Varför denna negativitet kring kapitalismen?

Jag undrar lite var TS fått intrycket att folk är mot kapitalismen? Det var väldigt länge sedan jag såg någon åsikt om att införa planekonomi ventileras. Det är svårt att hitta några syndikalister ens.

Kapitalismen är ett faktum, det är lite som att vara för eller emot snö.. Däremot kan man inte lita på att enbart fri kapitalism utan politik kommer leda till ett trevligt samhälle.

Kapitalismen koncentrerar tillgångarna och makten till några få, politiken måste se till att omfördela, reglera och se till att även rika och mäktiga kan ställas till svars för sina handlingar.

I USA verkar man redan ha tappat greppet helt, penningstarka särintressen köper de representanter och lagar de vill ha.

Att man inser att kapitalismen ställer till farliga problem är inte att vara "mot". Det folk är mot är väl att försöka få kapitalism/marknaden att lösa problem som det inte ligger i dess natur att lösa.

Men i den renaste formen av kapitalismen handlar det om att andra får offra sig i industrierna / företagen för den som är högst upp.

När du pratar om att satsa så handlar det om att ha någon form av resurser. Du kan inte bara börja från 0 och ingenting.

Men västvärlden, eller åtminstone Europa, har ju inte varit rent kapialistiskt. Lagar, fackföreningar och arbetsmarknadens parter har ju också påverkat samhället.

Ett rent kapitalistiskt samhälle bygger ju enbart på företagens vinstintressen och inte på anställdas eller medborgarnas behov.

Adam Smith var verkligen framåt i sin tid på 1700-talet när han tänkte på att vinster skulle återinvesteras i den infrastruktur, vård och skola som ...eventuellt...fanns då.

Fackförenkngar och arbetstagarinflytande har aldrig varit poppis bland arbetsgivare och har inte alla någon given plats bland rena kapitalister. Inte ens i Sverige. Det är verkligen ingen självklarhet.

Kapitalismen har en given plats i vår värld men den måste hanteras och regleras OM man vill hålla ihop människor och samhällen. Resurserna behöver fördelas så att alla förutsättningar att klara sig och utvecklas.

Själv tycker jag ofta att kapitalister tror att efterfrågan styr tillgångarna helt automatiskt. Dvs att det som folk efterfrågar blir fixat eller producerat. Och att vi alla har valfrihet och kan välja mellan olika alternativ. Men så enkelt är det ju inte i verkligheten. På en liten ort finns det inte olika valmöjligheter då efterfrågan inte kan bli stor.

Man kan ju undra vilka lösningar och svar kapitalismen skulle ha på våra samhällsutmaningar.

Vad gäller tillgången på valmöjligheten på mindre orter så tänkte jag på att den är begränsad inom andra tjänster som vård och skola till exempel. Handel är ju som du berättat väldigt central inom kapitalismen.

Jag är inte helt emot kapitalism. Menar att alla måste ha möjlighet att bygga upp ett eget ekonomiskt kapital för att kunna ta sig fram i livet och välja utifrån sina behov.

Men många kapitalister och företagsägare tar inte socialt ansvar. Om du någonsin själv varit anställd någonstanns eller känner någon som är det - borde du veta hur många som far illa i den fysiska eller psykiska arbetsmiljön. Så det är verkligen ingen svunnen tid.

Vi lever ju med kapitalism idag både i privat och offentlig sektor. I den rena kapitalismen skulle förstås inte vård om omsorg existera. Inte heller annan omsorg för svaga. För det kan aldrig ge vinster utan att skattemedel skjuts till.

För mig, som är för planekonomi (dvs kommunism alltså), framstår det som att väldigt många gillar det kapitalistiska systemet idag. Folk konsumerar mer och mer, värderar, tävlar osv. Många vill tjäna så mycket pengar som möjligt, många tycks vilja leva den ''amerikanska drömmen'' med en massa flärd, titta bara alla sociala medier.

Jag har nog aldrig stött på nån annan som är positiv till planekonomi, får alltid mothugg. Folk gillar inte tanken på att vara lite begränsade. Samtidigt ser de sig förstås inte som den gruppen som skulle hamna längst ner i det kapitalistiska systemet.

Jag är ca 20, om det har nån betydelse.

Såklart är det svårt att beräkna exakt hur mycket av allt som ska tillverkas, särskilt om det ska räknas för flera år framåt (själv tycker jag 1-3-årsplaner skulle vara lagom, inte 5 år)

Det som gör att jag ändå är för planekonomi är att marknadsekonomin är otroligt otrygg och orättvis, blir alltid en grupp som hamnar utanför, dessutom ett stort problem för miljön när det inte finns några regleringar. Och inte minst, folks sinnen! Det vi ''efterfrågar'' är oftast bara sånt vi tror oss behöva, som företag säger att vi behöver. Tror vi skulle må bra av lite begränsningar, samt sluta överkonsumera billigt krimskrams som vi bara tror oss behöva. Med planekonomi hade folk haft trygga jobb då de vet att fabriken eller vad de nu jobbar på inte kommer att slå igen bara sådär. Alla får känna sig behövda, vara på lika villkor, känna att de bidrar och gemenskap. Inte känna att livet är en tävling.

Var har du läst att jag är negativ till kapitalism ? J ag tror inte du läst mina tidigare inlägg i tråden. Jag är inte negativ till kapitalism i. Men det är klart att det finns en negativ sida också.

Företagen vill vinstmaximera och då vill man ha så låga personalkostnader som möjligt. Arbetsmiljöfrågor är inte heller poppis bland företag. Inte per automatik. Det är sådant som man hela tiden får uppmärksamma och kämpa för. Det är därför tillverkning och fabriker har flyttat utomlands - till Asien.

Pga av att människan är en girig varelse i sin natur, vilket kapitalismen är ett bevis för. Mer vill ha mer och empatin för omvärlden minskar i takt med att kontona växer oftast av fiktiva spekulationspengar.

Människor blir blå av välgång istället för mer socialistiskt tänkande och rättvisestyrda. Se hur det har gått med världen och hur många % av befolkningen som inte får vara med och smaka på kakan medan de utvalda  få på toppen lever loppan medan grannarna dör 20 år tidigare bara ett par stationer bort pga av ohälsa och fattigdom.

Jag vet att en helt rättvis utopi aldrig kan bli sann så jag kan faktiskt ha ett visst överseende med att vissa ''nära makten'' har några fler fördelar, så länge allt fungerar (för så blir det ju alltid med människor). Det skulle iaf vara bättre att veta att alla runt omkring en har ungefär samma förutsättningar, vilket ger en folkgemenskap, än att vi föds för att tävla mot varandra genom hela livet, individ mot individ. Som sagt vet jag att många inte håller med samt tycker att mina tankar är konstiga, men det är iaf så jag tycker.