helg. Inte kul ska jag säga. Min åsikt då och även nu är att de (mina flickor) borde ha bott hos mig varannan vecka eftersom jag o mitt X löser vardagsproblem på HELT olika sätt. Den täta kontakt man ändå har när man bor tsm är viktig. De hade fått sett mig lösa olika uppgifter på ett annat sätt. Det hade varit bra för dem. 

I vårt fall bodde vi ca. 2 km från varandra och skolan i närheten. 

Om vi bott typ >2 mil från varandra (och därmed skolan i nåt av fallen) så hade det varit svårt för min del att kräva att barnen skulle bo enligt "varannan-vecka-schema" om de varit yngre än typ 10 år.

Men varför måste det vara just ditt liv och dina rutiner? Som andra har skrivit kan ju flickan lika gärna bo hos pappan och komma till dig varannan helg.

Vad gäller att ställa om sig brukar det inte vara så problematiskt, barn är anpassningsbara. Dessutom behöver det inte bli så stor omställning om du och pappan sätter er ner och tillsammans går igenom vilka rutiner barnet ska ha. Ni behöver inte göra exakt likadant utan bestäm några grundläggande rutiner som vilken tid barnet senast ska vara i säng, bara godis på lördagar (om ni kör med det) o.s.v.

Jag har många bekanta som gått skilda vägar och kör vv, Visst, de har inte alltid samma rutiner men barnen verkar inte ta skada av det. Någon kanske låter barnet vara upp till kl 20 medan en annan nattar kl. 19, ingen katastrof och inget som påverkar negativt. Ingen av mina bekanta har några problem, och ungarna anpassar sig fint till "pappalivet" vv och "mammalivet" vv.

Jag är så less på alla sådana här trådar, mammor som desperat försöker hålla barnen från sina pappor och anser att de är den mest kämpade föräldern för att de är just mammor. Det går väldigt bra att suga ur underhåll, men att dela med sig lite av barnet är tydligen otänkbart.

Jag håller inte med de som skriver att du resonerar klokt, tvärtom tycker jag du är egoistisk. Dottern ska bo hos dig eftersom hon alltid har bott hos dig, vilket cirkelresonemang!  Du säger även att flickan själv säger att hon vill vara med dig; är det så konstigt om nu kontakten och umgänget med pappan varit så svajig i hela hennes liv? 

Du och pappan har svårt att över huvud taget prata med varandra. Det är trist, men inget som inte kan fixas. Du kommer på ett eller annat sätt ha ditt ex i ditt liv eftersom er dotter är ett band mellan er. Tänk dig studentexamen, dotterns bröllop, barnbarn... Allt det där kommer ni bägge vara involverade i. Borde det då inte vara en smart idé att jobba på era kommunikationssvårigheter och försöka bygga upp en relation för din dotters skull?

Ni är vuxna människor (förmodar jag) och ni har skapat ett liv tillsammans. Det är er förbannade skyldighet att få till ett samarbete kring den lilla flickan, för hennes skull. Visst, du tycker säkert det är jättejobbigt att ens prata med exet; och han tycker säkert det är lika jobbigt att prata med dig. Men för er dotters skull är ni skyldiga att ordna ett samarbete!

En trådstartare har alltid fel och är dum i huvudet Skitsamma vad barnet vill, hur det påverkar barnet, eller om pappan är en skit - du har fel och är en idiot pga att du är trådstartaren.

Undrar hur svaren hade varit om pappan startade tråden och beskrev hur han var väldigt kontrollerande mot mamman, hur han har kommit in och ut i barnets liv, hur vv innebär att barnet får skitlånga dagar osv.

Självklart får du skaffa barn med hur många du vill i vilka relationer som helst! Jag tvivlar inte på att du älskar ditt barn (funderar dock på om du kanske sätter dina känslor för exet före barnets rätt men det är en annan sak)

Jag bara motsätter mig att du skriver att du INTE vill ha varannanvecka-barn men samtidigt inte gör ett skvatt för att förhindra det. Jag tycker också att kärnfamiljen, ett hem osv är viktigt men därför så tänkte jag efter lite. Jag skaffade inte barn med varenda pojkvän utan väntade tills jag var gift med en fantastisk man och vi hade många år av felfri relation i ryggen. Och det gick/går väldigt bra.

Du har ju gjort misstaget att skaffa barn med någon du inte kände en gång innan och nu gör det samma sak igen. DET är obegripligt för mig. Att skaffa barn med kleti och pleti är ju precis som att medvetet skapa varannanvecka-barn. Inget fel i det om man vill ha varannanvecka eller vill vara ensam. Men du vill ju inte ha det så. Varför kan du inte vänta och lära känna männen ordentligt innan ni får barn? ( kanske något att tänka på inför tredje gången)

Aha... Så när det handlar om dig och vad du gör är en vecka inte så farligt. Men vill pappan umgås med sitt barn är en vecka en evighet.

Ibland skäms jag över att jag är en slampa.

 

Men barnet vill ju inte, så varför tvinga henne? Hon kanske ändrar sig när hon blir lite äldre och då är det läge att testa.

Jag skulle aldrig tvinga mitt barn att bo någonstans hon inte vill, det låter ju fruktansvärt! Dottern verkar inte känns sig helt trygg med pappan och hennes trygghet bör gå först.

Sen bör ts och barnets pappa såklart gräva i orsaken till varför dottern känner så och sen hjälpa barnet att känna sig tryggare för att tillslut bo vv om hon vill det.

Jag har aldrig nekat min dotter att bo vv hos sin pappa, även om det blir omständligt (mest för pappan dock). Hon har varit inne på det några ggr men vill tillslut inte iaf. Hon är inte helt trygg hos sin pappa och ringer mig ofta och är ledsen. Jag har fortfarande inte riktigt fått ur henne varför men jag är så glad att hennes pappa och fru är vettiga människor som ser till hennes bästa. De vet att jag är dotterns trygga punkt, lång historia, och skulle aldrig tvinga henne att bo där.

Det betyder dock inte att min dotter inte kan ha en bra relation med sina syskon, sin pappa och hans fru.

Min misstanke är att du har parat dig med män från andra kulturer och du sitter nu skiten, eftersom man numero uno inte tänker släpper dig.

Är det så? 

Eftersom då hamnar det här under en helt annan rubrik.

Och du kommer snart att skriva helt nya typer av trådar.