Vill INTE att mitt barn ska bli ett "Varannan Vecka Barn" - Hjälp mig.

Men fy för människor som skriver som du gör.

Är ju en sak då båda varit delaktiga i barnets liv från dag 1. Och båda då vill ha barnet lika mycket. När det varit 2 delaktiga föräldrar från dag 1, och 2 som tagit ansvar för allt. 

Men här har ju pappan kommit och gått som det passat honom. Inte orkat med at ha små barn mer än 1 natt per 2 veckor. Sedan försvunnit ur barnets liv i något år, och sedan dykt upp när det finns flickvän (och det ska lekas familj), och försvunnit lika snabbt när förhållandet tar slut. Och efter att ha gjort allt detta, då ska han mitt i allt komma och hindra en flytt för mamman...efter att han inte tagit något ansvar på 5 år. Inte skött om sitt eget barn, på hans eget initsiativ. Han förlorar i tingsrätten (självklart). Och nu ska han då mitt i allt ha vv...?? 

Och bara för att han nu då har ett ryck IGEN, då ska man ändra om i barnets liv totalt. Och i mammans liv och det dom nu under 6-7 år skapat? Nä helvete heller!

Någon gräns får det finnas för detta FL slicka dåliga pappor i röven. 

Bra pappor ska absolut ha rätt till sina barn. Men dessa "hit och dit, beroende på omständigheter, ork och fan och hans moster-pappor...dom ska inte ha någon talan efter dom betett sig som så i några år. 

Man ska tänka på barnets bästa. Det är inte en vv kontakt med en dålig förälder. Det är trygghet, stabilitet och att inte behöva anpassa sig efter en tokig förälders impulsivitet!

Och till alla som håller på och försvarar en pappa som gör så här, har ni någon gång tänkt på att barnets motvilja kommer från att ha blivit behandlad på detta vis av sin pappa under lång tid?

Hur ska du som barn kunna finna trygghet i någon som försvinner mellan varven, finns där när det passar honom, som alltid har ursäkter för att inte komma, som inte dyker upp på månader mitt i allt. Som inte velat ha något ansvar för dig som liten. Självklart påverkar ju detta ett barn.

Och varför ska barnet tvingas till en kontakt hon inte vil ha, efter att den vuxna lekt/spelat bort den på det här viset.

Är ett jäkla samhälle som står och gapar om barnets rättighet till sina båda föräldrar, även när den ena förälderns svikit sitt barn på alla sätt man kan.

Men det är väl inte konstigt att mammans reaktion är som den är?! Pappan har ju i 6 år visat på att han inte är en bra förälder till barnet. Han har kommit och gått som det passat honom, velat ha flickan när det är passar, och sedan dumpat av henne som hon inte var värd något när det inte passar.

Skulle du vara trygg med att ditt barn ska vistas hos en man som gjort så här vv? Och ännu mer otrygg skulle avståndet göra mig, absolut! Och sedan det att pappans beteende såklart påverkat flickan, och hon inte själv är med på noterna att ha vv, det skulle helt klart vara ett stort problem för mig som mamma.

Jag är helt säker på att skulle han varit en delaktig pappa från dag 1, och funnits där som en klippa för sin dotter under alla år, då hade säkert mamman haft en annan inställning till vv, även om dagarna blivit längre för dottern.

Samtidigt skulle en bra pappa insett att det såklart är bättre för dottern att bo på heltid hos mamman, när dotterns dagar kan bli betydligt kortare för flickan på det viset. Och om han velat ha henne vv, då skulle han få ändra sitt liv efter barnet (var hon bor och går i skola).

Mamman har varit flickans trygga punkt sedan dag 1. Och inte är det konstigt att hon är tveksam till att inleda vv under dessa förhållanden. Jag skulle aldrig lämna mina barn till en oansvarig person vv.

Man kan inte blunda för allt som pappan gjort ( inte gjort), och säga han ska få en chans igen och igen och igen. Den som betalar priset för dessa chanser är barnet.

Har ingen orsak att inte tro på henne. Och det är hennes tråd, och mitt svar är baserat på utgångspunkten av det hon skriver.

Men varken mamman eller dottern vill ju ha en vv kontakt. Klart det är en skillnad på att träffa någon to-sön eller vv. Det senare innebär ju i princip ett "permanent boende". 
Och om du läser alla inlägg, så ser du ju att det här inte igentligen handlar om att dagarna för flickan blir långa (det är en liten del). Utan betydligt mer om att pappan har varit mycket oansvarig och till och från i kontakten. Jag läser åtminstone att det är grund problemet, och sedan blir ju inte saken bättre av att flickan till på köpet ska få jätte långa dagar. Det är helt enkelt många små broar som ger en helhet, där vv inte för mig som mamma (i detta fall) skulle vara aktuellt. 
Och i princip har ju tingsrätten redan dragit samma slutsats.